Rektorsskiftet

I fredags var det storslaget Rektorskifte vid Uppsala universitet. Eva Åkesson skiftade då på som ny rektor för universitetet efter rektor Anders Hallberg (jag har bloggat lite inför skiftet tidigare).

Ceremonin var nog något av det pampigaste jag varit med om i universitetsvärlden. Eva mottog åldriga insignier såsom spiror, nycklar, sigillet, rektorskedjan och universitets matrikel (första bandet av matrikeln där alla studenter från 1595 och framåt nedtecknas), samt en hedersvakt. Någon sade efteråt att det kunde platsat på Hogwarths. Jag hade förmånen att få närvara utifrån mitt arbete med rekryteringen, i universitetsstyrelsen och med ett kapitel i boken ”Det goda universitet”, som ges ut som tack till Anders Hallberg. Att tåga in i processionen till tonerna av Drottningen av Saba festmarsch (Hugo Alfvén) är för övrigt en underlig och rätt mäktig upplevelse.

I ceremonin ingår även att avgående rektor håller en föreläsning. En fin tradition som jag tycker påminner om att alla professorer oavsett ställning måste kunna föreläsa. Anders föreläste väl om sitt forskningsområde och framtidens problem med bristen på nya läkemedel samt antibiotikaresistenta bakterier. Ett problem som han uppmanade regering och Världssamfund att agera för att lösa, eftersom både ny kontroll av antibiotika och subventioner från Världssamfundet behövs. Jag tycker Anders föreläsning speglade honom väl som person. Han är verkligen angelägen om att universitetet måste ta sitt ansvar så att våra barnbarn inte kommer att dö av enkla infektioner utan tillgång till verkningsfull antibiotika. Föreläsningen speglade också att han som rektor faktiskt lyckats att båda fortsätta forska och föreläsa vid sidan om, något ganska unikt.

Eva tackade Anders med ett varmt tal där hon också belyste det akademiska systerskapet mellan Lund och Uppsala.

Efter att hon mottagit insignierna och ansvaret som rektor (till tonerna av Jean Sibelius: Karelia svit op. 11, Intermezzo – Ballade Alla marcia) höll Eva sitt programtal som ny rektor, något av ett linjetal alltså. Jag tycker det var ett fantastiskt tal som innehöll allt jag kunnat hoppas på. Jag vill passa på att längre ner i bloggposten citera delar av det som jag tycker är viktiga, ur mitt eget perspektiv. Hela talet finns att läsa här.

Efter ceremonin blev det middag på Uppsala slott. Den fylldes av fina tacktal till Anders och prorektor Kerstin Sahlin och välkomsthälsningar till Eva och nya prorektor Anders Malmberg, från bl.a. KI:s rektor, Landshövdingen, Uppsala studentkårs ordförande, SLU:s rektor och Konsistoriets ordförande. Dessutom passade Anders på att skifta över parkeringskortet till Rektors parkeringsplats, och påpekade att det även gick att använda kortet för säkrad tillgång till cykelparkering. Eftersom Eva gillar Kajakpaddling men inte kör bil speciellt ofta så funderade hon på om det gick att ställa kajaken där och paddla till jobbet uppför Fyrisån. Kvällen kändes överlag högtidlig, men samtidigt varm och uppsluppen.

Hans Dalborg, konsistoriets ordförande, passade på att citera Tranströmer, men även Bruce Dickinson (Iron Maiden) i sitt tal angående rektorsskapet och dess arbetsbörda:

”It’s amazing what your body can take when you are having fun”  – Bruce Dickinson

Två stipendier instiftades även i avgående rektors och prorektors namn och för oss som inte fick stipendier påpekade Hans fyndigt att ”Livskvalitet –  det är att vara nöjd ändå”. Ett tänkvärt citat. Efter middagen blev det dans och mingel där alla från Anders Björck och Birgitta Dahl till studenter och lärare närvarande. Det var kul att hinna prata med många gamla vänner och få dansa lite.

