Några få ord om valet

Det märks att valet närmar sig med stormsteg. Informationsflödet är som en vårflod och det svämmar konstant över i min Twitterfeed.

De sociala medierna och årets valrörelse präglas dock av oerhört förenklade budskap, vilket bland annat Christoffer Ivarsson bloggat lite om. Det är synd. Vissa undrade redan för ett tag sedan var ideologin hade tagit vägen, nu bör nog frågan ofta formuleras mer som ”Var har politiken tagit vägen?” Som ett exempel går det att titta på Moderaternas reklamfilm som är välgjord men otroligt banal i sitt budskap. Den spelar på känslorna glädje och kärlek kopplat till att jobba. Den är smart och snyggt filmad, men även ett klockrent exempel på att allt utom den enklaste politiken undviks i marknadsföringen av de flesta partierna (Moderaternas film är dock den valfilm som är det mest renodlade exemplet jag sett).  Just den filmen är dessutom intressant att koppla till en artikel i SvD om PR-exemplet Pripps blå och Schlingmann. PR-tricken har verkligen gett sig in i politiken mer än någonsin och inga partier kommer nog att komma undan dem.

Nej, politiken borde vara något större. Den ska driva samhället framåt och vara det som är livsblodet i vår demokrati. Politiken ska byggas av drömmar och engagemang, av en vilja att förbättra och förändra. Dess essens ska födas ur vår bild av en bättre framtid. Istället har vi just nu noggrant planerade PR-strategier och stelbenta repetitioner av diskussioner om skatter och inkomster. Jag blir lite kall när en väljare i TV berättar att han har svårt att välja block när det är så klurigt att kalkylera framtida inkomstskatter, fastighetsskatter, bensinpris och kostnader mot varandra. Nog måste det väl finnas mer som spelar roll i valet för våra väljare än det? Vad hände? Media borde lyfta diskussioner om jämställdheten och jämlikheten i samhället, om de långsiktiga miljöfrågorna, om den lömska rasismen, om kunskapssamhället, om vården och om samhällsstrukturen.

Sofia Karlsson som jag haft turen att få jobba med har skrivit ett välformulerat inlägg som går i samma spår gällande politiken i valet.

En liten ljusglimt igår var dock debatten mellan Reinfeldt och Sahlin i TV4 där det faktiskt pratadesen gnutta om ideologi och den större bilden. Den kan vara värd att se eftersom det är så ovanligt i den här valrörelsen.

Ju närmare valet kommer desto mer tveksam blir jag till de tidningarnas rapportering som alltmer färgas av ledarsidornas inriktning som syns alltmer i ”politiska analyser”,  ”kommentarer på förslag”, ”blixtbloggar” och val av nyheter. Igår ringde t.ex. SvD till Miljöpartiets lokala kontor för att se om de ville samarbeta med Alliansen för att stoppa SD. Ett bra scoop som gav gensvar i många medier, men det är också ett exempel på en nyhet där jag skulle vilja se att de faktiskt ringde även de andra partierna och ställde liknande frågor om möjliga samarbeten över blockgränserna för att stoppa SD. Nu känns det för beroende av tidningens ideologiska koppling. Ett otyg är även ledarbloggarna som ofta leder till mycket svagt författade och häcklande texter utifrån ideologiska preferenser. Jag har även stört mig oerhört på hur media driver upp helt ointressanta frågor på partiernas begäran men ofta struntar i att utvärdera resten av politiken som partierna för. Hur många gånger måste jag höra RUT-debatten återupprepas, men uppleva ett vacuum gällande till exempel diskussioner om vårt kunskapssamhälle?

Bröstpumpsdebatten är ett exempel på en oproportionelig fråga som media drivit fram. Ett exempel från Ohly i SVTs utfrågning om hur hans fru gjorde vid amning och sedan hade vi bröstpumpar överallt i en vecka. Vad var det som gjorde bröstpumpar så tacksamt att skämta om, det kändes som det var en juvenil inställning till kvinnokroppen som lyste igenom? Dessutom förstörde bröstpumparna diskussionen om föräldraledigheten. Igår kom dock denna läsvärda artikel anknyten till bröstpumpsdebatten.

För övrigt är jag styrelseledamot för Studentbokhandeln i Uppsala och läser därför lite om politken för bokhandlarna.  Ledaren i senaste ”Svensk bokhandel” gav en rejäl känga till kulturminister Lena A. Liljeroth (M) eftersom hon verkar tycka att färre bokhandlar inte är ett problem, då det numera finns så mycket böcker på mackar och snabbköp. Vi får ju hoppas att vi inte blir förvisade till ett sådant sparsmakat sortiment av bestsellers i framtiden. Det vore synd. För övrigt verkar bokbranschen inte nöjda överlag med vallöftena .

Som pendlare under förra året är jag en ivrig tågdebattör. Jag såg att DN annonserade oroväckande nyheter i veckan gällande att regeringen tänker dubbla banavgifterna, jag hoppas det inte blir verklighet. Trafikverket varnar nämligen  för att höjningen kan innebära kraftigt höjda biljettpriser och en snedvriden konkurrens gentemot bil och flyg. DN har även rapporterat att avregleringen lett till tågkaos. Här måste inställningen verkligen förändras och det snabbt.

Den skärpta Kristina Persdotter på TCO skrev en bra inlägg om att Sverige inte ligger så bra till enligt OECD gällande utbildning i deras nya rapport. Hon konstaterar att Sverige halkar efter i satsningarna på en välutbildad befolkning och att det inger oro för den framtida konkurrenskraften.

Som en uppföljning på debatten om utbildningen av kärnkraftsingenjörer där Folkpartiet vill utbilda 1000 nya, som jag nämnt tidigare, har det kommit en nyhet om att Centerpartiet motsätter sig detta. Vi får se hur det slutar.

För övrigt är det väl dags att bli lite bättre på det där att redovisa partibidrag? Det vore inte en dag för tidigt.