Klas-Herman Lundgren

Jag noterade på senaste räkningen från kår och nation hur lite jag egentligen betalar för att vara med i Uppsala studentkår och min studentnation, Östgöta nation (145 kronor totalt). Inför framtiden känns det hoppfullt, eftersom det nu från i somras efter obligatorieavskaffandet är frivilligt att vara medlem eller ej i kår och nation i Uppsala.

Som många av er redan vet genomfördes avskaffandet av obligatoriskt kår- och nationsmedlemskap förhastat och oansvarsfullt av regeringen, vilket lett till att Uppsala universitet fått gått in med ekonomiskt stöd till kåren. Det är nämligen svårt att få studenter att betala in pengar för allmännyttig verksamhet. Speciellt då de nya lagbestämmelserna gör att kåren måste arbeta för alla studenter inom sitt område, oavsett om de är medlemmar eller ej. Därför hade utredningen också föreslagit en nivå av statligt minimistöd för arbetet. Det stödet skars dock ned till en tredjedel av miniminivån av regeringen, vilket lett till att lärosätena nu tvingats stödja sina kårer ekonomiskt med pengar från utbildningarna. Det är förstås långsiktigt dåligt för kårernas självständighet, som kritiskt nu i framtiden ska granska och debattera med de lärosäten som ger dem viktigt ekonomiskt stöd.

Jag hoppas därför att Uppsala studentkår lyckas med konststycket att locka betalande medlemmar med sin viktiga kärnverksamhet, även om studiebevakning, kvalitetsgranskning, studiemiljöundersökning och avskiljandeärenden inte alltid är det sexigaste att marknadsföra.

När jag började i Uppsala visste jag inte riktigt vad kåren gjorde. Så är det nog för många. För de flesta märker nog vad kåren gör först när de behöver stöd och då tar hjälp av kåren. När allt fungerar bläddrar nog många förbi informationen från sin kår och och har fullt upp med annat, såsom studier och studentliv.

Jag har dock sett hur kåren sakta men säkert påverkar universitetet, förändrar hela utbildingar, stödjer utsatta studenter, rycker in i nödsituationer, hjälper studenter med anmälningar av felaktigheter, sitter med i alla grupper där beslut tas och förbereds på universitet och är drivande för så många andra frågor. Arbetet tar ofta tid och det är oftast nästa generation studenter som får ta del av de förändringar som drivs igenom med mycket slit av de kåraktiva. Dock så hade bostadssituationen sett sämre ut, studenträttigheterna varit färre, kurslitteraturen sämre, doktoranderna mer utsatta och lärarna sämre på pedagogik utan Uppsala studentkår.

Självklart finns det många aktiva studentföreningar i Uppsala som gör ett fantastiskt utmärkt jobb, men det Uppsala studentkår gör är helt unikt. Kåren kan göra det som enskilda föreningar inte kan göra. Kåren kan föra fram en samlad och strategisk bild via många kanaler på ett effektivt sätt. Den kan vara en tung aktör mot kommunen och universitetet och arbeta tvärvetenskapligt över vetenskapsområdesgränserna. Att kåren representerar så många studenter gör att den kan arbeta samlat med de studentgemensamma frågorna som stöd till internationella studenter, anonymisering av tentor, pedagogik, rättigheter för studenter och doktorander, studiemiljö, bostäder, kollektivtrafik, biblioteken, studentnätet, IT och mycket annat (självklart måste detta göras i gott samarbete med studentföreningarna). Därtill kan den fokusera på utbildningsfrågorna eftersom den arbetar mycket lite med sociala aktiviter som festverksamhet eller mottagningar.

Att betala kåravgiften är för mig ett mycket lätt val…

Klas-Herman Uppsala studentkår, Utbildningspolitik kårer, kårobligatoriet, studenter, studentkår, uppsala

Nåväl, då så.

Nu har jag tagit ut en examen från Uppsala universitet. Civilingenjör i molekylär bioteknik blev det (Master of Science in Molecular Biotechnology Engineering). Papperen är äntligen uthämtade och även 4 skriftliga exemplar av mitt examensarbete. Det känns bra och lite märkligt att äntligen få ut examen för en tämligen lång utbildning. Förutom mina 270 examenspoäng hade jag dessutom samlat cirka 120 extra poäng, eftersom jag läst många extra kurser för att bredda mig (och för att de var så intressanta), t.ex. inom kaos, databaser, ledarskap och organisation, biofysik, samtida filosofi och bioinformatik. Lite bildning och tvärvetenskap är aldrig fel. Om inte annat för att skaffa nya perspektiv och vinklar på bekanta frågor och problem.

Mitt examensarbete gjorde jag precis innan mina kårarvoderade år. Det utfördes på strategi/marknadsavdelningen hos General Electrics (GE) Healthcare. Det var väldigt lärorikt på många sätt. Dels var det ett riktigt arbete med viss lön på ett globalt företag, dels var det en analys av ett flertal läkemedelsmarknader ur teknisk, ekonomisk, juridisk och inte minst politisk vinkel. Det var intressant att försöka förutspå möjliga utvecklingar beroende på t.ex. amerikanska presidentsvalet, mediarapportering, sjukvårdssystemen i europa, Indiens utveckling, kinesisk patenträtt och biotekniska utvecklingar. Därtill hade jag en underbar handledare, en äldre britt som tidigare varit avdelningschef och som inte undlät att diskutera någon del av samhället eller för den delen globala företags problematiska utveckling. Ett problem med arbetet var att det är tydligt att  GE och Uppsala universitet i slutändan behövde två närtill helt olika versioner av examensarbetet. Dessutom blev det sekretessbelagt till 2018 och väldigt långt (ca 300 sidor). Inte hade det nog varit lätt att passa in det i en kvalitetsutvärderingssystem. Alla var dock nöjda med det vilket gjorde att det kändes värt slitet. Arbetet var även bra som uppvärmning inför posten som ordförande för Uppsala studentkår och senare SFS, där det inte finns någon brist på lika komplexa problem. Dock var det ett klurigt val mellan att fortsätta inom studentrörelsen eller börja arbeta. Att driva frågor som förbättrar och förändrar samtidigt som de skapar engagemang var dock inget jag kunde säga nej till.