På det hela taget var det en fantastisk kväll av både nostalgi och framåtanda. Arbetet med rektorsvalet har tagit mycket tid och varit ett tungt ansvar men jag är nöjd med min och Martas insats. Att då få avsluta arbetet det på slottet tillsammans med Marta Axner – som har varit fantastisk att arbeta tillsammans med som student- och doktorandrepresentanter – samt de andra i rekryteringsgruppen, Eva, Anders, Hanna och många goda vänner kändes som ett fint avslut.

Att få höra av Eva att hon kände sig välkommen och redo för att ta sig an rektorsrollen var också upplyftande. Det ska bli kul att följa hennes första halvår i arbetet med universitetsstyrelsen där jag sitter fram tills sommaren.

Dagen och kvällen påminde mig även om lärosätenas roll och enorma ansvar, samt hur otroligt viktigt det är med rektorer som ser studenter och medarbetare, är goda akademiska ledare och arbetar för en bättre värld.

Det var också kul att Anders Hallberg var glad och pigg över att ha traderat. När nästan alla andra gått var han kvar och pratade glatt med studenter och doktorander om universitetets ansvar för världens framtida utveckling och vikten av att belysa doktorandernas situation. Som det skrevs på Twitter:

”Rektor Hallberg gick hem sist från slottet. Respekt!”

Här är en bild som jag kommer att vårda ömt. Marta & jag tillsammans med nya rektor Eva Åkesson & Uppsala studentkårs vice ordförande Fatma Aksal. Bilden är dessutom tagen med en iPhone av en insisterande avgående rektor Anders Hallberg!

 

 

Delar av Evas programtal:

Förväntningar och krav har ökat från omgivningen, men även från våra studenter och anställda. Universiteten åtnjuter högt förtroende i samhället. Allmänhetens tillit är bland det viktigaste vi har, men det kan aldrig tas för givet utan måste ständigt erövras på nytt. Samverkan och öppenhet är viktiga delar när vi bygger det förtroendet.

Den akademiska friheten är själva grundbulten i verksamheten vid ett universitet. Tag bort den och vi blir ett utredningsinstitut, en tankesmedja, ett näringslivsbihang eller en politisk megafon. Men begreppet akademisk frihet kan också lätt missbrukas. Vi måste klargöra för oss själva, i samtal och vid seminarier, vad denna frihet innebär och vad den inte innebär. Den är inte detsamma som administrativ frihet eller frihet från etiska riktlinjer eller elementära umgängesregler på arbetsplatsen.

Vi hör i dag ofta talas om ökad autonomi för våra lärosäten. Men självständigheten har ett pris. Ökad kontroll, krav på öppenhet och transparens är något av det vi måste gälda.

Låt oss vara överens om detta: Uppsala universitet ska spela en aktiv roll i det globala samhället och vi ska främja utveckling genom att bygga långsiktiga relationer.

Den internationella gemenskapen ligger mig varmt om hjärtat. Det gäller inte minst våra studenters möjligheter att bredda sina erfarenheter. Vi ska värna om det globala klassrummet. Våra studenter ska kunna möta världen här i Uppsala, men vi ska också självklart ge dem möjligheter att studera utomlands. Införandet av studieavgifter är ett hot mot denna intellektuella rörlighet, bland annat därför att de statliga stipendierna blev alldeles för få. Tillsammans måste vi hjälpas åt att skapa de förutsättningar som gör att Uppsala universitet kan fortsätta att utvecklas som ett internationellt lärosäte.

Våra studenter är framtiden. Vi står inför utmaningen att utbilda studenter till framtida ledare som kan verka i en alltmer globaliserad och obeständig värld. Vi måste vara beredda att ständigt ompröva och utveckla undervisningsmetoder och ämnesinnehåll. Vi måste vara medvetna om att våra studenter också utvecklas och förändras. De studenter som kommer till oss i dag har nya kompetenser och färdigheter som vi själva inte hade som studenter.

Jag ser er studenter som medarbetare i vårt kvalitetsarbete. Studentinflytande är viktigt och unikt och alltid värt att försvara. Jag vill uppmuntra alla er studenter att vara aktiva och engagerade inom kårer, studentnationer och föreningar. Ett starkt studentinflytande säkerställer ett starkt universitet.

