Några tankar om ett partis framtid

Ros i gryningen. Foto: Klas-Herman Lundgren

Äntligen har jag hittat tid att kommentera de i svensk politik historiska skeenden som ägt rum inom det socialdemokratiska partiet. Det blir en liten sammanfattning av mina tankar efter de gångna veckorna och en påminnelse om några frågor som inte bör glömmas bort när det nu ska ”pratas politik” igen.

En ny partiledare har nu slutligen blivit utsedd av styrelsen efter en tumultartad, otrevlig och ganska dyster tid för vårt politiska klimat. Uppenbarligen har det Verkställande utskottet genomlidit ett slitsamt arbete för att hitta en lösning på partiledarfrågan efter Juholts avgång. Pressen inifrån och utifrån har varit enorm – samtidigt som tiden varit kort. Jämtin har skött sin roll fantastiskt bra och nu har valet fallit på Stefan Löfven.

Det är förståeligt att VU och partidistrikten räddes ett ledarlöst parti och en öppen valprocess i detta läge. Det hade varit riskabelt. Personligen tror jag emellertid att det nog hade varit möjligt att utforma den kommande tiden så att en trovärdig valprocess kunnat ge en spridning av partiets politik.

Men kanske finns det fortfarande möjligheter för att skapa en sådan mer demokratisk och öppen valprocess. Ett stycke i brevet som Jämtin skrev efter nomineringen av Löfven lyfter detta:

Vi i det verkställande utskottet är överens om att vårt partis valprocesser måste bli mer öppna framöver. Organisationsutredningen fortsätter därför sitt arbete med att ta fram förslag för att utveckla valprocesserna i partiet mot mer öppenhet. Inom kort kommer ett remissmaterial skickas ut som jag hoppas att många av er kommer att diskutera och lämna synpunkter på. Nästa ordinarie partikongress hålls om ett år och tre månader, 3-7 april 2013 i Göteborg.

Förslagsvis får ovan nämnda programkommission och organisationsutredning nu ett reellt och tydligt genomslag i partiet. Om Socialdemokratin ska överleva går det inte att återigen enbart säga att nu är det tid ”att prata politik igen”. Det hjälper, men det kommer inte att laga en söndrig struktur. Det finns nämligen flera kända strukturella problem. Nu är det dags att åtgärda dem – och det är bråttom. För det knakar oroväckande i stommen.

Ett första åtgärdsområde är just behovet av en ny process för partiledarvalet. Här är dagens system inte en trovärdig och tidsenlig motor för partiet. Istället ses det av alltför många som en nostalgisk kvarleva. Dagens system konserverar och skadar trovärdighet, öppenhet,  jämställdhet och mångfald. Låt därför en framåtsyftande och mer öppen valprocess se ljuset vid nästa kongress. Sätt upp tydliga kriterier för vilket stöd som behövs för att få bli kandidat. Bygg sedan en struktur som låter kandidaterna presentera sin politik över hela landet och diskutera den mot varandra, med medlemmar och med allmänheten. Låt sedan valberedningen ansvara för att granska kandidaterna ur alla tänkbara vinklar för att sedan ge sitt omdöme. Därefter får kongressen rösta efter livlig och demokratisk diskussion samt med underlag från medlemmarna. Samtidigt ska förstås försiktighet gälla när det gäller kraven på öppenhet. Det får inte bara sluta i utspel i media eller opinionsmätningar bland medlemmarna.

Men hemlighetsmakeri är inte en nödvändighet för demokrati.

När det gäller programkommissionen bör den ha en ansats att engagera så många medlemmar som möjligt på alla tänkbara sätt. Det kan locka nya medlemmar, vitalisera diskussionen och ge möjlighet att stärka medlemmarnas roll. Just medlemmarnas relevans i partierna har ju överlag minskat med åren i de politiska partierna – då antalet och representativiteten minskat samtidigt som media och resurser ökat påtagligt i betydelse. Folkrörelsen måste därför stärkas inom partiet. Politiken måste formas och förankras samtidigt som samhällsproblem – stora som små – identifieras och diskuteras.

