Brittiska studieavgifter skenar

I Storbrittannien har taket på studieavgifterna höjts och det har lett till att 2/3 av universiteten nu vill höja till det maximalt tillåtna beloppet, ca 92 000 SEK. Det hela hänger samman med att efterfrågan på utbildning är större än tillgången och att antalet studenter per lärosäte bestäms av regeringen. Det har dock också visat sig att en till faktor spelar in, höga avgifter ger nämligen status. Vi har alltså ett läge där höga studieavgifter som gör att många studenter inte får möjlighet att studera utifrån sin socioekonomiska bakgrund och plånbokens tjocklek till viss del styrs av rena statusbehov.

Vi kunde idag se hur ett lärosäte höjde avgifterna för att inte behöva ses som ”second rate”. Den nationella ordföranden för studentkårerna, Aaron Porter, beskrev det hela som:

“As the consequences of the Government’s rash policy-making becomes clearer, it is increasingly obvious that students will not only have to judge where they study based on cost but will also be judged externally by what they pay.

Han har också tidigare bloggat här. I Storbrittannien finns det också studier som visar hur avgifterna stänger ute grupper från högskolan och hur de också leder till stress och studieproblem för många studenter.

För att lösa problemen har lärosätena börjat fundera på att auktionera ut studieplatserna till de lärosäten som ger mest utbildning för skattepengarna. Låter det logiskt att låta effektivitetsgrad utifrån ekonomiska mått styra uppbyggnaden av högskolesektorn och utbildningssystemet? Nä, i dagsläget håller Storbrittanniens utbildningssystem på att rämna helt. Koalitionens plan för högre utbildning går ut på att all direkt statlig finansiering avskaffas för nya studenter från 2012 och att studieavgifterna kan höjas till nära det tredubbla mot dagens nivåer.

Den svenska och europeiska studentrörelsen har under många år haft kampen mot studieavgifter som en av sina kärnfrågor. Den kampen kommer att behöva fortsätta.