Nu har jag alltså tagit ut min examen och lagt examensarbetet i bokhyllan. Dessutom har jag ordnat ett F-skattebevis för mig som fotograf så att jag på fritiden kan utföra fotouppdrag. Nu är nästa steg för mig att söka efter arbete, efter en välbehövlig ledighet (den första riktiga på flera år).

Det är inte det lättaste. Jag är inte en typisk civilingenjör längre. Efter över 5-6 år med arbete med verksamhetsstyrning, organisationsutveckling, budgetläggning, marknadsföring, samhällsfrågor, debatter, politiska analyser och påverkansarbete är min största styrka nog inte att stå i ett biotekniklabb. Totalt har jag suttit över tre år heltid med sådana frågor samt haft otaliga uppdrag och projekt kring frågorna. Därför är det inte de vanliga biotekniksjobben jag kommer söka heller. Kanske kommer jag att hamna långt bort från min utbildning. Vart jag hamnar vet jag inte ännu, eftersom jag inte tagit mig tid (eller haft tid) till att planera det i förväg under mitt förra år. Jag är nämligen tämligen dålig på att vara en karriärist, eftersom jag alltid går in mycket i det jag gör för tillfället. Så har ni något tips på något lämpligt jobb så hör gärna av er.

Jag är i alla fall säker på att jag kommer fortsätta sträva efter att förändra och förbättra.

På tal om framtid, är detta en intressant debattartikel.

Klas-Herman Tänkvärt examen, Framtid, jobb

I lördags hände det. Studentfrågorna dök upp i valrörelsen på riktigt under en dag. På en presskonferens i Studentpalatset släppte nämligen de Rödgröna sin studentsatsning.

I denna ryms förslag samt reformambitioner med ett totalt värde på cirka 6,6 miljarder för perioden 2011-2014. En avsevärd summa vilket gör det till ett mycket intressant förslag att analysera. Föreslagen omfattar olika delar. Reformambitionerna om finanserna tillåter är en rejäl höjning av studiebidraget med 400 kronor och studielånet med 200 kronor. Kopplat finns även en höjning av tilläggsbidraget för studenter med barn med 130 kronor för de med ett barn samt 210 kronor för de med två.

Därtill finns det som skarpa finansierade förslag följande (från pressmeddelandet):

• 6 000 fler platser i högskolan och yrkeshögskolan från 2011.

• 200 miljoner kronor 2011 och 400 miljoner från 2012 på fler lärarledda timmar.

• 40 miljoner kronor från 2011 på mer praktik i högskoleutbildningarna.

• Sänkt skatt för studentbostäder och investeringsstöd för hyresrätter inklusive studentbostäder.

• Studie- och yrkesvägledningen ska byggas ut och förbättras i gymnasieskolan och högskolan. Vi avsätter 100 miljoner kronor 2011 och 200 miljoner kronor 2012. Vi vill skapa fler vägar till studier genom att ändra antagningsreglerna till högskolan. Arbetslivserfarenhet ska kunna tillgodoräknas och möjligheter att läsa in ämnen på komvux finnas. Alla elever ska därför få sådan grundläggande behörighet till högskolan inom ramen för sin gymnasieexamen.

Nåväl, vad att säga om detta mycket omfattande förslag? – En kort analys

Vi börjar med studiemedlet. Där har vi två tydliga vallöften mot varandra. Alliansen lovar sedan tidigare en höjning av studielånet med 500 kronor och av bidraget med 0 kronor. De rödgröna utlovar istället att höja bidraget med 400 kronor och lånet med 200 kronor. Dock är det endast de första 100 kronorna av de rödgrönas förslag som garanteras oavsett det finansiella läget. Tobias Krantz har påpekat att Alliansen utlovar 500 kronor direkt och att de inte kör med några luddiga ambitioner gällande löften som kanske inte sedan hålls. Det är en förstås tänkvärd invändning.

Det är dock värt att minnas att satsningen för att höja endast lånet som Alliansen föreslår endast blir några få miljoner (12 miljoner nästa år, 34 miljoner 2012 enligt DN), medan de rödgrönas garanterade höjning på 100 kronor bidrag utgör en minsta garanterad satsning på 190 miljoner kronor för 2011, och om resten av höjningen genomförs i helhet blir den totala satsningen cirka 4,7 miljarder för 2011-2014. Därmed är det en garanterad satsning på 46 miljoner från Alliansen som utlovats, mot en garanterad satsning på minst 190 miljoner men som har ambition att nå 4700 miljoner för de rödgröna, med en notis gällande att ytterligare höjningar dessutom kan behövas. Skillnanden gällande hur mycket som verkligen är ambitionen att satsa väger därför mycket tydligt över till de rödgrönas fördel, som jag ser det.

Reinfelt har sagt via TT: ”– Men de rödgröna har en omfattande politik för bidragssatsningar medan vi är mer inriktade på arbetslinjen. Man bör komma ihåg att högskolestuderande i de flesta fall får mer högavlönade jobb, påpekar han.” Här kan vi tyvärr se ett exempel på en logisk och tyvärr vanlig miss, nämligen att undanta högskolestudier från arbetslinjen. Istället borde högre studier givetvis ses som en fundamental och välintegrerad del av en kunskaps- och arbetslinje. Om studenterna får högavlönade jobb om de ges möjlighet studera borde det i slutändan förresten återbetala sig en hel del för staten att investera i att ge fler möjligheten att studera.

