Tillbaka på kontoret efter helg bland Dalarnas berg

Idag kan man läsa på SR att SÄPO skickar brev till svenska lärosäten för att få dem att utestänga iranska studenter från känsliga utbildningar, som inom kärnkraften. En obehaglig utveckling, vad är nästa steg?

Igår har SFS skrivit om doktoranders dåliga trygghet i en fin debattartikel i UNT tillsammans med SULF, den är mycket läsvärd och återfinnes här. Jag noterar även att mina efterföljare i Uppsala nu har debatterat mot FMSF gällande studieavgifter, också det i UNT igår och man kan läsa om det här.

Själv har jag varit på semester under helgen i Dalarna vid Källslättens gård. Där deltog jag och många andra i den årliga slåttern som sker på gammalt traditionellt vis, med hästar, liar och höhäschor.  Det var väldigt trevligt att vara långt borta från datorer och istället häscha hö och dricka kok-kaffe. Två bilder följer nedan. Källslättens historia är följande (från http://www.kallslatten.se);

Vid Kopparberget anses gruvbrytningen ha börjat långt före 1000-talet. Jämsides med att kopparproduktionen stegrades, växte bebyggelsen kring gruvan ut. Källslättens historia kretsar kring kopparproduktionens uppgång och senare sakta borttynande. När skogen röjdes och de första åkerlapparna med möda bröts upp är inte känt.

Första gången ett skriftligt belägg för Källslättens existens ges, är en tiondelängd från 1569 över Kopparbergs socken. Under Källslätten återfinns då en täktekarl vid namn Olof.

Den 17 augusti 1734 skriver Linné i sin Dalaresa ”Vid nedanskog såg man i öster en gård, Källslätten kallad, byggd på en hög ort, vilken gård ägde en extraordinär prospekt ty de vida dalaskogarna och berg lågo nedanför, helt djupt nedsänkta”.

Här finns ett stycke gammalsverige med små åkertegar, odlingsrösen och brukningsvägar. Det finns även rester från gårdens rikemanstid. En fruktträdgård anlagd i renässansstil från 1600-talet minner om detta. Trädgården som är byggd med fem terrasser och två springbrunnar hyser också ett fyrtiotal fruktträd.

Troligen började gården som ett fäboställe brukat av Tunabönder. Under Kopparbergets storhetstid blev Källslätten ett bergfrälsehemman och ägdes bl. a. av bergsmannen Anton Svab. Sedan början av 1700-talet följde en lång period med olika bergsmän som ägare. På 1840-talet övergår gården till att bli ett mer renodlat jordbruk utan anknytning till kopparhanteringen.

1954 lämnar den siste bonden gården och skogsbolaget Stora övertar ägandet. De följande åren övergår den odlade jorden till skogsmark och de flesta byggnader rivs och flyttas.

1966 inleds restaureringsarbetet av ett gäng ungdomar från Borlänge. Den gamla trädgården rensas upp och sätts i stånd. I samförstånd med markägaren får de gamla åkrarna åter se dagens ljus. Utan dessa åtgärder hade det idag varit granskog på hela området.”

kallslattblogg2

kallslattblogg