Vilohelg

En helg var nog precis vad som behövdes i dessa bråda tider av långa möten och möteshandlingar. En ypperlig trevlig kräftskiva med kårpersonalen och de arvoderade i fredags avslutade veckan. Det diskuterades om kontorschefens klädsel, kårens glömda framgångar och motgångar genom åren och mycket annat trevligt samtidigt som det åts kräftor eller ost. Sedan slutade det på en oväntad avskedsfest för min vän Anders Wengelin, som far mot Göteborg, tillsammans med Doktorandnämndens ordförande Petra, min Hanna och kontorschefen Casper. Oväntat men trevligt även det. Söndagen följdes av återhämtande vandring i tropiska växthuset (en gömd universitetspärla), arbete med att gå igenom handlingarna inför måndagens styrelsemöte samt genomläsande av universitetets rapport om intern styrning och kontroll, där man kunde märka att den visar att på att många även på universitetet är många rädda för siffror. Sådant är alltid lite farligt, för tar man sig väl tid med dem får man helt nya möjligheter att argumentera, leda verksamhet, se svagheter i ”fakta”, och dra helt nya slutsatser. Söndagen innebar även en del trixande med min gigantiska rapport om läkemedelsvärlden, presidentvalet i USA och Indiens bioteknikstrategier. Sedan sömn innan morgonmöte på Ohvandahls.

Vill nu även passa på att i budgettider referera till vad Leijonborg sade i början på året i SvD angående studiemedlet;

”Det är regeringens löfte att de ska höjas. Det har påpekats att tre partier lovade det före valet, men nu är det faktiskt fyra partier som lovar det. Det är en regeringsståndpunkt att studiemedlen kommer att höjas före valet” samt att ”Studenter har inte fått del av standardhöjningen i samhället” Är det inte dags nu?