”Vad var det vi sa”

De senaste åren har jag skrivit otaliga blogginlägg och debattartiklar om problemen med studieavgifter. Jag har bråkat med ansvarig minister om det i TV, diskuterat på mässor, träffat riksdagsledamöter, studenter, rektorer och dessutom suckat uppgivet alltför många gånger. Dels har jag gjort det i egenskap av företrädare för Sveriges studentkårer och Uppsala studentkår, dels har jag gjort det privat eftersom jag tycker frågan är så viktig.

Jag har inte känt mig ensam i frågan. Över hela Europa har studentrörelsen i många år påtalat alla problem som studieavgifter innebär och i Sverige påtalade lärosäten, Högskoleverket, studentkårer, SUHF, fackförbund och andra organisationer intensivt de problem som regeringens förslag skulle innebära för utbildning och forskning. Trots detta drevs propositionen igenom av regeringen med för låga medel till stipendieprogrammen och ett för snabbt införande. Idag kan vi se vad konsekvenserna blivit. 9 av 10 internationella studenter har försvunnit från Sverige. Ett hårt slag mot kvaliteten i högre utbildning och även för forskningen.

Alltför många är vi sannerligen som sagt ”vad var det vi sa”.

Om avgifternas konsekvenser skrivs det idag på DN Debatt av ordföranden för KTH, Börje Ekholm, och ordföranden för Göteborgs universitet samt Getinge, Carl Bennet.

Allvarligt misstag. Sedan regeringen införde studieavgifter har antalet utom­europeiska studenter i Sverige rasat från 16.600 till 1.200. Det riskerar att leda till akut brist på kompetent arbetskraft och minskad konkurrenskraft. Många utbildningar inom teknik och naturvetenskap tvingas nu lägga ner på grund av för få sökande. Regeringen måste omedelbart återställa – och helst utöka – inflödet av utländska studenter. Detta är en viktig framtidsinvestering, skriver Börje Ekholm och Carl Bennet.

Även SSCO skriver om det på sin blogg.

SFS om studieavgifter. Nordisk-baltiska studentrörelserna om avgifter.

Saco studentråd om avgiftsmyterna.

TCOs studieavgiftsrapport (endast om avgifter för svenska studenter).

Tre prorektorer (bl.a. Eva Åkesson som är föreslagen ny rektor i Uppsala) skrev tidigare om studieavgifter:

Exempel på saker som jag tidigare sagt och skrivit om studieavgifter i en salig blandning:

Studieavgifter onödiga, opraktiska och omoraliska

”Avgifter ger sämre studiekvalitet”

Nordiskt-baltiskt samarbete i kampen mot studieavgifter

Tidigare har även Jan Eliasson skrivit på DN Debatt om förslaget ur ett annat perspektiv.

Under de senaste två åren har jag varit gästprofessor vid Göteborgs och Uppsala universitet och då upplevt den vitaliserande inverkan på studiemiljön som de utländska studenterna haft. Verkligheten i Kina, Brasilien eller Uganda och andra delar av världen har kommit in i föreläsnings- och seminariesalarna. Vänskapsband har knutits mellan studenter med helt olika kulturell, etnisk eller religiös bakgrund.

 

En miljon kronor för en avslutad utbildning är astronomiska belopp också för oss svenskar. Det motsvarar vad många välrenommerade universitet i USA skulle ta ut. Hur stort hinder för studier i Sverige innebär då inte dessa kostnader för studenter från fattiga länder i Afrika, Asien eller Latinamerika?

 

Bäst vore om vi kunde göra om denna så kallade reform så snart som möjligt och då beakta vad den verkligen innebär för Sverige i internationaliseringens tid. Om detta inte är möjligt eller realistiskt är det angeläget och bråttom att sänka de avgifter som aviserats och genom extra medel kraftigt utvidga det stipendieprogram som nu planeras för Sveriges universitet och högskolor.