Istället för inställda tåg – samhällsansvar!

Ikväll läste jag om hur SJ ska sluta med tåg mellan Malmö och Göteborg. Skälet är för att konkurrensen från andra tågbolag och motorvägen gör att det tydligen inte längre är tillräckligt lönsamt.

Jag kan inte låta bli att undra om det var meningen att bli så här? Ska Statens Järnvägar nu sluta trafikera nyckelsträckor för landets järnvägstrafik efter att ha blivit utkonkurrerade av motorvägar (!) och andra tågbolag – samtidigt som regeringen fortsätter öka avregleringen av tågtrafiken? Har inte avregleringen redan förstört det nationella tågnätet tillräckligt? Jag vill inte ha ett ökande antal bolag som inte väntar in varandra så jag missar tåget hem. Jag vill inte ha en massa trängsel på spåren och evinnerliga tågköer. Jag vill inte behöva byta tåg i onödan. Jag vill inte drabbas av föreseningar på grund av dålig samordning mellan alla aktörer. Jag är trött på det. Olika bolag kommer att prioritera sin egen trafik och sin egen vinst först, inte hur den nationella tågtrafiken hänger samman.

För övrigt vill jag inte heller se att motorvägar ska vara en faktor som konkurrerar ut tågtrafik i Sverige år 2012.

Det har lyfts förr i debatten men det måste lyftas ännu starkare, är det verkligen rimligt att det enda mål SJ har är ett avkastningsmål? Anders Ygeman (S) som är ordförande för riksdagens trafikutskott er en av dem som har föreslagit att SJ bör få ett samhällsansvar. Det tycker jag låter mycket vettigt och inte en dag för tidigt. SJ ligger efter med enorma mängder förseningstimmar samtidigt som SJ bara har krav på sig att leverera vinst åt staten. Det är inte rimligt på något sätt ur ett samhällsperspektiv. Ge därför ett övergripande samhällsansvar åt SJ som då kan motverka fragmentiseringen av tågtrafiken. Det behövs verkligen innan det är för sent.

Avregleringen av järnvägen i stort har också misslyckats samtidigt som regeringen nu låter den fortsätta. Dessutom är satsningarna på järnvägen för små och kortsiktiga. Detta leder till en ond spiral. Dålig punktlighet och risken för stora förseningar gör att färre väljer att resa med SJ,  samtidigt så försöker SJ utifrån ett vikande underlag dra in turer. Här behöver avregleringen utvärderas i stort samtidigt som investeringar måste göras i bättre kapacitet. Trafikverket bedömer att 38,3 miljarder behövs investeras nationellt de närmsta 10 åren utöver dagen nivå, och cirka 27 miljarder av detta måste komma från staten. Utan satsningarna bedöms det bli ”kaos”, med störst problem i Mälardalen och runt Stockholm. Om staten är villig att satsa de 38 miljarderna kommer det ändå ta sju till tio år att ”återställa systemen”.

SJ och järnvägen har tidigare haft en enorm betydelse för landet. Satsningarna på järnväg 1864-1894 var Sveriges största investering någonsin. Tågtrafiken förändrade samhället så mycket att gemensam nationell tid och postlådor infördes (innan skilde det t.ex. 24 minuter mellan Stockholm och Göteborg). Detta är hisnande långt ifrån den låga investeringsvilja inför framtiden som regeringen har idag. Detta trots att vi måste satsa på kollektivtrafik ur ett hållbarhetsperspektiv och trots att befolkningen blir alltmer rörlig och beroende av tåg. Här har de rödgröna partierna långt mer framåtsiktiga och strategiska förslag.

En icke fungerande tågtrafik begränsar medborgarnas frihet och slår även hårt mot arbetsgivare och samhällsekonomi. Inte heller lär vi komma närmare att uppnå några klimatmål genom att få medborgarna att överge tågen. Regelbundna, tillförlitliga och miljövänliga kommunikationer är ett måste om vi ska kunna säkra en långsiktigt hållbar samhällsutveckling.

Förresten det här att Borg 2007 sa att vi överinvesterat i järnväg – samtidigt som Sverige är sämst i EU på järnvägsunderhåll? Hur tänkte han där egentligen?

Noteras bör också att Sverige är dåligt förberett på att hantera en allvarlig tågkatastrof och forskare hävdar att det handlar om när det händer än om.

Läs även: Pelling, SvD, Demker, S, MP, V