Ett stort problem både för individer och forskningen i sig är bristande karriärmöjligheter och dåliga karriärvillkor för unga forskare och kvinnor. Det hindrar en stor mängd forskare att nå sina drömmar och sin fulla potential – men medför även att forskningen i sig riskerar att stagnera. Sådana här system har mycket större betydelse än vad vi kan tro. Ett tydligt exempel är vad som hände när vi breddade institutionerna och förde oss bort från det nästan arvsbaserade system som vi hade för länge sedan i Sverige. Som det är nu riskerar det bli stiftelser och andra aktörer än lärosätena som får kliva fram och axla förnyelserollen. Vi måste verkligen se till att skapa tydligare karriärvägar och se till att doktorander garanteras anställning. Som ni säkert vet har jag skrivit en del om detta tidigare på bloggen.

Att vi har en låg grad av basfinansiering via lärosätet till forskarna medför också en orimlig administrativ börda. Forskarna får lägga oproportionerligt mycket tid på att söka medel för att finansiera sig. Det är också ett finansieringsförhållande som vi inte ser hos de länder som är internationellt framgångsrika i sin forskning. Där har forskarna en mycket mer stabil grundfinansiering för sina tjänster från lärosätet. Vårt finansieringssystem riskerar att skapa en jakt på resurser och en osund marknad – istället för att lägga fokus på banbrytande forskning. Systemet blir pressat och skrämt – istället för ett system som bär fram förnyelse och djärva tankar.

Benner och Öqvist har beskrivit detta i en rapport och DN-artikel på detta sätt:

Svenska universitet fungerar som ”projekt­hotell”, utan motiv eller möjlighet att formulera egna djärva program. Universitetsledningarna i jämförelseländerna har resurser och auktoritet att sätta rekrytering högt på dagordningen. Här har svenska universitet i stort sett kapitulerat, och dagens rekrytering styrs i praktiken av anslagsströmmarna. Det blir allt vanligare att professorer måste dra in stora delar av sin lön från externa källor.

När väl en forskare fått ihop sin finansiering är frihetsgraden stor, men risken finns att forskarna i längden vänder sina lärosäten ryggen och istället jagar ihop externa medel till sin verksamhet och arbetar utifrån dessa – utan att bry sig nämnvärt om lärosätets utveckling.

Jag tror att vi måste se över rekryteringen och få forskarna att engagera sig mer i undervisning, kvalitetsutveckling och lärosätet. Vi behöver verkligen satsa på det akademiska ledarskapet. Forskarna måste involveras i kvalitetsutvecklingen. Dessutom håller vi på att klyva lärosätena i utbildning och forskning. Det skapas A- och B-lag där vissa forskare inte ser att de behöver undervisa utan endast forska. Att inte engagera sig i undervisningen vore helt otänkbart vid lärosäten som Harvard. Just saying …

Vad hände förresten med det som Erlander strävade efter? Att lärosätena skulle utgöra en kraftfull samhällskraft? Just nu känns det som det saknas ett syfte eller en vision i svensk forskningspolitik.

/H

Deras ambition är att öka FoU-investeringarna från 1 till 2 procent av BNP. Det skulle göra Indien till en världsledande forskningsnation. De vill också strategiskt satsa på ett antal områden, som energi, hälsa, avfallshantering och vattenrening.

För övrigt tycker jag att statsministern ska sitta som ordförande för Forskningsberedningen.

/Herman

Jag läste nyligen i Times Higher Education att USA på hög nivå börjat att anamma begreppet ”utbildningsdiplomati” som ett viktigt verktyg – att genom att lära känna varandra via akademiska utbyten i slutändan skapa en mer stabil och fredlig värld.

The idea of “education diplomacy” has “really arrived” at the highest levels of American foreign policy, a US State Department official has told an international higher education conference

Jag kan inte låta bli att tänka på vad vi kunnat tjäna på om EU hade valt att använda utbildningsutbyten som medel för att stödja till exempel demokratiutvecklingen i Nordafrika efter den arabiska våren? Tänk om vi istället för att införa skyhöga studieavgifter för utomeuropeiska studenter hade satsat på att få hit många studenter från Nordafrika och på så sätt skapat idébyten, ökad förståelse och långsiktig kunskapsuppbyggnad?

“Education is the most powerful weapon which you can use to change the world.”
― Nelson Mandela

Det är ingen nyhet egentligen, men jag vill passa på att påminna om Högskoleverkets rapport som visar att föräldrars utbildningsnivå påverkar studievalen. Det är ett viktigt skäl till varför vi måste arbeta för en breddad rekrytering till högskolan:

När det gäller studieavgifter och internationalisering så är det värt att notera vad Olle Wästberg (tidigare statssekreterare, folkpartistisk riksdagsledamot och GD för Svenska institutet) skriver i nättidningen Curie:

