Kårobligatoriet och stressig morgon

Torsdagen började med personalmöte, ett möte där alla på kåren träffas för att berätta vad som händer. Jag fick jäkta som en galning då jag när jag höll på att borsta tänderna blev uppringd av universitetsdirektören som ville berätta att jag skulle vara med på ett viktigt och känsligt lunchmöte veckan efter. Sedan blev det cykel i ilfart till kåren och en minuts försening med den största nackdelen att kaffet inte hanns drickas innan mötet. Sedan följde arvoderadfrukost där vi pratade om avtal för de arvoderade, om vi ska åka på UTNs rebusrally, vilka som ska med på en seminariedag på IVA om humaniora och miljö i koppling till WWFs stora pris samt lite annat. Sedan fick vi höra rykten om kårobligatoriet och nu var det plötsligt bråttom att få iväg något till tidningarna. Därför tog jag eftermiddagen ledig för att sitta hemma på att skriva en debattartikel om det hela. Samtidigt var det också dags att få till dagordningen till styrelsemötet då nästa möte behövde kallas till redan på fredagen. Därmed försvann dagen snabbt.

Hur fungerar kårobligatoriet och vad tycker vi på kåren? Medlemskap i studentkårer är obligatoriskt för studenter i dagsläget. Att studenter fritt kan välja om de ska vara med i en studentkår eller ej är en god tanke, men den medför stora problem som måste lösas vid ett eventuellt avskaffande. Vi tror nämligen precis som obligatorieutredningen har klarlagt, att de flesta studentkårer kommer att få ett avsevärt medlemsfall vid en avveckling av obligatoriet. Det innebär att kårerna kommer att få garanterat minskade intäkter som lätt kan leda till problem med studentinflytandet och därmed utbildningskvalitén. Utredningen har föreslagit 310 kronor per helårsstudent och år som ersättning från staten. Det skulle minska kårernas budget avsevärt i jämförelse med nuvarande medlemsavgifter. För kårer som nära nog endast bedriver studentmedverkan och där all festiv och kontaktskapande verksamhet är kopplad till studentnationer innebär det mindre medel för studentmedverkan. Detta kan mycket väl komma att yttra sig genom avskaffandet av heltidsarbetande jämlikhetsansvariga, studentombud eller ansvariga för internationella studenter. Kårer som inte har den kontaktskapande verksamheten kommer dessutom att få det än svårare att behålla sina medlemmar då studiebevakning och dylikt inte märks på ett handfast grepp i studenternas vardag utan kan ses som gratistjänster som man får oavsett om man är medlem eller ej. De åtgärder som föreslås i Obligatorieutredningen är inte bra nog för att bibehålla studentinflytandet på den nivå som det bedrivs i dag. Detta faktum, som också utredaren har poängterat, är speciellt noterbart då direktiven explicit uttalar att avskaffandet skall utmynna i ett stärkt studentinflytande. Gällande lag och rätt om obligatoriet så har professorn och grundlagsfadern Nils Stjernquist i sitt obligatoriebetänkande (SOU 1990:105) funnit att det inte strider mot regeringsformens stadgande om negativ föreningsrätt. 1977 fann Europarådets kommission för de mänskliga rättigheterna dessutom att det inte är en kränkning av den europeiska människorättskonventionen. Vi hoppas att man tar i beaktande den positiva inverkan som kårerna faktiskt har på utbildningskvaliteten, och den viktiga roll som lärosätena faktiskt erkänner kårerna. Därtill avlastar kårerna lärosätena gällande frågor som till exempel boende, doktorand- och studentombudsverksamhet, breddad rekrytering, studiemiljö och mottagande av internationella studenter. Vi förutsätter att ett eventuell obligatorieavskaffande görs med den största försiktighet och ett noggrant avvägande om det verkligen är behövligt. Dessutom kräver vi ett starkt ekonomiskt stöd, någonting annat vore ett stort svek mot Sveriges studentrörelse och ytterst oansvarigt mot Sveriges högre utbildning.