Vem sätter agendan?

För någon vecka sedan var jag på seminariet ”Vem sätter agendan” på Riksdagen, anordnat av Riksbankens jubileumsfond, RJ. Det var trevligt och mycket intressant.

Mötet bestod av en presentation av ett av de fyra projekt om riksdagsforskning som 2010 fick medel från jubileumsfonden. Forskaren som presenterade var professor Lena Wängerud, från statsvetenskapliga institutionen vid Göteborgs universitet. Hon forskar på riksdagsledamöterna, vilka är de och vilka är det som har makten och sätter agendan i riksdagsarbetet? De variabler hon tittat närmare på är kön, klass och etnicitet. Hon har utgått från de enkäter som skickas ut till riksdagsledamöter i Riksdagsundersökningarna via Göteborgs universitet och som är ganska unika internationellt sett, då de skickats ut sedan 1985 och har en mycket hög svarsfrekvens. Hon är också en av författarna i RJ:s årsbok (”I RJ:s årsbok diskuterar statsvetare, historiker, idéhistoriker, medieforskare och politiska journalister politisk praktik på både kommunal och nationell nivå”, den blir vinterläsning) tillsammans med bland annat Bjurwald, Hedvall och Linton. Boken i år heter Tungan på vågen: vågmästare och balanspartier.

Lenas forskning visar att bakgrundsfaktorer har betydelse för riksdagsledamöternas arbete, även om hon fortfarande inte är klar med dataanalysen. Lena har tittat på skillnader i svar i enkäterna och jämfört med bakgrundsvariablerna.
Den viktigaste bakgrundsvariabeln verkar vara kön. Data visar t.ex. att 44 % av kvinnliga ledamöter anser det mycket viktigt att representera kvinnors åsikter/intressen – men bara 12 % av de manliga ledamöterna ser det som mycket viktigt. Kvinnliga ledamöter också mer aktiva praktiskt i jämställdhetsfrågor, t.ex. genom att kontakta statsråd eller diskutera med kvinnoorganisationer. Det verkar dock finnas ett visst skifte då unga män börjat prioritera tidigare kvinnodominerade frågor som sociala frågor (men den trenden syns inte gällande rena jämställdhetsfrågor som kvotering).I Sverige tycks skiljelinjen i svaren ligga mellan vad en ledamot anser vara viktigt och mycket viktigt (få tycker att frågor inte är viktiga när de får svara på enkäter). Lena berättade att hon fortfarande arbetar med materialet. Analysen är till exempel inte intersektionell ännu, utan variablerna granskas fortfarande separat. Lena tittar dessutom både på hur ledamöter svarar på frågor om vad de tycker är viktigt och vad de väljer att göra rent praktiskt (t.ex. om de kontaktar statsråd).

Bakgrundsvariablerna ser också ut att samvariera med den politiska gärningen och höger-vänster-skalan tycks också påverka. Det mest överraskande enligt Lena var att det har stor påverkan att vara uppvuxen/född utanför Sverige. Hon hade inte tittat på föräldrarnas utbildningsbakgrund ännu, men ska göra det, vilket hon trodde kunde visa ett större avtryck gällande klassbakgrund.

Det är emellertid ganska svårt att se exakt vilken bakgrund som ger ett extra svårt jobb i Riksdagen (t.ex. finns det för få utlandsfödda kvinnor med arbetarbakgrund för att få ett statistiskt bra underlag).

I den efterföljande diskussionen kom det också upp att det går att se skillnad på sammansättningen i olika riksdagsutskott – hur många kvinnor har till exempel varit ordförande för skatteutskottet? Det nämndes också att ökad kvinnorepresentation i norska stortinget enligt studier tycks ha medfört förändringar i partiernas partiprogram (t.ex. vikten av sociala frågor som att ha barn och arbeta).

Fortfarande är bara 23 % kvinnor i medel i parlamenten i Europa 2012 …