Sveriges förenade studentkårers, SFS, beräkningar visar att en höjning av studiemedlet skulle behövas med 625 kronor enligt deras studentbudget 2010 (som jag var med och tog fram). SFS och jag anser även att det behövs en balans mellan bidrag och lån. Jag efterfrågade redan vid höjningen vid årsskiftet en reell höjning av inte bara lånet, utan även av bidraget. Lånet är cirka 2/3 av studiemedlet idag och har tenderat att öka avsevärt i relation till bidragsdelen. I andra nordiska länder är bidraget större i relation till lånet (I Finland och Danmark är bidraget istället över 60 % (!) samtidigt som totalsumman av studiemedlet faktiskt är högre). Sverige behöver därför ocskå en studiemedelssatsning som inte endast består utav att ge möjlighet att låna mera. En högskoleutbildning på flera år leder nämligen till hundratusentals kronor i studieskuld för en student redan idag och den skulden är inte alltid helt enkel att betala tillbaka, speciellt om du är den som inte får det där högavlönade jobbet.  Alliansens förslag ger en ökning på studieskulden för en student med en femårig utbildning på ca 22 500 kronor. Det finns många med studieovan bakgrund som tenderar att inte studera vidare och en av orsakerna tycks vara en ovilja att skuldbesätta sig mot en osäker framtida inkomst. Istället blir inställningen, ofta även föräldrarnas, att det nog är bättre att komma ut och jobba direkt istället för att bli ”nån akademiker”. Det är synd för det är tämligen tydligt påvisat att högre studier generellt har många positiva bieffekter för framtida lön, hälsa och liv. Därför tror jag att det vore positivt med mindre tonvikt på studielånet i framtiden, så att en bättre lån- och bidragsbalans kan uppnås. Förslaget på extrabidrag till studenter med barn är dessutom också mycket välbehövligt. Nära 1/5 av studenterna idag har barn och studiemedlet räcker helt enkelt inte för den livssituationen. Studier ska vara berikande för individen, inte leda till stress, ekonomisk nöd och orimliga skulder.

Gällande kvalitetspengar för att förbättra våra utbildningar (vilket är mycket angeläget) finns det även vissa pengar för detta i rödgrönas satsning. 200 miljoner utlovas satsas 2011 följt av 400 miljoner till 2012. Alltså totalt 600 miljoner för 2011-2012. Satsningen kommer ur vårmotionen och är därför budgeterad 2011-2012 endast. SFS förslag har varit 5 miljarder i total satsning för 2011-2014. Skulle höjningen med 400 miljoner 2012 ligga kvar även 2013 och 2014, vilket verkar rimligt (att sänka studentpengens nivå igen efter 2012 vore ytterst kontraproduktivt för utbildningarna och helt orimligt resonerat, det tjänar inget att höja studentpengen bara för två år), blir satsningen som jag förstår det 1,4 miljarder för hela mandatperioden. Gällande detta område har alliansen tidigare inte angett några siffror, men Tobias Krantz har utlovat att han ser området som mycket prioriterat. Nu har Tobias Krantz som en reaktion på utspelet svarat att de har en ambition att tillföra 1,3 miljarder över mandatperioden från 2012 , där 1 miljard ska gå till att höja studentpengen. Därmed verkar det som att båda sidor troligen satsar tämligen lika på detta område. Vi har även “en ambition” från Tobias Krantz mot en säker budgetering för två år som sedan troligtvis kommer fortsätta, men som inte är helt säker, för de rödgröna. Tyvärr lovar båda sidor också för lite. Här skulle det behövas bättre ambitioner inför framtiden. Sverige måste våga satsa på utbildning om vi ska klara oss framöver i den alltmer globala konkurransen. Bra  högkvalitativa utbildningar är vår  främsta tillgång, både för samhället i helhet men även för oss som individer. Reella och långsiktiga utbildningssatsningar är den bästa investering vårt land kan göra inför framtiden.

Gällande rödgrönas löten om fler platser och praktiksatsningar så är det positiva förslag. Speciellt praktikplatserna är behövliga, min hemmakår Uppsala studentkår gjorde undersökningar bland studenter som visade att det generellt fanns en stor önskan om mer praktik, men de utökade platserna kommer nog även de att gå åt. Även satsningen gällande studentbostäder är mycket positiv och har setts som positiv av bland annat SSCO som arbetar mycket med studentbostäder i Stockholm.

Förslagen från de rödgröna på att tillgodoräkna arbetslivserfarenhet för antagning till högskolan är ett efterlängtat besked. Sedan 25:4-regeln togs bort av alliansen har SFS och studentkårer runtom i landet krävt att den skulle återinföras, detta verkar vara ett steg åt rätt håll. Vi måste minska den sociala snedrekryteringen till högskolan!

Ett citat från en tidigare SvD debattartikel från studentkårer och SFS gällande 25:4 som illustrerande exempel:

• “När 25:4-regeln togs bort underminerades och undervärderades den faktiska kunskap som denna antagningsmetod skulle ta tillvara. Denna framtida studentgrupp missgynnas även av reformerna inom komvux.” Läs hela artikeln
  

Grundläggande högskolebehörighet för alla elever inom ramen för sin gymnasieexamen är också det ett bra förslag. Det är inte rimligt att stänga dörrar tidigt som sedan kan vara ödestigra för ett helt liv. För övrigt verkar SFS tämligen nöjda med förslaget.

Uppdatering

Nicke Grundberg, tidare ordförande för SSCO bloggar också om förslaget, det gör även Christian Stråhlman, tidigare ordförande för LUS, som går in på de ideologiska skillnaderna.

Klas-Herman Utbildningspolitik 25:4, arbetslivsanknytning, Krantz, kvalitet, praktik, resurser, rödgrön, studentbostäder, studenter, studiemedel, Utbildningspolitik, Val 2010, vallöfte

I fas

Då så. Sedan det förra inlägget har det hänt mycket. Jag har dock låtit mitt ”digitala sociala jag” gå i dvala under sommaren. Nu börjar höstregnet slå mot fönstret och jag har sakteligen vaknat till liv igen.

Det har varit väldigt skönt att inte behöva kommentera, skriva, ringa och debattera så fort ett framkastat högskoleförslag kommit under sommaren. Efter två år i sträck med kontinuerligt arbete med det som ordförande för SFS och Uppsala studentkår behövdes verkligen en paus. Dessutom har jag njutit av att inte behöva hantera 50-100 mejl per dag och inte alltid behöva ha telefonen på vid huvudkudden. Att jag innan mina två heltidsförtroendeuppdrag utförde ett galet intensivt examensarbete på GE Healthcares marknadsavdelning samt innan dess satt heltidsarvoderad ett år med ekonomi och organisationsstyrning på min studentförening har gjort att det var i alla fall fyra år sedan jag hade en rejäl vilopaus. Därmed var det rätt trevligt att låta inboxen få vila lite.

