Leijonborg blandar ihop kårer och nationer

I dagens UNT skriver Lars Leijonborg ett svar på den artikel som tidigare publicerats av rektorerna, nationerna och kårerna vid Uppsala universitet och Lunds universitet angående att man bör vänta med kår- och nationsobligatoriefrågan. Det är roligt att han väljer att svara på artikeln men som avsändare från Uppsala studentkårs håll så blir jag lite förvånad över vilka enorma hål det finns i hans svar. Till att börja med så pratar han endast om kårer och kårobligatoriet och glömmer därmed studentnationerna helt och hållet. Det är intressant då artikeln han svarar på hade tonvikt på nationerna. Specifikt tar han upp att obligatoriet funnits sedan 1600-talet och såvitt jag vet är Uppsala studentkår Sveriges äldsta kår bildad 1849. Han blandar helt enkelt ihop kårer och nationer. Att nationerna har funnits sedan 1600-talet medför förstås även att de lyckats bli kritiserade med tiden men också att de nog  fungerar bra eftersom de fortfarande finns kvar efter så lång tid och med så starkt stöd! Om man frågar studenterna  i städerna är jag säker på att en stark majoritet är mycket positiva till deras existens. Den gamla rektorn vid UU Stig Strömholm skrev en gång i DN om vad som kan hända med nationerna om allt går snett, det intressanta inlägget kan man läsa här.

Längre ner tar Leijonborg upp att remissvar faktiskt finns från universiteten och kårerna. Det är spännande, för om han hade läst remissvaren hade han sett att Uppsala universitet bland annat skriver att ”Som ovan nämnts, anser universitetet inte att det på något sätt är vare sig lämpligt eller nödvändigt att avveckla nuvarande kårobligatorium. Universitetet anser också att en avveckling är förenad med ett stort risktagande.” och senare att ”Universitetet betraktar därför de av utredaren angivna 310 kronorna per helårsstudent som bidrag för studentmedverkan som ett absolut minimum”. I remissvaren kan man även läsa många andra intressanta saker som jag ser fram emot att påpeka. Även Uppsala kommuns remissvar är intressant läsning där man lyfter vikten av kårerna och nationerna och att bidragen måste bli tillräkliga för att man inte ska behöva dra ner på verksamheten varken för kårer eller nationer.

Vidare anser Leijonborg att man inte behöver blanda samman autonomiutredningen och kårobligatoriet, vilket är tvärtemot vad båda utredarna hävdat då de många gånger påpekat att utredningarna hänger samman och kommit i olycklig ordning!

Som avslutning blandar Leijonborg samman kårer och nationer än en gång när han tror sig veta att medlemmarna kommer vara kvar vid kårerna i Uppsala och Lund om de är aktiva. Det han inte verkar tänka på är att i Uppsala och Lund så är det nationerna som har den sociala verksamheten mot medlemmarna medan kårerna där arbetar mer i skymundan med utbildningsbevakning, studentinflytande, påverkansarbete mot kommunen och andra frågor som är förknippade med allmännytta som studenter kan ta del av oavsett medlemskap eller ej. Så i Lund och Uppsala så är det större risk att kårerna tappar fler medlemmar än andra städer. Troligtvis tänker han fortfarande på nationerna när han skriver.

Det finns många andra aktörer som gärna skulle vilja stå för studenternas åsikter efter ett obligatoriefall utan att ta på sig allt det praktiska jobb kårerna gör för att göra det bättre för studenterna. I Uppsala administrerar kåren över 900 studentrepresentantposter, betalar föreningsstöd till mindre studentföreningar, har heltidsarvoderade som hjälper studenter och doktorander med problem, erbjuder handlån till studenter i nöd, ger juridisk hjälp, administerar andrahandsbokhandel och andrahandsbostäder, tar hand om internationella studenter genom ett fadderprojekt, arbetar med kommunen om breddad rekrytering, arbetar med landstinget om studenters sexuella hälsa, stödjer Studenthälsan och Studentradion med ekonomiska medel, majoritetsäger Studentbokhandeln för att pressa kurslitteraturpriserna, svarar på universitetets remisser, kommenterar universitetets årsredovisning till regeringen, träffar kommunstyrelsens arbetsutskott och påminner dem om studentbostäder, cykelvägar och arbetslivsanknytning, skriver i media om vikten med lärarkontakt och så vidare… Det vore dumt att sopa bort den organisatoriska grunden till detta om man anskaffar obligatoriet utan att ge den miniminivå av bidrag som utredningen pratar om. Frågan är dock om regeringen kommer att vilja lägga 125 miljoner på denna strukturomvandling under en finanskris? Istället finns risken för ett dåligt finansierat förslag istället, det vore katastrofalt… ”If it ain’t broke, don’t fix it”… Men om ett förslag nu ändå ska komma så hoppas nog hela kårvärlden på att det är ansvarsfullt, med god finansiering och en rimlig tidsplan för en långsam övergång. Vi vill inte se något hastverk!

Bifogar även nedan en bild från vår senaste träff med riksdagspolitiker och kårobligatorieutredaren som vi hade i veckan, det var mycket intressant.

Obligatoriedebatt

Det vore för övrigt intressant om Leijonborg skulle bli landshövding i Uppsala, som det nu ryktas, om han innan genomför ett eventuellt obligatorieavskaffande på ett icke ansvarsfullt sätt. Skulle inte vilja vara honom i så fall med tanke på att alla i staden har kopplingar till studentnationerna eller kårerna.

För övrigt kan jag berätta att samarbetet mellan kårerna och lärosätena i Uppsala och Visby går framåt och i sommar kommer de första testen gällande sommarkurser på Gotland där Uppsalastudenter ska kunna söka. Kurserna finns listade här. Från kårernas håll ordnar vi med boende på Gotland och information till studenterna i Uppsala samt arbetar för att studenterna ska få bra sommarkurser. Sådana samarbeteten skulle lärosätena behöva klara själva utan kårerna… Här är en bild från senaste samordningsmötet för samverkan. Ni kan se kårordförande Sebastian från kåren Rindi i Visby på det.

Gotlandsmöte i Uppsala