Höstrusk och propositioner

Det har varit hektiska tider. Forsknings- och innovationspropositionen har äntligen kommit. Däremot släpptes den en vecka för tidigt och samtidigt som Annie Lööf släppte regeringens innovationsstrategi. Enligt mig ledde det till att inget av förslagen fick speciellt mycket uppmärksamhet. Det tycks istället nästan ha varit en tävling om vilket förslag som skulle komma först, vilket påpekades i VLT. Underligt värre.

För egen del ledde det till sena kvällar, presskonferensbevakning från ett cafe när jag var på språng till ett annat arrangemang och mycket att göra. Jag tycker forsknings- och innovationspropositionen är bättre än den förra, även om det finns flera områden som är tveksamma. Det återstår också att se hur lätt det blir att genomföra förslagen i propositionen.

Vi på jobbet hade en debattartikel i UNT om förslagen där vi diskuterar risken att samverkan mellan forskning och samhälle (den så kallade tredje uppgiften i Högskolelagen) begränsas till ett snävt och näringslivsinriktat perspektiv. Här är ett citat från debattartikeln om detta:

Sådan samverkan är viktig, men samverkan är mycket mer än så. Vi efterlyser ett bredare perspektiv där samverkan också avser kunskapsöverföring och dialog mellan forskning och omgivande samhälle, för att utveckla Sverige såväl ekonomiskt som demokratiskt och kulturellt.

Världen står också inför en rad stora utmaningar inom områden som klimat och miljö, energi, hälsa, livsmedels- och vattenförsörjning, liksom inför behovet att skapa inkluderande och hållbara samhällen.

För att klara dessa utmaningar behövs stora forskningsinsatser, men kunskapen som tas fram måste också komma till användning. Det kräver en vilja till förändring och förankring hos befolkningen.

VA:s studier i samarbete med SOM-institutet visar dock att svenskarnas vilja att satsa på forskning varierar stort mellan olika forskningsområden. Samtidigt kräver dessa globala problem i regel kostsamma satsningar och stöd hos väljare och beslutsfattare, och ibland även medborgarnas aktiva hjälp.

Forskare som samverkar kan med sin kunskap bidra till förståelse, diskussion och analys av olika fenomen i samhället. Det ger också medborgarna möjlighet att vara med och diskutera såväl forskningens inriktning, som relevans och bästa utförande. Dessutom får forskarna nya perspektiv, kunskaper och kompetenser genom dialogen som därmed kan utveckla och stärka såväl forskning som utbildning.

Statssekreterare Honeth har också själv bekräftat att det finns en risk att det blir ett snävt perspektiv eftersom så många tryckt på åt det hållet. Fackförbundet SULF:s tidning Universitetsläraren noterar också att propositionen har påverkats till att betona samverkan ur ett visst perspektiv mer.

I övrigt tror jag det hade varit lönt att satsa på att anställa alla doktorander, satsa mer på jämställdhet och lagt mer pengar på unga forskare istället för internationell rekrytering. Bo Rothstein skriver intressant i DN om internationell rekrytering under rubriken ”Satsa på unga forskare istället för gårdagens män”. Det går också att fundera på om peer-review går att använda på ett så omfattande sätt som propositionen föreslår, eller om det verkligen säkrar djärva nya idéer, kanske. Mer fasta medel för att finansiera forskares tjänster behövs också, nu behöver alltför många forskare finansiera sin egen lön genom att hela tiden söka efter forskningsmedel. I många andra länder är det helt otänkbart.

Det kanske också är dags att slopa innovations- och forskningspropositionerna och istället satsa på något mer långsiktigt? Jag tror forskningspolitiken behöver mer långsiktighet.

Jag är emellertid glad över att propositionen innehåller några förslag i linje med den studie jag skrev på i jobbet om  myndigheters forskningsbaserade kunskapsinhämtning (det går att läsa mer om studien här). I den föreslogs bland annat ett ökat erfarenhetsutbyte mellan statliga myndigheter och en förbättrad kvalitetssäkring av processerna. I propositionen står:

Regeringens bedömningStatliga myndigheter som bedriver eller finansierar forskning bör ha ett system för att kvalitetssäkra forskningen.

Vid Vetenskapsrådet bör det finnas ett nätverk för myndigheters kunskap och erfarenhetsutbyte mellan forsknings- och utvecklings- arbete för att driva utvecklingen av kvalitetssäkringsmetoder och andra gemensamma forsknings- och utvecklingsfrågor.

För övrigt är det viktigt att fundera på relationerna mellan alla siffror – hur stor är en forskningssatsning jämfört med restaurangmomsen egentligen?

Höstrusket då – tror det inte är värt att skriva så mycket mer om det än att jag hoppas återkomma med lite höstbilder.