En självklar kåravgift

Jag noterade på senaste räkningen från kår och nation hur lite jag egentligen betalar för att vara med i Uppsala studentkår och min studentnation, Östgöta nation (145 kronor totalt). Inför framtiden känns det hoppfullt, eftersom det nu från i somras efter obligatorieavskaffandet är frivilligt att vara medlem eller ej i kår och nation i Uppsala.

Som många av er redan vet genomfördes avskaffandet av obligatoriskt kår- och nationsmedlemskap förhastat och oansvarsfullt av regeringen, vilket lett till att Uppsala universitet fått gått in med ekonomiskt stöd till kåren. Det är nämligen svårt att få studenter att betala in pengar för allmännyttig verksamhet. Speciellt då de nya lagbestämmelserna gör att kåren måste arbeta för alla studenter inom sitt område, oavsett om de är medlemmar eller ej. Därför hade utredningen också föreslagit en nivå av statligt minimistöd för arbetet. Det stödet skars dock ned till en tredjedel av miniminivån av regeringen, vilket lett till att lärosätena nu tvingats stödja sina kårer ekonomiskt med pengar från utbildningarna. Det är förstås långsiktigt dåligt för kårernas självständighet, som kritiskt nu i framtiden ska granska och debattera med de lärosäten som ger dem viktigt ekonomiskt stöd.

Jag hoppas därför att Uppsala studentkår lyckas med konststycket att locka betalande medlemmar med sin viktiga kärnverksamhet, även om studiebevakning, kvalitetsgranskning, studiemiljöundersökning och avskiljandeärenden inte alltid är det sexigaste att marknadsföra.

När jag började i Uppsala visste jag inte riktigt vad kåren gjorde. Så är det nog för många. För de flesta märker nog vad kåren gör först när de behöver stöd och då tar hjälp av kåren. När allt fungerar bläddrar nog många förbi informationen från sin kår och och har fullt upp med annat, såsom studier och studentliv.

Jag har dock sett hur kåren sakta men säkert påverkar universitetet, förändrar hela utbildingar, stödjer utsatta studenter, rycker in i nödsituationer, hjälper studenter med anmälningar av felaktigheter, sitter med i alla grupper där beslut tas och förbereds på universitet och är drivande för så många andra frågor. Arbetet tar ofta tid och det är oftast nästa generation studenter som får ta del av de förändringar som drivs igenom med mycket slit av de kåraktiva. Dock så hade bostadssituationen sett sämre ut, studenträttigheterna varit färre, kurslitteraturen sämre, doktoranderna mer utsatta och lärarna sämre på pedagogik utan Uppsala studentkår.

Självklart finns det många aktiva studentföreningar i Uppsala som gör ett fantastiskt utmärkt jobb, men det Uppsala studentkår gör är helt unikt. Kåren kan göra det som enskilda föreningar inte kan göra. Kåren kan föra fram en samlad och strategisk bild via många kanaler på ett effektivt sätt. Den kan vara en tung aktör mot kommunen och universitetet och arbeta tvärvetenskapligt över vetenskapsområdesgränserna. Att kåren representerar så många studenter gör att den kan arbeta samlat med de studentgemensamma frågorna som stöd till internationella studenter, anonymisering av tentor, pedagogik, rättigheter för studenter och doktorander, studiemiljö, bostäder, kollektivtrafik, biblioteken, studentnätet, IT och mycket annat (självklart måste detta göras i gott samarbete med studentföreningarna). Därtill kan den fokusera på utbildningsfrågorna eftersom den arbetar mycket lite med sociala aktiviter som festverksamhet eller mottagningar.

Att betala kåravgiften är för mig ett mycket lätt val…