• Alfred 2 – bra app för att snabbt starta program, söka dokument, använda miniräknare och annat med kortkommandon (cmd+mellanslag och sedan skriver du namnet på programmet + enter).
• Ulysses – överge Word och skriv här istället för att slippa bråka med formateringen och slappna av i distraktionsfri miljö.
• Fantastical – fin-kalenderplugin för den som skriver in mycket möten i kalendern, dessutom är kalendern alltid lätt tillgänglig i det övre menyfältet. Lite dyr.
• PopClip – ger en liten meny när du markerar text eller länkar på datorn. Menyn kan anpassas via små inställningar att t.ex. innehålla räkna antal ord, skicka till Evernote, skicka till att-göra program, översätt, klistra in utan formatering, sök på Google maps eller annat. Smidigt.
• Tweetbot – bästa Twitterappen till Mac enligt mig (även till iPad och iPhone).
• Google Drive – för Offlinesparning av Googledokument.
• Dropbox – Det vanligaste systemet för att spara filer mellan datorer. Fantastiskt användbart.
• Evernote – bästa programmet att spara anteckningar i till alla enheter, allt från bilder och anteckningar till korta notiser. Går även bra att spara hemsidor, texter i anteckningsböcker via foton och liknande.
• Things – bästa att-göra-list appen enligt mig, mkt bra gör idag funktion och mkt annat, bra kortkommandon. Dyr.
• Något av minnesrensningsprogrammen – bra om datorn blir seg – rensar ramminnet när det behövs.
• Stay – app som flyttar och skalar om fönster när datorn kopplas till/från extern skärm. fungerar dock inte alltid helt perfekt.
• Reeder – RSS-läsare som är mkt bra, lite dyr.
  Leaf – flöde av RSS-nyheter.
• Pocket – sparade länkar från mobilen, webbläsaren och Twitter samlas här på min dator för att läsas senare.
• MindeNode Free/Pro – Helt okej mindmap-program.
• BreakTime – varnar dig när det är dags att ta paus från datorn.
• Carousel – Enkel och bra Instagramvisare.
• Evernote-Safari-plugin – bra för att spara artiklar/webbsidor till Evernote.
• Sticky notifications – lägger en fast liten påminnelseruta i högra hörnet för den som verkligen inte vill glömma något.
• XtraFinder – Förbättrar filhanteraren med fler funktioner, klistra in/klipp ut osv.
• Photo Mechanic 5 – för övrigt mitt favvoprogram för att sortera bilder snabbt.
• iMessage – aktivera detta på moderna datorer och skicka SMS gratis till och från Appleprodukter.

Först inledningstalade Helene Hellmark Knutsson som är ordförande för Mälardalsrådet. Hon poängterade att Mälardalsrådet nu satt ned foten i en politisk fråga (för första gången) och det är problematiken med att för få internationella studenter kommer hit efter studieavgifternas införande. Hon pratade också mycket om vikten att satsa på en sammanhållen region och sade bl.a. ”Istället för samverkan i regionen börjar vi lätt konkurrera om studenter inom regionen”.

Därefter diskuterades mål för kunskapsregionen – där Nicke Grundberg från Mälardalsrådet gick igenom statistik för regionen. Det framkom bland annat följande enligt deras siffror:

• Gymnasieavhopp Sthlm-Mälardalen: 7,3% – Men Storwarszawa har bara 4,4 % och är bäst i Europa
• Andel högutbildade är 53,5% i Stockholm-Mälardalsregionen, men London är bäst i Europa med 60,6%.
• FoU investeringar Sthlm-Mälardalen 3,76 %, under det nationella målet 4 %. Bästa storstadsregion i Europa är Stuttgart med 6,44 %

Nickes slutsats var helt enkelt att andra är ”bättre än oss” och att mer investeringar behövs om vi vill kunna bli ”bäst”. Cirka 58 miljarder behövs i FoU investeringar om regionen ska bli bäst i Europa.

Det följdes av paneldiskussioner. I samtalen kom det fram mycket om vikten av ett internationellt utbyte. Magnus Hahn från Scania sade till exempel att studieavgifterna är att sätta krokben för oss själva och berättade historier om vikten att ha internationellt utbyte som gynnade dem i sina affärer. Monika Wirkkala från Svenska institutet lyfte att vi som land är beroende av internationella studenter och att vi konkurrerar med hela världen om dem. Hon menade att det blev förskräckligt för KTH när studieavgifter infördes och visste inte om hon kunde uttrycka hur bekymrad hon var.

 Anna Ekström som är generaldirektör för Skolverket talade en del om skolan. Hon påminde kärnfullt om att i Finlands säger de:

”här har vi aldrig haft målet att vara världsbäst, bara att den närmsta skolan ska vara riktigt bra”.

]]> http://www.klasherman.com/blog/2012/12/14/vikten-av-kunskapsregionen/feed/ 0 http://www.klasherman.com/blog/2012/11/17/svar-pa-kommentar-om-uppsala-studentkar-och-utn/ http://www.klasherman.com/blog/2012/11/17/svar-pa-kommentar-om-uppsala-studentkar-och-utn/#comments Sat, 17 Nov 2012 13:21:09 +0000 Klas-Herman Lundgren http://www.klasherman.com/blog/?p=2640 Fick igår kväll en längre kommentar från studentinitiativet på mitt senaste inlägg. Här kommer ett litet svar (eget inlägg då det är enklare att läsa så).

