Debatt: ”Akademin är även ett forum för personlig utveckling och bildning” – ERGO

Publicerad 2011-12-07 

I en slutreplik om Martin Borgs film Utbildningsfabriken skriver Klas-Herman Lundgren, Erik Arroy och Christoffer Ivarsson att elitismen ligger i att tillskriva sig rätten att värdera den enes skäl för högre utbildning som högre än den andres.

Martin Borgs menar att vi studenter som ifrågasätter hans synsätt är elitister. Han tycks anse att det är elitistiskt att se andra värden i högre utbildning än dess resultat och att varken studenter eller samhället har råd med något annat synsätt. Att tala om resultat i den bemärkelse Borgs gör – som den konkreta och mätbara outputen som utbildningen syftar till – menar vi är elitistiskt.

Det är en kortsiktig inställning som medvetet bortser från vad som i stor utsträckning utgör värdet av att läsa en akademisk utbildning. Strävan efter personlig utveckling och bildning löper som en röd tråd inom såväl akademin som utövandet av det arbete som du utbildats för. I båda fallen är det ett uttryck för individens vilja att förverkliga sig själv och uppnå andra mål än att endast förtjäna sitt levebröd. Borgs ignorerar att se till individen och formulerar istället bilden av att högskolan borde fungera som en ren utbildningsfabrik för arbetskraft.

Vi utgår från att Borgs inte skulle ifrågasätta att det finns fler incitament för arbete än lönespecifikationen, att det när det gäller individens kall och personliga strävan finns andra värden som har avgörande betydelse för hennes karriärval och yrkesutövning. Borgs tycks dock mena att när individen befinner sig under bildningsfasen av precis samma kall så är detta uttryck för slentrianmässig ”nöjesläsning”. Vi menar att dessa studier i själva verket är lika betydelsefulla för individens strävan efter personligt förverkligande och bejakandet av personliga värden som arbetet senare är. Vi tror inte att människor tar klivet in i högre utbildning i ett vakuum av likgiltighet, utan tvärtom som ett tidigt steg i hennes strävan efter sina bästa stämningars längtan, vilket för henne bär på ett betydande egenvärde. Studenter är inte heller blinda för att utbildning kostar, för det gör det i tid och lån.

Varför studenten studerar och de livsval den gjort tycks ointressant i Borgs ögon. Detta är en snäv syn som står i bjärt kontrast mot den akademiska grundtanken. Akademin har en lång tradition av att inte bara vara en språngbräda in i arbetslivet, utan också ett forum för personlig utveckling, bildning samt skapande av generiska kunskaper som individen har stor nytta av livet ut. Häri finns givetvis också en bredare samhällsnytta och akademin måste fortsatt tillåtas fylla även denna funktion.

Vi noterar att Borgs i sin replik skriver att ”Det är studenten själv som bäst kan avgöra om hennes utbildning är nöjesläsning eller en investering i framtiden(…)”. Vi håller med honom i detta, men motsätter oss diskrepansen av studiernas karaktär. Vi kan inte heller se den logiska konsekvensen att studenten därför själv ska bekosta sin utbildning genom studieavgifter. Det är lite lustigt att Borgs försöker få det att framstå som att avgifter på hundratusentals kronor per läsår är en demokratisk nödvändighet.

Sofisterna, som Borgs refererar, såg utbildningen som blott och bart ett av flera medel att skaffa sig fördel över andra. Inte för att vi ska slå varandra över huvudet med döda filosofer, men vår syn ligger nog närmare de sokratiska filosofer som sedermera grundligt motbevisade sofisterna och lade grunden till den moderna vetenskapen. Kunskap och bildning gör människor friare! Att förvägra människor det eller att tvinga dem att betala för det blir mot bakgrund av det synsättet närmast groteskt.

Vi tar ställning för en akademi där människor tillåts växa, för ett system där de individuella anledningarna som lockat den enskilde till högre utbildning är legitima i sig. Det är inte elitistiskt. Att tillskriva sig rätten att värdera den enes skäl för högre utbildning som högre än den andres är däremot det. Att förespråka ett system där utbildning ges efter storlek på plånbok är än mer elitistiskt.

Klas-Herman Lundgren
Fd ordförande för Uppsala studentkår och Sveriges förenade studentkårer (SFS)

Erik Arroy
Vice ordförande för Stockholms universitets studentkår

Christoffer Ivarsson
Fd ordförande för Lunds universitets studentkårer