Efter Almedalen var jag ledig (förutom att följa upp genom att ordna bilder och dylikt) en månad fram till augusti. Jag har bland annat rest runt i Norge tillsammans med Hanna och tagit många tusen bilder. Vi reste runt mycket på Västlandet och besökte bland annat den lilla byn Göra som jag var i nästan varje sommar när jag var liten. Det var trevligt och Norge är ett mycket tacksamt land att resa runt och fota i. Därtill har jag passat på att starta enskild firma och fått F-skattebevis så att jag kan utföra fotouppdrag för de som är intresserade. Hitills har det blivit lite bröllopsfoto samt några bilder åt en camping i Norge, helt okej. Till helgen blir det en bal som ska fotograferas. Några av mina bilder och info om mitt fotograferade har jag samlat på den återuppstartade www.dreamsand.se. Bilderna från Norge finns här.

Här hemma i Sverige har valdiskussionen berört utbildningsfrågor en del, vilket har varit intressant. Jag ska inte kommentera allt här, men några korta kommentarer får det bli. Mer i nästa inlägg.

Att antagningsreglerna fick rivas upp var inte oväntat, däremot är det helt galet att de fick sättas i verket trots att studeterna via SFS och så många andra i förväg varnade för vad som skulle ske. Det är dags att verkligen börja lyssna på remissinstanserna och studenterna!

Att studieavgifterna skulle leda till problem med antalet inkommande till Sverige är inte heller konstigt. Dock har det nu kommit förslag från Tobias Krantz (FP) om jobblöften som ska göra att de mest begåvade utländska studenterna ska få plugga gratis på svenska högskolor och universitet – om de förbinder sig att jobba i Sverige efter examen. Jag tror personligen att det hade varit bättre att strunta i avgifterna och alla de nya problem som uppstått och istället arbetat för att göra det lättare för studenter att kunna stanna kvar och arbete samt bo i Sverige (föreslogs av SFS för många år sedan). Att förbinda folk med bindande löften i början av sin studietid känns inte speciellt frihetligt. Undrar förresten varför detta förslag inte kom med resten av avgiftsförslaget?

På tal om systemförändringar har vi också ändringarna kring CSN. Sedan 1 juli kan CSN hålla inne utbetalningar av studiemedel om det finns misstankar att betalningen blir felaktig. Det kan till exempel vara vid misstanke om fusk med studiemedlet. Därmed är inte studenter oskyldiga tills motsatsen bevisats. CSN kan stoppa utbetalningarna utan förvarning och utan utredning. Helt galet! Dessutom så gör de inte längre undantag för de eldsjälar som arbetar som kåraktiva för att förbättra situationen för framtida generationers studenter. Förr tog CSN hänsyn till deta när de bedömde de som inte tagit tillräckligt många poäng, men så sker alltså inte nu längre. Jag tycker det är sorgligt att CSN och regeringen sakta men säkert arbetar för ökad effektivitet genom strängare krav, hårdare bedömningar och minskad förståelse för studenternas situation. Studenter som förlorar studiemedlet har ofta inte många kronor i buffert och genom dessa förändringar kommer fler att få sina drömmar krossade. Det är inte inte en positiv utveckling.

Ett studiemedelslöfte har också kommit från Alliansen, en rejäl höjning med 500 kronor, nästan i nivå med de 625 kronor som SFS har beräknat skulle behövas. Dock är höjningen endast en höjning av lånet. Detta trots att bidragsdelen redan har halkat efter. Självklart är det bra att kunna få låna mer, dock är faran att långa utbildningar leder till riktigt rejäla skulder.  Dessutom är det nog många med studieovan bakgrund som redan nu inte studerar vidare, just för att de är tveksamma till att dra på sig stora skulder och låna pengar.

Valrörelsen är inte slut ännu, någon som kan ge ett bättre bud gällande studiemedel och studenter?

Klas-Herman Fotografi, Studentliv, Utbildningspolitik CSN, Fotografi, Norge, sommar, studieavgifter

Sommar och nya tider

Dalarna, sommaren 2010 vid Källslättens fäbodar

Här kommer ett försenat blogginlägg mitt i sommaren. Efter en hektisk Almedal är mitt uppdrag hos SFS slut och min mandatperiod som SFS ordförande slutade sista juni. Nu har jag lite ledigt och försöker få lite fart på de delar av mitt liv som jag lagt åt sidan under SFS-året, såsom mitt fotograferande. Därtill kommer jag att fara till Norge nästa vecka för en veckas semester bland fjordar, fjäll och får. Till hösten kommer jag att söka efter ett samhällsförbättrande arbete (tips mottages gärna), ta ut min examen, troligen läsa någon kvällskurs samt fortsätta att sitta med i någon expertgrupp som SFS-representant.

Denna blogg kommer dock att leva vidare, samt mitt intresse för utbildningspolitik och samhällsfrågor. Efter många års arbete med frågorna ser jag fram emot att ge mina personliga reflektioner i framtiden, samtidigt som jag också funderar på att försöka jobba vidare med dem på något lämpligt sätt.

Jag har därtill uppdaterat klasherman.com och ordnat ett eget Flickrkonto för mina bilder samt ett YouTubekonto. Därtill har jag också tagit tag i min hemsida för mina foton, www.dreamsand.se som ni gärna får besöka om ni är intresserade.

Almedalen

Som vanligt var Almedalen intensivt, fullt av intressanta händelser och givande möten. Jag var där med SFS som en del av vår överlämning men också för att driva student- och utbildningsfrågor. Det gick väldigt bra. Lite bilder från veckan kan du hitta här på min Flickr-sida för Almedalen 2010: http://www.flickr.com/photos/klasherman/sets/72157624475778720/

SFS seminarium blev en skrällsuccé där jag först presenterade SFS nya rapport och sedan var Beatrice Högå som är SFS nya ordförande med i en het debatt med riktigt tunga namn. Det var kul att presentera rapporten som blev lite av en sammanfattning av vårens arbete. Rapporten finns att ladda ner här. Här finns seminariet att se på video, en bra sammanfattning av dagsläget gällande kvalitet och resurser inför valrörelsen. SFS frukostmingel med SFQ och RFSL ungdom blev också mycket bra och sades vara det mysigaste Almedalsminglet.

