Organisationers kugghjul och mekanismer

Som organisationsförändringsnörd är det lätt att grunna lite över den fantastiskt komplexa malström av förändring och ovisshet som för en utomstående tycks råda inom det Socialdemokratiska partiet i dessa dagar. Jag har tidigare alltid intresserat mig för organisationskulturer (och även läst lite akademiska poäng om sådana). Dessutom tycks jag alltid hamna mitt i organisationsförändringar vad jag än gör. Ett exempel är den stora förändringen av den svenska studentrörelsen som jag roade mig med förra året, med ett flängande över landet för att förankra en slitsam brådskande förändringsprocess (tack och lov gick det bra och organisationen överlevde). Därför kan jag inte låta bli att skriva lite om detta ämne.

Kanske var det inte alltför oväntat att Sahlin avgick i söndags, men det späder utan tvekan på komplexiteten i Socialdemokraternas behov av förnyelse. Jag avundas inte dem som nu kommer ha kort tid på sig att hitta och välja en partiledare med en unik och svårfunnen profil. Tyvärr brukar det lättaste att finna och enas kring i lägen som detta vara en temporär övergångslösning, en kompromiss av många önskemål och därmed ingen sann reformatör, men det får tiden utvisa. Media gör sitt bästa för att driva bilden till att handla om enskilda personer som i speloddsbaserade uppställningar tippas mot varandra. Jag tror det är ett ineffektivt ingångsläge till verkligt verksamma organisationsförändringar. I vilket fall är det alltid svårt att börja debatten om en politisk förändring med att diskutera spretiga personnamn. Vad händer när personerna avhandlas och ställs mot varandra innan ens deras visioner och tankar inför framtiden yttrats eller diskuterats? Det blir en tämligen underlig ordning. Dessutom saknas alltför ofta debatten om hur de andra som ska stödja ledaren bör se ut. Bra ledarskap för en stor organisation är beroende av fler än en person. Kopplat till Socialdemokraternas behov av en nydanad politik och nya personer för att leda organisation och politik framåt är även vikten av att först skapa en mer välmående organisation. Detta finns det många skolboksexempel på. Goda idéer kräver god mylla att gro i och även ett internt klimat där de kan stötas och blötas riskfritt för att sedan frodas. Annars kommer idédiskussionen långsamt torka ut och färglösa förslag att härska.

Socialdemokraterna tycks vara i stort behov av en organisationsomdaning från vad jag kan uttyda ur Socialdemokratiska bloggares inlägg om organisationens nuvarande strukturella status. Grundproblem tycks vara interna strider, svårbestigna maktstrukturer och en sluten organisation. Sådana bekymmer kan få hela organisationers mekanismer och kugghjul att kärva ihop. Troligen måste ledningen våga släppa på kontrollen över diskussionerna mer, öka transparensen, förbättra rekryteringsprocesserna och förändra antalet beslutsnivåer mot en lite plattare organisation. För att det ska ske måste dock hela organisationen acceptera detta. Det skedde inte under Sahlins tid, trots att hon tycks ha strävat i en sådan riktning.

Frågeställningar värda att ställa för att utröna organisationens välmående kan vara om hur lång tid det tar att ta sig till toppen av organisationen på ett ”rent” sätt, om radikala politiska förslag förs fram regelbundet i idédebatterna, om många rekryteras utifrån, om det finns likheter bland de som rekryteras och får makt, om det finns infekterade maktstrider, om idéer färdas uppåt inom organisationen på ett sunt sätt, om beslutsprocesserna är smidiga, om gräsrötter får bra stöd, om insynen är god i arbetet och om partiet är jämställt? Det är nog också rimligt att fundera på den bild som partistrukturen ger utåt. Kommer organisationen locka personer om den gängse bilden är att organisationen präglas av maktkamper och att engagemang ger mindre utdelning än inom andra partier? Hur påverkar den bilden dessutom politikens trovärdighet? En annan enormt viktig aspekt är också var medlemmar, speciellt de nya, har möjlighet att delta i den idépolitiska debatten. Finns det tydliga forum för detta, även lokalt på alla platser? Jag gissar att idépolitiska forum, studieverksamhet och sakpolitiska grupper kommer att behöva utvidgas för att fånga upp nya idéer och medlemmar bättre.

Det mest spännande förslag jag annars sett i organisationsdebatten i media är det om tudelat ledarskap. Det är en idé jag hört flera prata om både inom och utanför partiet redan för ett tag sedan, men tanken verkar vuxit i kraft de senaste dagarna. Jag tror nog det skulle kunna vara en väg framåt för Socialdemokraterna. Kanske språkrör, eller kanske en variant av vice ordförande. Dock finns det helt klart en del problem med språkrör också, det kan t.ex. spä på falangstrider. Annars har partiets kriskommission nu börjat prata om att behöva sänka ambitionsnivån, det blir nog en direkt negativ konsekvens av de senaste dagarnas händelser. Det är dock inte underligt, eftersom tidsramarna blir snävare för deras arbete.

Det är lite sorgligt att Sahlin tycks ha kämpat för att bryta ner de hierarkiska strukturerna i partiet men att hon själv fick gå innan de försvann. Förhoppningsvis finns det i alla fall fler som vågar lämna över sina platser inom partiet och släppa på greppet om makten. Risken är dock att det inte är några andra som vågar. Det vore dock lite tragiskt om förnyelseprocessen stannar vid att en ensam kvinna är den som tvingas gå.

För övrigt tror jag studentrörelsen provat på de flesta varianter av demokratiska beslutsprocesser och organisationsformer som finns vid det här laget, en bra inspirationskälla gällande bra, dåliga, överformaliserade och spännande strukturer.

Jag ska inte försöka mig gå in på att diskutera namn på efterföljare utifrån min begränsade uppfattning utifrån. Dock hade det varit trevligt med någon utbildningspolitiskt kunnig i toppen. Av de namn som diskuterats i media har jag erfarenhet av goda och kunniga samtal med både Lena Sommestad och Mikel Damberg i utbildningsfrågorna. Lena har även nyligen skrivit en mycket läsvärd artikel i DN om framtiden.

Som lite trevlig underhållning tänkte jag även avsluta med att tipsa er om en tänkvärd föreläsning från TED, inbäddad nedan. Jag blev påmind om den när jag var och fotograferade TEDxHornstull under förra veckan. Den handlar om rörelser, ledare och ”stammar”.