Sorteringen sker i utbildningssystemet

Här följer ett blogginlägg baserat på en text som jag skrev i kursen ”Utbildning och samhällsförändring” vid Uppsala universitet.

Det finns en tydlig koppling mellan människors utbildningsnivå och deras plats i vår samhällsstruktur. Sociologiprofessorerna Göran Ahrne, Christine Roman och Mats Franzén beskriver väl i boken Det sociala landskapet hur skolan fungerar som ett selektionsinstrument i samhället.[1] Det är i skolan individer via betygssättning sorteras på sin väg till olika positioner i vårt arbetsliv. Denna sortering sker i flera olika omgångar. En selektion som enligt Ahrne, Roman och Franzén kanske är den mest avgörande är valet av kurser och ämnen på högstadiet. Därefter sker ännu en selektion genom valet att fortsätta till gymnasiet eller ej och sedan slutligen i antagningen till studier vid universitet och högskolor.

De poängterar att denna sortering inte sker slumpmässigt. Den börjar redan i familjen. Det finns nämligen ett samband mellan elevers resultat och studiekarriär och föräldrarnas utbildning och yrke. Elever med akademiskt utbildade föräldrar läser vidare på högskolan i mycket större utsträckning än de vars föräldrar inte har någon akademisk utbildning.[2]

Detta fenomen har i Sverige undersökts noga sedan mitten på 1900-talet. Gunnar Boalt fann 1947 att akademikerbarn fick högre betyg i skolan och även gick vidare till högre studier i större omfattning, även då betygen var likvärdiga. Dessa skillnader mellan samhällsklasserna minskade sedan under den tillväxtperiod som följde i början på efterkrigstiden, men tycks ha avstannat i mitten av sjuttiotalet.[3] Även i dagens Sverige kan vi se en fortsatt stark social snedrekrytering till den högre utbildningen. Det visades exempelvis nyligen av SCB och Högskoleverket.[4] De analyserade då högskolenybörjarna 2009/10 och doktorandnybörjarna 2008/09 efter föräldrarnas utbildningsnivå. Analysen visade bland annat att om föräldrarna saknar gymnasieutbildning väljer endast 21 procent högskolestudier, men om någon av föräldrarna har en forskarutbildning väljer hela 83 procent högskolestudier. Studenter med högutbildade föräldrar väljer även i högre grad att studera utomlands. Siffrorna visade också på en större snedrekrytering till utbildningar där konkurrensen är hög, t.ex. läkar- och arkitektutbildningarna.

Professorerna Sverker Sörlin och Gunnar Törnqvist skriver också i sin bok Kunskap för välstånd att snedrekryteringen fortfarande är tydlig, både i Sverige och sannolikt på de flesta andra håll. De framhåller också att utbildningstraditionen fångar upp snedrekryteringen mycket bättre än inkomstnivån. Sörlin och Törnqvist poängterar även att tillgängligheten till högre utbildning efter högskolans utbyggnad inte längre påverkar rekryteringsmönstret på samma sätt som tidigare. Dock påminner de om att den inte helt saknar betydelse.[5] De understryker att den sociala snedrekryteringen fortfarande är tydlig, trots att vi byggt ut högskolan.[6] Ahrne, Roman och Franzén anger emellertid utbyggnaden av högskolan under 1990-talet som en faktor som faktiskt minskat den sociala snedrekryteringen något.[7]

SCB och Högskoleverket påvisar i sina siffror även tydliga och stora skillnader mellan olika lärosäten.[8] Den största andelen med högutbildade föräldrar återfanns vid högt ansedda lärosäten såsom Handelshögskolan i Stockholm och Kungl. Musikhögskolan i Stockholm samt Kungl. Tekniska högskolan, Försvarshögskolan, Chalmers tekniska högskola, Lunds universitet, Uppsala universitet och Karolinska institutet.  De regionala och nyare högskolorna Högskolan Väst och Högskolan i Skövde var istället de som hade den lägsta andelen av nybörjare med högutbildade föräldrar.

Ahrne, Roman och Franzén ser att det finns en skillnad i valet mellan traditionella universitet och nya högskolor.[9] Vid de gamla universiteten finns det långt fler studenter med ursprung i högre tjänstemannahem än vid de nya högskolorna. Dessutom ser de skillnader i sociala skikt inom de studenterna som har föräldrar med akademisk bakgrund. De tar upp Handelshögskolan och Kungliga tekniska högskolan som lärosäten där många av studenterna har föräldrar verksamma inom den privata sektorn. Som en motpol finns studenter på läkarutbildningar och inom humaniora och kultur eller naturvetenskap vid de traditionella universiteten. Deras föräldrar är ofta läkare, universitets- eller ämneslärare. Det finns alltså en skillnad beroende på om föräldrarnas ställning till största del vilar på kulturellt kapital eller på ekonomiskt kapital.