Lite youtube-filmer från Almedalen har jag äntligen haft tid att lägga upp. Här följer en med en debatt mellan minister Tobias Krantz och Mikael Damberg (s) gällande högskolepolitik, glöm inte del 2:

Här följer ett föredrag med Agneta Stark (vice ordförande SUHF) angående jämställdhet i högskolan, mycket bra, glöm inte att titta på del 2:

Lite utbildningspolitik

Som ni säkert sett debatteras det mycket i media just nu. Jag skrev en artikel med andra tidigare SFS-aktiva samt med nya ordförande Beatrice den sista juni gällande kårobligatorieavskaffandet i SvD, den finns här att läsa. Det kom även en del repliker, där bland annat Krantz föreslog gamla lösningar på att skapa inflytande, såsom rättighetskataloger för att visa vilka rättigheter lärosäten ger sina studenter. Sådana kataloger har kårerna sedan länge förhandlat fram med lärosätena. Utan starka kårer lär dock rättigheterna snabbt bli vagare och svagare, eftersom det är kårerna som driver på utvecklingen av studenters rättigheter. Socialdemokraterna har utlovat att bjuda in till diskussionern med studenterna, hoppas de blir av under hösten.

De nya antagningsreglerna har också debatterats nu när det visar sig hur de drabbar studenter på riktigt. Det är riktigt illa att de fick införas och de fungerar pinsamt dåligt när andra länder till och med kritiserar våra nya regler Precis det vi och Högskoleverket varnade för redan i vintras. Se till exempel denna Aftonbladet-debattartikel från i februari. Förhoppningsvis kastas de nya reglerna i papperskorgen av Alliansen och de Rödgröna har också lovat att riva upp dem. Tänk om Krantz lyssnat på remissinstanserna när studenterna påtalade de problem som garanterat skulle uppkomma.

Studentbostadskrisen inför hösten är på väg, också det mycket väntat men inte desto mindre kritiskt.

Treterminerssystem har återigen börjat diskuteras, det händer då och då. Det finns positiva delar med det men det är en enorm systemförändring som måste övervägas noga. Det finns en hel del problem att syna i sömmarna.

Verksamhetsåret som gick

Året har gått hastigt fram, det är inte en så lång tid när allt kommer kring. Tiden som gått har till stor del kretsat kring framtidens frågor. Långsiktighet har varit ett ledord. Verksamhetsåret har varit kantat med omvälvande förändringsförslag i politiken, en omdaning av SFS som organisation, ett nalkande obligatorieavskaffande och en accelererande valrörelse. Det har varit spännande och utmanande. Jag kan med glädje se att SFS under året lagt om verksamheten för att bli en effektiv påverkansorganisation med beslutade långsiktiga mål och strategier för organisationen till 2015. Självklart finns det mycket mer som inte hanns med att göras och nog önskar jag att tiden hade räckt till ännu mer. Dock gör obligatorieavskaffandet att resursbristen blir tydlig inför SFS framtida utmaningar.

SFS har påverkat under året och det gör att det känns värt allt slit. Ibland har det till exempel lett till förändringar i förordningar, ibland till lite studiemedelshöjningar, ibland till justeringar av statsanslag och ibland till att begrepp som kvalitetsreform blivit vanligt i ministerns och politikernas vokabulär. Många gånger har även dåliga förslag förändrats innan de blivit officiella och studenternas åsikter tagits med i diskussionerna. Därtill har SFS fått medel från Delegationen för jämställdhet i högskolan (DJ), trappat upp det internationella arbetet samt arbetat för vuxenstuderande på ett strukturerat vis. Inför hösten känns det som att politikerna och media faktiskt tagit tag lite i att diskutera studentfrågor och högskolefrågor. Det känns bra.

Det finns många att tacka för ett underbart arbete under året. SFS styrelse ska ha en stor eloge för sitt glödande engagemang och för sitt stora ansvarstagande och tillit till varandra. Samma sak gäller för SFS-doktorandkommitté och många av SFS studentrepresentanter som arbetat flitigt och ansvarsfullt. SFS anställda på kansliet ska också de ha en enorm eloge för sitt målmedvetna och ansvarfulla agerande under året som har gått, de har varit ett underbart stöd och underbara arbetskamrater.

Från botten av våra hjärtan vill jag tacka samtliga kåraktiva som har förgyllt vårt år och bidragit till att hålla oss fokuserade på de knivskarpa uppgifterna vi haft framför oss. Det har varit upplyftande att besöka er och se allt det fantastiska arbete ni genomför. Genom er får SFS styrka och vitalitet. Mycket av det vi kåraktiva gör kommer att gynna först nästa generation studenter och att se er alla lägga ner så mycket arbete på det är rörande och stort. Ert arbete gör skillnad.

Ett stort tack även till alla våra vänner inom sektorn och politiken som har varit bra på att hålla kontakt, ett bra samarbete är guld värt.

Sommarfrukost i stugan

Klas-Herman Sveriges förenade studentkårer, Utbildningspolitik almedalen, Damberg, Grundutbildning, högskola, jämställdhet, kårobligatoriet, Krantz, SFS, sommar, studentkårer, Utbildningspolitik

Sista dagen med obligatoriet

Idag är den sista dagen med kårobligatoriet, Flodström som universitetskansler och med mig och Robin som ordförande och vice ordförande för SFS. Det känns lite underligt men det har varit ett utmanande och spännande uppdrag. Jag återkommer med ett ”tack-inlägg” för året som varit.

Obligatoriets vara och icke vara har diskuterats i över 40 år. Det har varit heta diskussioner och många förslag. Imorgon är det borta. Frågan är nu bara vad som händer efter det. I avskaffandet har princip hittills fått gått före ansvarstagande. Det stöd kårerna skulle fått enligt den utredning som gjordes skars ned med två tredjedelar och reformen har genomförts på den extremt korta tiden av ett år. Vi på SFS har god insikt i vad som nu sker vid kårerna och är oroade över utvecklingen.

