Ambitioner att satsa långsiktigt

Igår presenterade Mikael Damberg tillsammans med Tommy Waidelich de utbildningspolitiska målen ur den kommande Socialdemokratiska budgetmotionen (bl.a. i SvD). För mig som utbildningspolitiskt intresserad tycker jag att de är värda att uppmärksamma.

Resten av skuggbudgeten är hårt omdebatterad och verkar smått skakig, men som Aftonbladets ledare uttryckte det, ”Dambergs skolreform – Håkan Juholts hopp”. Det är nämligen ett reellt förslag med en tydlig satsning för ett viktigt område som också medborgarna ser som prioriterat (till skillnad från restaurangmomsen).

Förslaget innehåller en investering på nära 5 miljarder 2012 och hela 17,5 miljarder 2012-2015. Det omfattar utbyggnad av folkhögskolorna, nytt korttidsstudiestöd samt fler platser i vuxenutbildning och yrkesvux. I det ryms också en lärarsatsning där lärarkarriären ska stärkas och rektorerna bli pedagogiska ledare.

Dessutom finns det i förslaget en efterlängtad vilja att öka andelen som genomgått en minst 2-årig högre utbildning till minst 50 % av 30-34 åringarna 2020. Det är en ökning med cirka 6 procent mot idag. Ambitionen är också att öka andelen som återvänder till högskolan för att vidareutbilda sig. I förslaget föreslås dessutom 8 700 högskoleplatser fler än regeringen och 300 miljoner mer under 2012 för att höja kvaliteten, en av studentrörelsens högst prioriterade frågor.

Jag tycker det är ett lovande förslag. Ambitionerna från regeringen idag är för låga och vaga när det gäller hur många som bör läsa vidare. Under min tid som studentföreträdare på SFS funderade vi ganska mycket om hur underligt det var att våra mål var så lågt satta, trots att ambitionerna i retoriken från regeringen var att satsa på utbildning och kunskap. Idag ligger redan många OECD-länder före oss på skalan över andelen högutbildade. Statssekreterare Peter Honeth har nyligen beskrivit utbildningsdepartementets syn på det hela i tidningen Lundagård och där tycks det inte heller finnas några större ambitioner.

Något 50-procentsmål talas det alltså inte längre om på utbildningsdepartementet?
– Nä, men det har det aldrig riktigt gjort heller. Den målsättningen regeringen istället jobbar efter är EU:s mål, som säger att 40 procent av varje årskull ska ha fullföljt en högre utbildning. Där är ambitionen att också ligga i överkant, medan stora delar av de europeiska länderna snarare ligger en bit under.

Istället skär regeringen ner med tiotusentals utbildningsplatser på ett sätt som förvånar de flesta inom sektorn (läs t.ex. denna skarpa krönika av liberalen Elisabeth Gehrke eller denna Newsmillartikel från prorektor Eva Åkesson). Trots allt är det ju så att kunskap och utbildning blir allt viktigare i dagens kunskapssamhälle. Både för samhällets utveckling i stort och för att kopplingen mellan arbete och utbildning blir allt starkare (German Bender har också skrivit bra här om varför utbildning lönar sig mer än vad många tror).

Därför är jag glad att det finns en tydlig prioritering av utbildning och kunskap i förslaget från Damberg och Waidelich. Det vore välinvesterade medel för framtiden.

I detalj finns förslaget att läsa här.