Gyllene horn och priser

Fredagen började med en timmes extra sömn eftersom en lång kväll väntade. Väl på kåren var det dags att finslipa vår artikel om kårobligatoriet samtidigt som man möttes av en orolig mor vars barn inte hade någonstans att bo trots idogt sökande i staden. Det är då man förstår hur svår bostadsbristen är för studenter. Mejlskörden strömmade in och ett fyrtiotal inkomna mejl på två timmar var ett faktum. Sedan var det dags att få ut handlingarna till styrelsemötet, få iväg viktiga universitetsmejl och avsluta veckans mest akuta ärenden. Tiden försvinner snabbt på kårhuset och man gör alltid andra saker än vad man trott att man ska få göra. Kårhalsbandet plockades till slut ur kassaskåpet för att sedan bege sig av mot kvällens recentiorsgasque på Norrlands nation, efter en omväg till ett möte på Boländerna hos en trevlig britt. Väl på Norrlands träffade jag snabbt kuratelet för nationen som jag hade träffat lite i somras också, trevliga och glada inför kvällen. De stod i trappan och välkomnade och jag upptäckte att jag hade varit mottagningskommitté för deras nationsfotograf en gång i tiden och arbetsledare och chef för deras Gillevärd. Världen är liten. Gästboken signerades och vi pratade om hur livet lekte och om någon fått någon semester över huvud tagen. Huset fylldes så av hundratals reccar och stora salen på Norrlands bågnade av folk. Innan middagen hann jag även prata länge med inspektor, professor Tore, angående nationer, kåren och kårobligatoriet. Det var mycket intressant och lärorikt att se hans bild på saken. Han tryckte speciellt på att utan nationer och kårer så skulle inte det finnas vettiga studentbostäder i staden, ett faktum som de flesta glömmer. Vid bordet satt jag med 2Q, damen som hade hand om Orvars öl samt självaste proinspektor, ett underbart sällskap helt enkelt. Kvällen var trevligt och det talades om allt från kåren och nationslivet, hur de nya reccerna var i antal och fördelning, till hur inspektor och proinspektor planerade 2Qs framtid (Uppsala slott ansågs för litet för henne, hovet skulle kanske kontaktas istället). Inspektor höll även ett fint tal där han talade om hur han hade levt som recce på leverpastej som räckte i flera dagar och sparat in på bussresorna för att ha råd med korv. Vid bordet enades vi om att de flesta av oss skulle på samma middag nästa fredag på Slottet efter Uardaspexbesöket och bestämde oss för att återuppta samtalen då. Gasquen höll en god ton och var en underbar omväxling från veckans stressiga skrivande och dessutom full av intressanta samtalsämnen. Jag ser fram emot nästa fredag, dagen kommer nog inte att ge så mycket förutom vissa möten, men kvällens sittning då kommer nog att vara ett av de viktigare tillfällena denna höst.
Blog Image
Senare på kvällen kom det ännu fler rykten om kårobligatoriet. Spännande värre. Dessutom träffade jag på folk med hög ställning nära regeringen och fick än mer intressanta åsikter levererade och dessutom fanns det tid att hinna vandra runt och småprata med folk. Nationerna är verkligen bra hem för studenterna. När jag väl kom hem såg jag nyinkomna nattmejl från Lund angående vår artikel och jag började förstå att ordföranden nog ofta är nattuglor. Därförutom hade Umeå mejlat också, trevligt när man får medhåll i debatten. Förutom detta hade det även dumpit in universitetsmejl i elvatiden, de har inte heller lugna kvällar. Men när man tänker på att de som är på nationen ofta kan jobba 90-timmarsveckor så ska man inte klaga. Dessutom är det trevligt när det finns saker att göra och man får lite utmaningar.

Lördagsdagen innebar en lugn dag som gick ut på att göra en presentation om kåren inför söndagen. Lördagens kväll blev det mestadels kulturnatt som inkluderade ett besök på Studentbokhandeln för att se Disapriset delas ut av Rektor. Det blev även en del intressanta samtal med rektor bland bokhyllorna vilket var trevligt. Kåren är ju majoritetsägare i Studentbokhandeln så det var trevligt att kunna vara där. Sedan blev det mer rundvandring på staden där stumfilmen på Slottsbiografen med levande musik och Klezmerbandet på Drottninggatan var höjdpunkterna. Ecce Homo i Domkyrkan var också intressant. Jag passade även på att besöka det gyllene hornet på Gustavianium, studentkårens horn som ställs ut där och som är symbolen för sällskapet Gyllene Hornet. Få tänker på att Uppsala studentkår är en gammal kår (äldst i Sverige), den bildades 1849 den 11 mars och en av initiativtagarna var faktiskt Gunnar Wennerberg (gluntar!), den kallades då först för Uppsala studentcorps. I vår blir det 160-årsfest

Blog Image
Söndagen innebar en tidig uppgång för att avresa mot en herrgård i Hallstahammar för att presentera kåren för Uppsalas första-kuratorer, 1Qs… Ännu en dag för kåren.

Nu är det dock dags att avsluta denna blogg för min del, jag lämnar över pennan till vår grymt bra jämlikhetsansvariga Ina Sörlid. Jag fortsätter att blogga på blog.klasherman.com. Jag kan även rekommendera att mejla info@us.uu.se för att få kårens nyhetsbrev som kommer varje vecka.

PS Släng inte Mecenatkortet, det är även kår- och nationskort i år för att minska antalet kort i plånboken. DS