Utbildning och forskning hör ihop. Ett framgångsrikt universitet måste kunna prioritera både utbildning och forskning. Men det är inte motsägelsefullt. Vi ska kunna tala om forskningsbaserad utbildning såväl som utbildningsbaserad forskning. Denna relation ska sätta sin prägel på alla tre utbildningsnivåer, inte bara på forskarutbildningen, utan också på våra utbildningar på grund- och avancerad nivå. Jag vill att alla framgångsrika forskare tar ansvar för att utveckla utbildning, likväl som alla framgångsrika lärare tar ansvar för att utveckla forskningen. Jag blir bedrövad när jag hör att en lärare köper sig fri från undervisning. Låt oss hellre tala om förmånen att få undervisa!

Forskarutbildning är både forskning och utbildning, precis som namnet berättar. Som ett fullskaligt universitet ska Uppsala upprätthålla kvalitet och spets, men även ha ämnesmässig bredd. Det är en särskild roll och vårt självklara ansvar.

Bra arbets- och anställningsvillkor ska gälla även för doktorander.

Dagens utmaningar med klimatförändringar, behovet av hållbar utveckling, hälsofrågor och åldrande befolkning är så komplexa att de kräver samordnade forskningsinsatser från olika vetenskapliga fält. Inom det breda universitetet ska starka ämnesdiscipliner kombineras med gränsöverskridande samverkan och grundforskning ska kombineras med spännande tillämpningar. En förutsättning för att lyckas med detta är att vi bejakar ökad öppenhet och skapar möjligheter för alla medarbetare att enkelt kunna röra sig över organisatoriska gränser. Forskningen inom humaniora och samhällsvetenskap behöver få en mer framträdande roll bland annat för att vi ska kunna förstå mänskliga och samhälleliga sammanhang.

Vi måste ge goda förutsättningar för forskningsledare och pedagogiska ledare att utföra sina uppdrag på bästa sätt. Vi måste se till att pedagogisk erfarenhet och forskningsmeriter balanseras i vågskålen.

Ibland gör vår kritiska blick oss blinda för andras förtjänster och vår tunga blir för vass. Vi ska självklart ifrågasätta och ompröva våra egna och varandras utgångspunkter, metoder och slutsatser i seminariediskussionen, men vi ska också ha kul på jobbet, stötta varandra och må bra. Och vi ska försöka ge varandra några välförtjänta uppmuntrande ord lite oftare.

En av våra uppgifter är att främja mångfald och bredda rekryteringen. Jag vill gärna utöka begreppet till det engelska ”widening participation” – ett vidgat deltagande. Det är inte bara en fråga om rekrytering. Vi måste också omfamna mångfalden, bejaka skillnader och förstå att våra olikheter medför högre kvalitet i all verksamhet. Vi ska vara ett öppet och välkomnande universitet för både studenter och anställda, kvinnor och män, oavsett ursprung, bakgrund eller läggning. Vi är många som inte självklart från början känner oss hemma och bekväma inom akademin.

Tillsammans skapar vi universitetet och tillsammans utvecklas vi för framtiden – det gör våra kreativa forskare, våra engagerade lärare och professionella medarbetare – det gör framför allt våra fantastiska studenter från Sverige och hela världen.

Jag tillträder ämbetet med ödmjukhet och skräckblandad förtjusning. Jag kommer att göra mitt bästa – och lite till – för att axla rollen och ta ansvaret för att leda Uppsala universitet mot framtiden på bästa sätt.

Jag ser fram emot att fortsätta samtalet om Uppsala universitets framtid tillsammans med er. Min högsta prioritet den närmaste tiden är att lära känna platsen, människorna och möjligheterna och ge er en chans att lära känna mig. Jag ser fram emot ett gott samarbete.

[smugmug url=”http://klasherman.smugmug.com/hack/feed.mg?Type=gallery&Data=20635246_QFGLjc&format=rss200″ imagecount=”30″ start=”1″ num=”100″ thumbsize=”Th” link=”image” captions=”false” sort=”false” window=”false” smugmug=”false” size=”M”]

Tidningen UNT skrev även om det hela under rubriken ”Historiskt ögonblick i Universitetsaulan”.