Studentkårerna har ett viktigt demokratiskt uppdrag och har haft en central roll i utvecklingen av våra utbildningar och våra studenters trygghet. Efter obligatoriets avskaffande får inte enskilda studenter drabbas av minskat stöd vid problem eller ökad utsatthet. Deras inflytande som medaktörer i sin utbildning får inte heller minska under nästa mandatperiod. Därför måste våra politiker hantera avskaffandet ansvarsfullt! För det behövs det att resurser finns tillgängliga om det tydligt visar sig att studenternas stöd och inflytande försvagas under nästa mandatperiod. Det skapar en beredskap för att hjälpa kårer som behöver tid för att hitta former för sin fortsatta verksamhet. På så vis kan vi finna en modell för bibehållet studentinflytande och kvalitetsarbete också med ett avskaffat obligatorium.

Jag och flera kåraktiva har även varit med i Ekot gällande den här frågan samt i Dalarnas tidningar.

En intressant utveckling är dock att Chalmers och Jönköping behåller obligatoriet, de mer frihetliga lärosätena. Mikael Damberg (S) har frågat Tobias Krantz om detta och även fått ett svar.

Sista rycken i kvalitetsdiskussionen

Jag har passat på att Newsmilla lite om bristen på högskolefrågor i valrörelsen och varför det finns röster och samhällsvinster att hämta, läs mer här.

Därtill fick vi in en DN debatt replik gällande satsningar på utbildningskvalitet och att de bör vara prioriterade före värnskattsdiskussioneen. Vi har även skrivit på Newsmill gällande vikten av en grundutbildningsreform.  Därtill har vi också skrivit med Umeå studentkår i VK om samma fråga. I Göteborg visar undersökningar från studentkåren FFS på att kontakten med lärarna minskar till och med. Det är oroväckande.

För dem som vill se en intressant kvalitetsdiskussion från TCOs stora konferens så finns den att se online här.

Noterar också att den kommande ordföranden för Lunds universitets studentkårer gett sig in i Newsmillvärlden med debatt mot Krantz gällande statistik.

Studiemedlet för lågt att leva på enligt Migrationsverket

Det har visat sig att migrationsverket vägrat upphållstillstånd för en kåraktiv i Lund då arvoderingen, i nivå med studiemedlet, enligt mynidhgeten skulle vara för låg att leva på i Sverige. Kanske dags att höja studimedlet någon? Vi har skickat in intyg till Migrationsverket om hur det förhåller sig med arvoderingar och studiemedel. Sakine Madon på Expressen lyfte även fallet som mycket underligt.

Roligt är också att Sakine Madon som vi ofta bråkat med i studimedelsfrågan hoppas att vi inte slutar driva den, efter en diskussion på Twitter;

@Sakine @Robin_N_Moberg hehe. ni är värdiga motståndare i debatten om studentekonomi. ändra er inte!

Autonomin

För de som är intresserade finns hela riksdagsdebatten om autonomin att läsa här, SFS omnämns självklart. Uppsala studentkår släppte ett klokt pressmeddelande som går att läsa här. Jag debatterade det i UNT här gällande om förslaget är kvalitetssäkrat. Det verkar som vi fått viss respons i den nya förordningen dock utifrån den delning vi läst. Igår skickade vi in ytterligare kommentarer.

Julia Gillard kvinnlig premiärminister i Australien

En positiv nyhet som även görs mer positiv av att hon är en tidigare ordförande för deras nationella studentorganisation.

Klas-Herman Sveriges förenade studentkårer (SFS) kårobligatoriet, Krantz, kvalitet, lärarledd, SFS, studenter, studentinflytande, studentkårer, studiemedel, studiemedlet, utbildning, Utbildningspolitik

På senaste tiden har SFS varit mycket i media, vilket har varit roligt. Mycket artikelskrivande blir det för att hålla tempot uppe, men det gäller att passa på när det finns aktuella ämnen att skriva om. Detta inlägg får gå åt att lyfta upp några saker som hänt på sistone.

Flodströms avgång.

Trodde inte jag skulle kunna inleda ännu ett blogginlägg om detta men debatten har fortsatt i media några rundor till. Debatten har tagit en mer allmänpolitisk vändning och i SvD har Björn von Sydow gått in från Socialdemokraterna och argumenterat för akademins frihet. Flodström själv har också skrivit och Schulte har lämnat sin slutreplik. En mycket välskriven artikel som diskuterar autonomi, Flodström, resurser och lärarledd tid hittas dock på en så oväntat plats som Expressen kultur. Även tidningar som Metro har skrivit om händelsen.

Vi får hoppas att nästa kansler blir lika mån om att ta debatten som Flodström varit och dessutom ta med sig studenternas perspektiv. Det är sorgligt hur det slutat.

Studiemedlet

Som ni kanske sett har det varit rätt mycket turbulens gällande studiemedlet på sistone. Vi anser att ett bra studiemedel är en bärande pelare i ett bra utbildningssystem och är nöjda över att det blivit debatt om studiemedlets nivå. Vi vill snarast se en höjning med 625 kronor.

Det har visat sig att socialstyrelsens rapport har skrämmande siffror gällande studenter och fattigdom. Studenter visar sig där vara en av de fattigaste samhällsgrupperna och rapporten visar också att många studenter lever under stress. Jag intervjuades i TV4 om det hela.

Jag skrev en debattartikel i GP som ledde till ett svar från Moderaterna och en replik från oss igen. Vänsterpartiet släppte även ett pressmeddelande kopplat till Ohly om en höjning. Det är bra när politiken närmar sig partiledarna.

SFS hade även nyligen en artikel i Fria tidningen om studiemedlet.

CSN och skeva regler

Som ni säkert sett i media har många studenter hamnat i kläm på grund av skeva CSN-regler kopplat till tekniska utbildningar. Vi har skrivit en artikel i SvD om detta medan lärosäten och kårer skrev i DN. Möten har även skett mellan CSN och lärosätena där vi närvarat.

SMS-Duell om utbildningspolitik

Valdebatten blir ju ibland ganska korthuggen och grund, här följer ett exempel. En av de senaste debatterna i utbildningsfrågor var mellan blockföreträdarna Tobias Krantz (fp) och Marie Granlund (s). Den var en SMS-duell från maktkamp 24 som går att hitta i sin helhet här. Ett intressant utdrag från duellen följer nedanför. Som ni kan se verkar det finnas hopp för satsningar på mer lärarledd tid och bättre utbildningskvalitet. Jag intervjuades innan för att de skulle få lite idéer kring frågor.

