Recentiorsmottagning

På torsdagen börjar vi på kåren alltid dagen med ett torsdagsmöte på morgonen där vi pratar om vad som är på gång. Så var det även den här veckan, det pratades om allt från kårobligatoriet till om hur läget var i receptionen nu när terminen börjar. Sedan blev resten av dagen fylld med möten och kvällen avslutades med ett långt styrelsemöte fram till tiotiden. Det är efter sådana dagar som man har mer att göra när man går från jobbet än när man kom dit. : )

Fredagens stora händelse var Recentiorsmottagingen i universitetsaulan. Kåren hade flera bord utanför aulan och valutskottet började synas på riktigt för att göra reklam för kårvalet. Jag hade det lilla ansvaret att hålla ett tal efter rektor och kommunfullmäktiges vice ordförande i aulan. Att hålla tal i en sådan lokal är förstås en väldigt speciell sak och något som gör en rätt nervös. Det gick hur som helt rätt bra, det blev ett tal om vad kåren gör och om att man bör passa på att engagera sig när man är i Uppsala. Varje gång jag funderat på att engagera mig i något har jag funderat på om det är värt tiden eller ej, men jag har aldrig ångrat mig en sekund i efterhand, oavsett om jag anordnat forsränningen på Fyrisån, studentföreningsmiddagar, eller fullmäktigedelegationer.

Genom engagemang får man lärdomar som är minst lika viktiga som det kunskaper man får via studierna. Sådant som t.ex. att sköta projekt, leda möten, påverka myndigheter, ordna fester, lägga miljonbudgetar eller arrangera arbetsmarknadsmässor. Som student kan man få göra saker som man annars måste arbeta för i 30 år för att få göra, som att hålla tal i aulan. Dessutom får man träffa vänner som man troligtvis kommer att ha kvar för resten av livet.  Det har jag gjort och det är värt mycket. Det gäller bara att hitta det man brinner för. Efter talet bjöd kåren på saft, kaffe, kakor och bullar i kårhuset för alla nya studenter som var intresserade att komma på besök. Det var en trevlig avslutning på veckan.