Sakine, SFS och studentekonomi igen

Så här på helgkanten har jag noterat att Sakine Madon har bloggat lite på Expressen angående studenter och mig (till min förvåning hade det även plockats en bild från min blogg noterade jag). Ett nytt inlägg i en rätt lång debatt mellan Sakine och SFS de senaste åren.  I inlägget skriver Sakine;

”Nio av tio studerande mår bra”, enligt CSN som har undersökt vad studenter själva säger. Carl-Johan Stolt, utredaren, menar att ”De allra flesta studerande mår bra och ser positivt på framtiden. Fler upplever också att de kan klara en oförutsedd utgift på 1 000 kronor.”

Det är förvisso sant, men samma undersökning visar även att endast drygt hälften är nöjda med sin ekonomiska situation. Att endast hälften är nöjda säger ganska mycket det också. Att ekonomin förbättrats för studenter är inte helt oväntat då det har gjorts en smärre ökning av studiemedlen vid årsskiftet, efter en debatt där SFS var mycket inblandade. Dock är det värt att minnas att denna höjning endast var ca hälften av vad den studiesociala kommittén föreslog skulle behövas i realiteten. (Kommittén anser att en höjning med 700 kronor per månad, dvs. till 9 386 kronor per månad, och att studiemedel för gymnasiestuderande borde ges med hälften bidrag och hälften lån (50/50), vore önskvärda förbättringar)

Undersökningen säger även att ”Studerande har sedan 2001 upplevt att studiemedlen har täckt en allt mindre del av deras levnadsomkostnader. Denna trend har nu brutits och marginellt fler tyckte 2009 än 2007 att studiemedlen täckte levnadsomkostnaderna.” En marginell förbättring betyder faktiskt inte att vi är i hamn.

I samma pressmeddelande går även att läsa att ”Fortfarande tycker dock de flesta att studiemedlen inte räcker till, säger Carl-Johan Stolt.” Rapporten säger att 40 % bedömer att studiemedlen täcker mindre än 75 % av kostnaderna. Finns det andra samhällsgrupper som tycker att en sådan situation är något att bara nöja sig i och snällt hålla tyst? Att 9 av 10 studenter ser ljust på framtiden och att högre studienivå ger ökad framtidstro är inte samma sak som att alla är nöjda med studiemedlet.

Undersökningen visar också att 26% får stöd från föräldrar och 16 % från make/maka/sambo etc. Tyvärr är detta inte möjligt för alla studenter och det är därför det är viktigt med en bra ekonomisk grund via studiemedlet. Självklart är det så att inte alla studenter behöver hela sitt studiemedel men så är det med många andra resurser som staten ger också. Det måste dock finnas en bra grund för studenter att stå på som gör att inte studenters ekonomiska förutsättningar blir styrande över hur bra de lyckas med sina studier. Så även Sakine behöver nyansera bilden och inte alltid säga att alla studenter bara klagar när det finns ett flertal undersökningar och statliga utredningar som säger att studiemedlet borde höjas.

Värt att plocka upp från undersökningen är att ”Studerande som invandrat till Sverige från länder utanför Europa har relativt ofta en negativ studiesituation. Det som framförallt skiljer dessa studerande från övriga är att de har ett sämre stöd från andra studerande, familj och vänner samt att de har sämre ekonomi. Den sämre ekonomin beror delvis på att de i större utsträckning läser med enbart studiebidrag.” … ”Tillsammans med ett sämre ekonomiskt stöd från föräldrarna bidrar detta till att studerande som har invandrat från ett land utanför Europa har en sämre ekonomi än studerande som inte har invandrat.”

Därför är det viktigt att även studiebidraget ligger på en bra nivå och att det inte bara är lånet som bör höjas såsom skedde i den senaste höjningen.

En annan viktig highlight i undersökningen som SFS länge påpekat är att ”Studerande som har studiemedel lyckas bättre med studierna än övriga, troligen på grund av att de oftare än andra har studierna som sin huvudsakliga sysselsättning. En god ekonomisk situation är också gynnsam för studieframgången.”

Ett otillräckligt studiemedel har stora konsekvenser för den enskilda individen, som investerar tid och mycket pengar för att höja sin egen kompetens genom den högre utbildningen, men i stället ofta tvingas att jobba extra eller få ekonomiskt stöd av nära anhöriga för att få ekonomin att gå ihop under studietiden. Att arbeta extra vid sidan av en heltidsutbildning ska vara en möjlighet, inte ett ekonomiskt krav. Många utbildningar och livssituationer är nämligen inte förenliga med extraarbete i någon större utsträckning och studenters socioekonomiska bakgrund får inte komma att styra vilka som får möjlighet att studera på ett högkvalitativt sätt i Sverige.

Notera även att endast 7% får bostadsbidrag på tal om jämförelserna mellan SFS studentbudget och Swedbanks där den stora skillnaden är att de räknar med att studenter får bostadsbidrag.