Positiv särbehandling och den otydliga debatten

Positiv särbehandling har varit uppe i högskoledebatten ett tag nu och ska på förslag tas bort som möjlighet vid antagning till högskolan. Tyvärr har debatten kretsat mest om att nu minsann ska könskvotering avskaffas i högskolan, det är förstås inte korrekt eftersom kvotering redan är olagligt efter ett domstolsfall. När Tobias Krantz som är ansvarig minister säger ”Detta är en mycket viktig principiell fråga. Alla individer har rätt att bli bedömda utifrån sina meriter” låter det som om positiv särbehandling skulle släppa in dem med sämre meriter före dem som har bättre, det är inte så positiv särbehandling fungerar. Positiv särbehandling ska ge det underrepresenterade könet företräde till utbildningen vid lika meriter för att förbättra jämställdheten inom högskolan. Tyvärr blir nu debatten ofta begreppsmässigt felaktig och kopplad till kvotering. Det är tråkigt då det är en viktig debatt som bör föras på en bra nivå. Retoriken hamnar dessutom ofta på en mycket underlig nivå.

Risken är nu att lärosätena efter de domar som drivits och den debatt som förts blir livrädda att arbeta aktivt med jämställdhet. Vi får hoppas att det kommer nya förslag på effektiva metoder för att arbeta strukturellt med jämställdhet inom högskolan. Jämställdhet inom högskolan är kritiskt för arbetet med jämställdhet i samhället i stort. Det är därför viktigt att lärosätena aktivt arbetar för att jämn könsfördelning ska råda på varje nivå inom högskolan bland såväl anställda som studerande.

Vi kommer under 2010 att driva projektet ”SFS on tour, för jämställdhet i framtiden” med medel från Delegationen för jämställdhet i högskolan. SFS projekt syftar till att inspirera och engagera studentkårerna i det fortsatta arbetet med jämställdhet. Projektet riktar sig direkt till studentkårer och målsättningen är att skapa en plattform för erfarenhetsutbyte och genom detta bidra till att skapa nya förutsättningar och långsiktiga lösningar för hur det fortsatta arbetet med jämställdhetsfrågor kan utformas.

Vi på SFS anser att inte heller att det inte är principen om positiv särbehandling som har gett upphov till de problem som lyfts fram. Det är snarare en felaktig tillämpning av urval med hänsyn till kön som bör angripas. Texten nedan är baserad på vårt remissvar i frågan.

I de domstolsavgöranden som lyfts fram har en urvalsmetod använts som gjort det omöjligt för ett kön att antas till en utbildning inom en kvot. Orimligheten i det inträffade kan dock inte överskugga det viktiga instrument som positiv särbehandling kan vara. SFS menar att det kan ifrågasättas om den viktade lottning som högskolorna använt ens är att betrakta som positiv särbehandling, utan att det snarare är ett exempel på otillåten kvotering. Med domarna som utgångspunkt saknas därför skäl att ta bort möjligheterna att använda positiv särbehandling vid antagning.

Vi anser att det är mycket olyckligt att den skrivning som finns idag i högskoleförordningen har kunnat leda till felaktiga antagningsmodeller. Det hade varit önskvärt att högskolorna fått tydligare instruktioner och vägledning om hur positiv särbehandling ska tillämpas i de förarbeten som ledde fram till högskoleförordningens regler om antagning. SFS menar att utformningen bör ses över, men att möjligheter till positiv särbehandling fortfarande ska finnas kvar i någon form i paragrafen. Möjligheten att tillämpa positiv särbehandling ”i mer begränsad form” verkar finnas kvar i diskrimineringslagens regler. Det är bra att den regeln finns kvar och den bör under inga omständigheter tas bort. SFS menar dock att en skrivning i högskoleförordningen är ett tydligare incitament och en uppmuntran till högskolorna att tillämpa positiv särbehandling.

SFS anser också att problemen kring positiv särbehandling skulle gynnas av att ses ur ett bredare perspektiv. Det är inte självklart att jämställdheten gynnas genom att ta in fler män vid antagning till grundutbildningen, där kvinnor har ett generellt mer gynnsamt utgångsläge, samtidigt som positiv särbehandling och kvotering inte används på andra nivåer där män har ett mer gynnsamt utgångsläge.

Positiv särbehandling är en viktig fråga, också på europanivå. Positiv särbehandling är något som möjliggörs genom artikel 141A i EG-fördraget och artikel 2.8 i likabehandlingsdirektivet. SFS kan därför inte se att det skulle vara i linje med Sveriges åtaganden i EU att ta bort möjligheten till positiv särbehandling inom högskolan, så länge det inte rör sig om ”stark positiv särbehandling” (att en underrepresenterad grupp ges företräde trots mindre kvalifikationer än övriga sökande). Däremot ska det förhindras att Sverige bryter mot diskrimineringslagstiftningen. SFS ser framemot att frågan diskuteras grundligt i framtiden.