Dessutom innebär ett aktivt programarbete med författande av texter, förbättrad intern kommunikation, kunskapsbyggande, plattformsbyggande, politikskapande och diskussion förstås ett ypperligt hälsosamt träningspass inför kommande val. Låt därför en livlig diskussion om ideologi och sakfrågor blomstra i hela partiet.

Inte heller vore det hälsosamt i att fastna vid ett för stort personfokus på Löfven. Om politiken ska kunna utvecklas och föras fram på ett trovärdigt sätt måste även ett lag med god bredd och variation byggas upp runt Löfven. Bygg därför en kunnig och trovärdig skuggregering som sträcker sig utanför riksdagen. Det vill säga inte bara en sådan som består av äldre vita män. Nästa ekonomisk-politiska talesperson måste för övrigt ha en intellektuell skärpa och legitimitet som kan utmana Borg. Att Löfven inte sitter i riksdagen borde förhoppningsvis öppna upp spännande möjligheter för utökat och delat ansvar. Bland annat har Maria Leissner (som varit med om en liknande situation) påpekat att det kan fungera så länge ett parti är inställt på ett delat ledarskap. En god idé långsiktigt vore kanske förresten att sträva efter en lite större mångfald i riksdagen och andra organ överlag?

Det är också viktigt att få bort alla tendenser till läckande, SMSande från interna möten eller baktalande till media. Media ska användas till att förmedla politik, inte för att på personliga bevekelsegrunder göra interna manövrar. Ta fajterna internt eller ta dem öppet. Vartenda litet fulspel sänker hela regeringsdugligheten i allmänhetens ögon och får medlemmarna att vilja titta ner i marken av skamsenhet.

Se även till att stärka kunskapsutvecklingen överlag i partiet. Bygg rejäla analyser och förslag – ta er verkligen tid till detta. Detta är ett lovande initiativ i den riktningen. Vi ska inte glömma att Moderaterna i dagsläget genomför politik som formulerades 2005 och som utvecklades med is i magen. Intellektualisera politiken och bryt upp från fraktionskamperna som aldrig kommer att blicka framåt utan endast bakåt.

—————-

Stefan Löfven då? Jag är positiv över att han verkar ha stått utanför det maktspel som var en aspekt vid Juholts avgång. Han verkar dessutom vara stabil och samlande med en ideologisk ryggrad, helt nödvändiga egenskaper. Han har nog möjlighet att ena partiet och ytterst få verkar hysa en dålig bild av honom. Men även han måste inse de organisatoriska problem som partiet har. Dessutom behöver han komplettera sitt lag med starka profiler inom bland annat miljö, internationellt fredsarbete och jämställdhet.

Nu har partiet och Stefan Löfven en stor uppgift. Politikutvecklingen behöver öka utifrån en djupt förankrad ideologisk bas och konstruera trovärdiga förslag utifrån en klarsynt och långsiktig samhällsanalys. Löfven måste läka och omforma ett sargat parti som i sin tur måste skapa en framåtsyftande och långsiktig politik för jämlikhet, hållbarhet och demokrati.

Framtiden kvarstår således.

Ty någonstans måste man gripa tag i verkligheten för att söka förändra den – Olof Palme

Foto: Klas-Herman Lundgren

—————-

Juholts avgång? Den vore värd ett eget inlägg i sig. Jag rekommenderar denna välskrivna artikel från Fokus – om inte annat för att det är en fin variation från kvällstidningarnas panikkrisartiklar. Läs även Paul Ronge och Katrine Kielos.

—————-

Marta Axner har även skrivit klokt om valsystem tidigare.
Laboremus har skrivit här och Dagens Arena skickade in ett öppet brev.
Ulf Bjereld har skrivit här om Löfven. Läs även Peter Weiderud på DN Debatt om öppna processer och om att gå i takt med tiden.