Denna uppdelning av kulturellt och ekonomiskt kapital utforskades av den franska sociologen Pierre Bourdieu. Han analyserade social klass genom att sammankoppla individers kombinationer av kapital och sedan placera dem på olika positioner i ett socialt rum.[10] De två huvudparametrarna i Bourdieus sociala rum är kapitalvolym och kapitalstruktur för grupperna som placeras i rummet. Kapitalvolymen anger summan av det ekonomiska och kulturella kapitalet medan kapitalstrukturen anger fördelningen mellan det ekonomiska och kulturella kapitalet. Volymen brukar anges på den vertikala axeln och strukturen på den horisontella när rummet ritas upp. Han använde även fler dimensioner, den tredje dimensionen motsvarar tid och kan användas för att analysera den sociala rörligheten.

De olika föräldragrupperna som beskrevs ovan återfinns på olika platser i det sociala rummet, vilket till viss del förklarar varför studenterna tar olika livsval. Bourdieu menade också att de som är rika på kulturellt kapital är de som är mest benägna att investera i utbildning för sina barn, medan de som är rika på ekonomiskt kapital åsidosätter investeringar i utbildning till förmån för investeringar av ekonomiskt slag. Han såg också den tendensen tydligare hos företagare inom industri och handel än hos högre tjänstemän.

Forskning som utförts på sorteringsmekanismerna inom utbildningssystemet ger ytterligare ledtrådar till hur sorteringen går till. En större undersökning om snedrekrytering utförd av Robert Eriksson och Jan Jonsson visade att hälften av den sociala bakgrundens påverkan på gymnasievalet berodde på högre betyg för barn från de högre samhällsklasserna, medan den andra hälften berodde på att barn från den övre medelklassen i mycket hög utsträckning väljer längre teoretiska gymnasielinjer även vid medelmåttiga betyg. Sedan gick de på varje betygsnivå något oftare vidare till högskolestudier.[11]

Det finns inte någon entydig förklaring till varför barn med akademiskt utbildade föräldrar får bättre betyg. Ett tydligt huvuddrag i de förklaringar som lagts fram är att det förs över kulturellt kapital från föräldrarna till barnen under uppväxten och att det gör att barnen blir bättre förberedda för skolgången. Under skolgången är också läraren i sig från en akademisk bakgrund, vilket kommer att påverka möjligheterna för kommunikationen mellan lärare och elev. Det har också visat sig att ett större avstånd kulturellt från skolans verksamhet för barn gör det svårare för dem att acceptera och förstå de krav som uppstår i olika situationer i skolan.

När det gäller den högre övergångsgraden till teoretiska gymnasielinjer och högskolan vid likvärdiga betyg så har även detta sin grund i hemmiljön. Det är naturligare för dem att börja vid högskolan, ibland får de uppmuntran och hjälp av föräldrarna att göra det valet. I jämförelse kan det istället finnas en skepsis i familjer utan högskoleutbildade föräldrar när det gäller att studera vidare.[12]

Det finns också en effekt som uppkommer genom att olika skolor skiljer sig åt. Skillnader i inkomst och klassanknytning påverkar var familjer bor och det detta kan förstärka hemmiljöns effekter om många elever i samma klass har en liknande social bakgrund. Det kan också medföra högstatusskolor och lågstatusskolor. En undersökning har dock visat att detta bara förklarar en tiondel av skillnaderna i den sociala snedrekryteringen till den högre utbildningen.[13]

Idag ser vi flera nya mekanismer som införts av alliansregeringen som bidrar till att öka klassbakgrundens betydelse i utbildningssystemet. Meritpoängen (som jag debatterat tidigare) och färre gymnasieprogram som ger högskolebehörighet ökar vikten av att göra rätt livsval tidigt i livet. Slopandet av 25:4-regeln för antagning till högskolan och neddragningar på Komvux gör det sedan svårare att välja ny väg i livet.

Vi ska påminna oss om att skolsystemet påverkas av den sociala strukturen, men att det också är med och formar grundvalarna för vår samhällsstruktur. Beroende på utformningen hos skolsystemet kan klyftorna i samhället ökas eller minskas. Därför måste vi forma ett skolsystem som alltid strävar efter att hålla samman vårt samhälle. Endast då kan vi få ett rättvist system som ger människor en reell möjlighet att välja väg i livet oberoende av sin bakgrund.