Moderator

Klas-Herman Lundgren – ordförande för Sveriges förenade studentkårer – undrar vilka era största vallöften är för studenter? Vad kan studenter förvänta sig under nästa mandatperiod?

Marie Granlund

Vi rödgröna är överens om mer resurser till kvaliteten än regeringen föreslagit, fler platser och ett modernt kvalitetssystem med förankring hos lärosätena och studenterna. Och vi återkommer med mer i valmanifestet!

Tobias Krantz

De konkreta förslagen kommer i vårt valmanifest i augusti, men självklart ska vi fortsätta vår ambitiösa kunskapspolitik – från förskola till forskning. Personligen anser jag att den främsta prioriteringen är ytterligare en kvalitetsförstärkning på grundutbildningen.

Moderator

Det är dags att avsluta dagens sms-duell. Kan vi få en slutreplik från duellanterna?

Marie Granlund

Vi har lagt konkreta förslag på mer resurser till kvaliteten och på fler platser. På att själva utbildningarnas kvalitet ska granskas och på att öppna de dörrar som regeringen stänger för dem som inte går en spikrak väg till högskolan. Mot oss står en regering som pratar mycket och är aktiv i symbolfrågor, men som vägrar ta tag i de stora frågorna för svensk högskola och dess studenter.

Tobias Krantz

Sverige möter en stor global utmaning. Vi behöver en högskola i värdsklass. För mig är akademisk frihet och kvalitet honnörsorden i vår ambitiösa kunskapspolitik. Tack för debatten!

Alliansen ställer 100 frågor till de rödgröna

Av de hundra frågor alliansen ställt till de rödgröna handlar 5 om högre utbildning. Det är roligt att det kommer med i valrörelsen. Jag har passat på att ge båda blocken lite svar på några av dessa frågor, dock är frågorna inte speciellt djuplodande.

80. Ska reformen för självständiga universitet och högskolor avskaffas?

Svar: Båda blocken bör verka för att återinföra de rättsäkerhetsaspekter för studenter och doktorander som nu hotas genom reformen. Därtill bör kraven på högskolepedagogisk kompetens för lektorer återinföras. Reformen hotar därtill flera aspekter av studentinflytandet och det är olyckligt. Därtill befarar vi en utveckling mot en starkare ekonomisk styrning från staten med mer lättstyrda rektorer utan fakultetsnämnder i ryggen i framtiden. Detta måste åtgärdas. Läs gärna vårt remissvar här.

81. Ska kårobligatoriet återinföras?

Svar: Båda blocken måste se till att studentinflytandet inte försvagas. Avskaffandet sker oansvarsfullt utan det stöd som utredningen sade behövdes och vi ser många oroande tendenser. Därför måste åtgärder sättas in under nästa mandatperiod för att säkra stöd och inflytande och motverka kapitalförstöring. Ansvarstagande måste vara ett ledord.

82. Ska de nya reglerna om avpolitiserade styrelser hos lärosätena avskaffas?

Svar: Blocken bör dra lärdom av detta.

83. Ska avgifterna för utländska studenter som studerar vid svenska universitet och högskolor avskaffas?

Svar: Ja båda blocken borde förstå att lärosäten och studenter inte är speciellt entusiastiska gällande onödiga och bakåtsträvande avgifter som kommer försämra våra utbildningar. Den europeiska studentrörelsen har i många år starkt motsatt sig avgifter. Läs mer om SFS och avgifter här.

84. Ska ni återinföra den positiva särbehandlingen vid antagning till högskolan som diskriminerar duktiga tjejer?

Svar: Se mitt tidigare blogginlägg gällande detta.

Klas-Herman Sveriges förenade studentkårer (SFS)

På SvD brännpunkt har nu fackförbundet ST svarat gällande kvalitetssystemet, ministerstyre och Flodströms avgång på den debattartikel jag bloggade om i fredags. Deras svar går att läsa här. Skönt att det kom ett svar, var nära att skriva ett själv i fredags.

UPPDATERAT: Måndagens huvudledare i DN tar upp samma tema och handlar om problemen med högskolepolitiken.

Klas-Herman Sveriges förenade studentkårer (SFS) Flodström, Krantz, kvalitet, kvalitetskaos, kvalitetssystem, kvalitetssystemet

Gårdagens debattartikel på SvD brännpunkt gjorde som jag hört stora delar av högskolesektorn helt mållös.  Det är alltså en politiker ur utbildningsutskottet som föreslagit Ministerstyre för att slippa att verk eller andra statliga myndigheter har åsikter som riskerar gå emot politikernas. Detta med anledning av Flodströms avgång som jag bloggade om förut. Så myndighetschefer som försöker förankra sina förslag i sin egen sektor och ta med sig sektorns åsikter i framtagandet av förslag i linje med regeringens riktlinjer skulle inte längre riskeras ske. Bekvämt ur politisk synvinkel, men inte ett sätt för att få bra förslag eller ett sätt att visa tillit till expertmyndigheter.

Att jämföra artikelns förslag med de löften som finns om ökad akademisk frihet (och självstyre för lärosätena som är myndigheter) som ges av regeringen blir intressant. Speciellt då Krantz ofta förordar att politikerna inte ska lägga sig i detaljer inom sektorn då politikerna inte kan dem bäst.

Ur ett europeiskt perspektiv blir det ännu mer underligt. På ett europeiskt plan krävs det nämligen att kvalitetsgranskande myndigheter har en självständighet från politiska beslutsfattare för att certifiera utbildningar. Detta har varit ett orosmoment i diskussionen om regeringen och Högskoleverket. Från ENQA (European Association for Quality Assurance in Higher Education) citerar jag;

“In relation to this, the autonomy of quality assurance agencies within national HE systems is a necessary condition to the full exercise of their responsibilities, notably with regard to provision of accurate and consistent information to the general public.”

Noterat att bloggaren Akademisk frihet också har skrivit om Flodströms avgång.

