Föräldrarnas påverkan och nyttan av utbildning

klassrum

Det är ingen nyhet egentligen, men jag vill passa på att påminna om Högskoleverkets rapport som visar att föräldrars utbildningsnivå påverkar studievalen. Det är ett viktigt skäl till varför vi måste arbeta för en breddad rekrytering till högskolan:

Andelen högskolenybörjare med högutbildade föräldrar, det vill säga föräldrar med minst en treårig eftergymnasial utbildning, är högst på utbildningar som kräver höga betyg för att bli antagen. På större program mot yrkesexamen läsåret 2011/12 fanns högst andel högutbildade föräldrar, 70 procent, på läkarutbildningen. Även på utbildningarna till arkitekt och psykologi var andelen med högutbildade föräldrar stor, över 60 procent.

En annan undersökning från Högskoleverket visar också att det finns en skillnad i sysselsättningsgrad och lön beroende på svensk/utländsk bakgrund gällande forskarutbildade på arbetsmarknaden. Här finns det också rejäla strukturproblem att ta tag i. 

De med svensk bakgrund var sysselsatta till 90 procent medan de med utländsk bakgrund hade betydligt lägre sysselsättningsgrad. De med svensk examen hade också högre inkomster.

När det gäller den stora nyttan av högre utbildning så vill jag tipsa om den här debattartikeln från Eva Nordmark och Walter W McMahon (utbildningsekonom och professor från USA).
 
De skriver bland annat följande:

Värdet i pengar av den icke-monetära samhällsnyttan av en treårig högskoleutbildning är nästan lika stort som avkastningen baserad på lön. Även samhällseffekterna redovisas nedan.

Sammantaget uppskattar vi alltså att den högre utbildningens värde – när man räknar ihop de monetära värdena av den lönebaserade avkastningen, den icke-monetära nyttan för individen och den icke-monetära samhällsnyttan – är omkring tre gånger så stort som enbart den del som beräknas på lön.

Man kan beskriva det som att den lönebaserade avkastningen är toppen på det isberg som utgör den högre utbildningens totala värde.

De åtgärder de rekommenderar är:
Förbättra studieinformationen. Kunskapen om utbildningens många positiva effekter måste spridas. Detta uppdrag kan med fördel ges till det nya Universitets- och högskolerådet, som inrättas den 1 januari 2013.

Ge fler möjlighet att utbilda sig. Det nuvarande målet, att andelen 30–34-åringar med minst en tvåårig eftergymnasial utbildning ska uppgå till 40–45 procent 2020, är för lågt.

Investera mer i utbildningskvalitet. Insatserna bör inriktas på att öka den lärarledda tiden, förbättra arbetslivsanknytningen och stärka forskningsanknytningen.

Öka fokus på breddad rekrytering. Den sociala snedrekryteringen till den högre utbildningen riskerar att öka under kommande år. Det behövs en nationell åtgärdsplan med tydliga mål för att vända utvecklingen.

Förbättra studenternas villkor. Låga studiemedel, dålig tillgång till studentbostäder och bristande trygghetssystem för studenter utgör hinder för människor som vill utbilda sig. Det är inte bara negativt för individen, utan för samhället i stort.

Hear hear!

/Herman