Det frigörande studiemedlet och den smygande förändringen

Studiemedlet är ett av de mer snillrika politiska system jag känner till. Och jag har tidigare ägnat abnormt mycket blod och tårar åt att slåss för ett välbyggt och välbalanserat studiemedel. Därför kan jag inte låta bli att skriva några ord om varför dagens besked är så oroande. 

Genom införandet av studiemedelssystemet gavs en stor mängd människor som tidigare inte haft möjligheten att studera vidare en möjlighet att göra det. Detta oavsett deras bakgrund och ekonomiska förutsättningar. I stället för att som tidigare ofta vara beroende av stöd och ekonomiska medel från föräldrarna kunde de välja att studera oavsett hur förutsättningarna såg ut där hemma. Föräldrar tveksamma över om deras barn verkligen borde studera vidare kunde inte längre styra lika mycket över dem och människor med små ekonomiska resurser fick plötsligt möjlighet att finansiera sina studier.

1798464_602791926463463_995077776_nStudiemedlet möjliggjorde helt enkelt ökad frihet och fler livsval för väldigt många. Något som möjliggjorde en breddad rekrytering och en progressiv samhällsutveckling. Samtidigt gav det staten möjlighet att investera långsiktigt i sina medborgare på ett ekonomiskt fungerande sätt.

Det som händer nu är att lånedelen sakta ökar och bidragsdelen minskar. Det riskerar att föra systemet bort från den allmängiltiga hjälp som det borde vara. Det är skillnad på ett system som försätter studenter i stora låneskulder och på ett välfärdssystem som investerar i framtiden.

Dessutom visar studier på att ökad lånefinansiering ökar den sociala snedrekryteringen, t.ex. som denna från England.

”Using data derived from a survey of just under 2,000 prospective students, it shows how those from low social classes are more debt averse than those from other social classes, and are far more likely to be deterred from going to university because of their fear of debt, even after controlling for a wide range of other factors.”  

Borg kan i dag ha tagit det andra steget mot den helt avgiftsbelagda utbildning som finns i många andra länder. För där är det alltför ofta studieavgifter som gäller, ibland uppstöttade med lån till de som bedöms ha det extra knapert.

Först riskerar vi att se lån som ökar och bidrag som minskar i linje med dagens förslag, sedan olika typer av avgifter och i slutändan bara lån och avgifter. Det första steget var studieavgifter för internationella studenter utanför EU som nyligen infördes. Vilket i de flesta länder i slutändan lett till avgifter för alla studenter (bland annat utifrån rättviseargument). Det andra steget skedde i dag i och med skiftningen mot minskade bidrag.

Vad blir det tredje steget?

Därför är de 300 kronorna och det ökade lånet så principiellt viktigt. Och ingenting som ska viftas bort i nån SVT Debatt-diskussion om vad det kostar att leva som student.

Vill vi ha fri utbildning i Sverige? Vill vi att alla ska ha tillgång till högre utbildning?

I så fall måste vi protestera dessa förändringar.

 

Och nu har jag inte ens hunnit ta upp det där med minskade möjligheter att skriva av studielån!

Läs även Elisabeth Gerkhe som skrivit väl om förändringen & SFS som blivit mörkrädda över förslaget.