Klas-Herman Sveriges förenade studentkårer (SFS)

Flodström på möte hos SFS idag efter avgången

Igår var verkligen en omtumlande dag för Högskolesverige. Myndighetschefen för Högskoleverket, Universitetskansler Anders Flodström, avgick efter en konflikt med regeringen. Han kunde inte vara kvar på grund av olika syn på vad utbildningskvalitet är och på grund av en alltför stark politisk detaljstyrning från utbildningsdepartementet. Detta går det att läsa om i pressmeddelandet från Högskoleverket. Regeringens pressmeddelande målade dock upp en lite annan och obekymrad bild.

Jag har debatterat det hela på Politikerbloggen igår samt omnämnts här och SFS släppte ett pressmeddelande. SULF och universitetslärarna släppte även de ett pressmeddelande. DN skrev detta och hundratals media skrev om händelsen. Flera kårer släppte även pressmeddelanden som detta. Dock är det synd att media inte bryr sig mer. Uppståndelsen var inte lika stor som när andra verkschefer nyligen gått, troligen för att “Universitetskansler” och högskoleverket inte är det media känner bäst till. Hade det varit Björklund som KU-anmälts och Skolverkets chef som avgått hade rubrikerna nog varit större…

Kanske inte helt oväntat var de rödgröna också kritiska. Socialdemokraterna och Vänsterpartiet sa bland annat detta och Miljöpartiet detta.

Sveriges universitets- och högskoleförbund meddelade;

”SUHF har nåtts av beskedet att Anders Flodström väljer att avgå som universitetskansler. Förbundet har uppskattat Anders initiativ att på ett lyhört vis öppna upp för dialoger mellan Högskoleverket och sektorn om utveckling av kvalitetssystem och andra frågor. Vi hoppas att Anders efterträdare fortsätter på denna positiva inslagna väg.”

Idag besökte Flodström som första möte efter avgången ett möte på SFS kansli med SFS doktorandkommitté. Han bekräftade åter bilden av den detaljstyrning som skett från departementets sida. Bilden överst är från det mötet.

Det hela var inte helt oväntat. Under hösten och våren har jag suttit i referensgruppen för det kvalitetsutvärderingssystem som legat till grund för konflikten. Högskoleverket hade ett uppdrag att ta fram ett förslag och det gjorde de med förankring i sektorn via referensgruppen och hearings. Vi hade problem gällande en del av utgångspunkterna i uppdraget, men kunde ändå gilla det slutgiltiga förslaget, som vägde samman olika aspekter till en helhet med ett resultatfokus. Detta förslag gillande dock inte departementet. Frustrationen var nog stor hos både Flodström och oss gällande hur departementet hanterade förslaget. T.ex. hade vi ägnat tid åt att arbeta fram en studentenkät i detalj när vi precis innan jul fick höra från departementet att den nog inte skulle bli av och arbetet lades på is dagen innan den sista versionen skulle på remiss till studentkårerna. Då hade också arbetet gått så långt att enkäten prövats på studentgrupper vid två lärosäten. Vi blev ytterst förvånade och skickade i januari in en skrivelse till departementet och utbildningsutskottet.

Departementet tog sedan in gamla kontakter för att bakom dörrarna på departementet skriva ett nytt förslag med utgångspunkt i Högskoleverkets. Detta förankrades inte på något sätt hos oss studenter eller lärosäten. Osäkerheten ökade och i slutet på februari hade Högskoleverkets insynsråd (där SFS har representation) ett extrainsatt möte med anledning av detta. Efter mötet skickade rådet ett brev till minister Tobias Krantz. SFS skickade sedan den 2/3 in ett eget brev till Tobias Krantz för att lyfta det som vi såg som problematiskt. Vi kunde inte förstå hur den svenska förvaltningsmodellen kunde frångås på det sätt som skedde och varför studenternas åsikter nu sopades undan.

Den 3/3 var SFS på Rosenbad på ett så kallat avstämningsmöte med rektorer, SUHF och SULF där departementets förslag presenterades. Cirka 20 dagar innan propositionen ska läggas till riksdagen fick vi se en Powerpointpresentation av ett inte tidigare sett till stor del omarbetat förslag, utan detaljer. SFS ställde sig inte bakom det nya förslaget eftersom vi inte har kunnat få ta del av några detaljer. SFS, SUHF, lärosätena och SULF hade en relativt enad ifrågasättande och tämligen kritisk linje efter presentationen. Högskoleverket verkade inte vara inbjudet. Det påpekades ett flertal gånger att sektorn i stort stödjer Högskoleverkets förslag som har god förankring och att vi vill se jämförbarhet, transparens och likvärdighet. SFS och SUHF påpekade även att det är viktigt att systemet är EU- och Bolognaanpassat, att mätande av lärandemål inte är en motsättning mot ökad autonomi och att beredningen hos departementet har varit märklig. Vi rapporterade sedan på hemsidan om mötet och såg stora brister med det nya förslaget som tappade bort det mesta som var viktigt i ursprungsförslaget. Sedan skickade vi in utförliga kommentarer till departementet, läs dem här. SULFs kommentarer finns här och även dessa var kraftigt kritiska.

Det hävdas ibland av departementet att förslagen är rätt lika. Det är de inte såsom vi på SFS ser det. De skiljer sig avsevärt åt gällande vad som prioriteras i förslagen och vilken nivå av transparens som det finns. SFS fem huvudargument mot förslaget var följande >>

Flera lärosäten skrev även kritiska artiklar, här är ett exempel och en senare replik. Det visade sig att många rektorer var kritiska. Jag har gjort längre inlägg om frågan och tidigare artiklar här och här.

Debatten fortsatte gällande förslaget och propositionen klubbades slutligen av riksdagen i början på juni. Krantz blev även KU-anmäld och vi deltog på en sluten hearing med utbildningsutskottet som jag bloggat om här. Det är fortfarande oklart hur implementeringen kommer att gå. Speciellt nu när Flodström får lov att sluta. Enkelt lär det inte bli.

Jag vill avsluta med att citera TCOs utredare German som skrev denna Haiku om händelserna;

På försommaren
En myndighetschef avgår
Regeringen ler

Klas-Herman Sveriges förenade studentkårer (SFS) Avgången, Flodström, Högskolverket, Krantz, kvalitet, kvalitetskaos, kvalitetssystem, kvalitetsutvärdering, SFS, Universitetskanslern