 

Läs även: Marika Lindgren Åsbrink på Storstad


[1] Ahrne, Göran; Roman, Christine; Franzén, Mats Det sociala landskapet : en sociologisk beskrivning av Sverige från 1950-talet till början av 2000-talet 4., omarb. uppl. : Göteborg : Korpen, 2008. s.179

[2] Ahrne, Göran; Roman, Christine; Franzén, Mats Det sociala landskapet : en sociologisk beskrivning av Sverige från 1950-talet till början av 2000-talet 4., omarb. uppl. : Göteborg : Korpen, 2008. s.180

[3] Ahrne, Göran; Roman, Christine; Franzén, Mats Det sociala landskapet : en sociologisk beskrivning av Sverige från 1950-talet till början av 2000-talet 4., omarb. uppl. : Göteborg : Korpen, 2008. s.180

[4] Pressmeddelande från SCB och Högskoleverket. 2010-12-16 09:30 Nr 2010:363

http://www.scb.se/Pages/PressRelease____305276.aspx

[5] Sörlin, Sverker; Törnqvist, Gunnar. Kunskap för välstånd: universiteten och omvandlingen av Sverige 1. uppl. Stockholm : SNS (Studieförb. Näringsliv och samhälle), 2000 s. 136

[6] Sörlin, Sverker; Törnqvist, Gunnar. Kunskap för välstånd: universiteten och omvandlingen av Sverige 1. uppl. Stockholm : SNS (Studieförb. Näringsliv och samhälle), 2000 s. 244

[7] Ahrne, Göran; Roman, Christine; Franzén, Mats Det sociala landskapet : en sociologisk beskrivning av Sverige från 1950-talet till början av 2000-talet 4., omarb. uppl. : Göteborg : Korpen, 2008. s.181

[8] Pressmeddelande från SCB och Högskoleverket. 2010-12-16 09:30 Nr 2010:363

http://www.scb.se/Pages/PressRelease____305276.aspx

[9] Ahrne, Göran; Roman, Christine; Franzén, Mats Det sociala landskapet : en sociologisk beskrivning av Sverige från 1950-talet till början av 2000-talet 4., omarb. uppl. : Göteborg : Korpen, 2008. s.181

[10] Bourdieu, Pierre; Broady, Donald; Palme, Mikael. Kultursociologiska texter. 4. uppl.

Stockholm : B. Östlings bokförl. Symposion, 1993. s. 289

[11] Ahrne, Göran; Roman, Christine; Franzén, Mats Det sociala landskapet : en sociologisk beskrivning av Sverige från 1950-talet till början av 2000-talet 4., omarb. uppl. : Göteborg : Korpen, 2008. s.182

[12] Ahrne, Göran; Roman, Christine; Franzén, Mats Det sociala landskapet : en sociologisk beskrivning av Sverige från 1950-talet till början av 2000-talet 4., omarb. uppl. : Göteborg : Korpen, 2008. s.184

[13] Ahrne, Göran; Roman, Christine; Franzén, Mats Det sociala landskapet : en sociologisk beskrivning av Sverige från 1950-talet till början av 2000-talet 4., omarb. uppl. : Göteborg : Korpen, 2008. s.185

 

 

Klas-Herman Lundgren

Nyfiken Uppsalabo som brinner för utbildningspolitik och samhällets uppbyggnad – och som hyser en förkärlek för storskaliga samhällsprojekt, hållbar utveckling, demokrati och jämlikhet. Är civilingenjör, föreningsnörd, pendlare, fotograf, fritidspolitiker och allmänt engagerad. Arbetar sedan flera år i Stockholm med forsknings- och högskolepolitik – just nu med samverkan mellan forskning och samhälle som projektledare och kommunikationsstrateg. Sitter i styrelsen för flera organisationer, t.ex. för en förening som arbetar med mänskliga rättigheter och för en bokhandel. Tidigare ordförande för svenska studentrörelsen SFS och Uppsala studentkår. Har även suttit i bl.a. Uppsala universitets styrelse, Drivhuset Uppsalas styrelse, Uppsala universitets senat och IVAs studentråd. Tar ibland uppdrag vid sidan om som moderator, kommunikations- och organisationsrådgivare samt fotograf. Vill se en kunskapsbaserad politik, och en utbildningspolitik som inte stänger dörrar utan som bygger ett hållbart samhälle. Skriver mest om forsknings- och utbildningspolitik, hållbar utveckling, demokrati- och jämställdhetsfrågor, asyl- och migrationspolitik, infrastrukturpolitik och bostadspolitik. Åsikterna här är endast mina egna och inte min arbetsgivares.

You may also like...