Hejsan initiativet! 

2009 tyckte jag det var ett ganska bra diskussionsklimat mellan Uppsala studentkår och UTN, det var till och med nära att ett sektionsavtal skrevs innan UTN:s styrelse ändrade sig när det blev klart att kårobligatoriet skulle avskaffas. Faktiskt en mycket oväntad överraskning när det beskedet kom utan förvarning. Åren efter tycks det blivit ett alltmer konfliktbaserat klimat och det har varit tråkigt. Jag hoppas det kan förändras framöver.

Mina kommentarer om klimatet grundar jag mig på vad jag läst det senaste åren på Facebook, kommentarer och debattartiklar i Ergo. Det grundar sig också på samtal med fullmäktigeledamöter och andra representanter på Uppsala studentkår som känt sig påhoppade i text, mötts av hårt debattklimat från UTN på Uppsala studentkårs eget fullmäktige eller fått läsa underliga uttalanden på nätet. Jag kollade också texten i mitt inlägg med ett stort antal kåraktiva för att se om de tyckte att den stämde med dagens situation.

Jag grundar mig även på följande uttalanden som UTN och US behövt göra (dock mycket bra att de gjorts och gemensamt): 

”Under de senaste dagarna har Uppsala studentkårs affischer knutna till studentomröstningen på vissa campus rivits ner eller täckts över av affischer med andra budskap. ”

”Då mycket av de kommentarer som skrivits om studentomröstningen har glidit ifrån sakfrågan och i vissa fall eskalerat till rena personliga påhopp så har vi tillsammans med UTN beslutat att rensa bort dessa kommentarer. Det är jättebra att ni är väldigt intresserade av frågan men håll diskussionen på en bra nivå!

Ni bad mig lyfta exempel på vad jag tycker är felaktigheter och förvanskanden. Här är personliga tankar från mig (ni behöver inte hålla med men så här ser jag det). Generellt finns en skillnad i hur mycket uttalanden UTN-aktiva gjort i olika medier de senaste åren om hur Uppsala studentkår ”är” i negativ bemärkelse och hur många uttalanden som Uppsala studentkår gjort om UTN som organisation på samma sätt.

I Ergo 2012:

”Det är få som vill ge sig in i det polariserade klimat som råder inom Uppsala studentkår centralt. Ibland känns det som att Uppsala studentkårs fullmäktige har blivit ett karriärsteg för framtida yrkespolitiker snarare än ett forum för att ta strategiska beslut kring studiebevakningen.” Debattartikel

Jag tycker det är ett utmålande av en organisations kultur som är skev mot verkligheten. Det framförs också som ett klarlagt faktum. Jag tycker inte stämningen på Uppsala studentkår var mer karriäristisk än på UTN. Kommentarer som den ovan och många andra liknande befäster en bild av den andra organisationen som elitistisk, stel, lyssnande, felprioriterande och fjärran. Det är inte jätesnyggt att insinuera sådant i debattartiklar i kårens egen tidning. Sådana artiklar kanske inte heller ökar intresset för teknatstudenter att engagera sig i Uppsala studentkår?

”Eftersom UTN inte kan bli sektion, men inte heller är en studentkår är man idag isolerad från Uppsalas samlade studentröst. Istället för att komplettera denna med det teknat-perspektiv som Uppsala studentkår till stor del saknar, så ekar UTN:s röst ofta i det tomma.” Debattartikel

Om inte saker har ändrats på senaste år så finns det inte något ”i stort saknat” teknatperspektiv vid Uppsala studentkår. Det har arbetats enormt mycket för att samla in teknatåsikter och få in ett teknatperspektiv. Att UTN utför studiebevakningen delegerat från Uppsala studentkår gör också att UTN inte är involverat i studentinflytandet. Jag är helt säker på att Uppsala studentkår lyssnar till UTN:s röst. Sedan hade det varit bra som jag skrev tidigare om UTN hade närmat sig kåren med inspel, antingen med kåren centralt eller till representanter i olika organ. Hade UTN också varit en sektion tror jag att arbetet redan idag flödat gällande remisser, uttalandet och annat. Det är jag säker på med så många begåvade och drivna människor hos UTN och US. Dagens trätor om organisationsform leder tyvärr inte till samarbeten. Istället längtar aktiva att någon gång få höra något positivt från UTN.

Studentinitiativets blogg 2012:

”Vi ger Uppsala studentkår knappt godkänt för sina kunskaper om universitetets uppbyggnad. En studentkår måste kunna koppla ihop alla delar, från topp till tå, för att stå stadigt och skapa ett starkt studentinflytande. Med UTN som studentkår säkerställs en levande studentkår som har koll på hur det fungerar för dig.

Kommentar utifrån att US på sin hemsida missat organ i sin beskrivning. Jag tycker det är en onödigt hård skrivning när Uppsala studentkår som jag upplever det har en mycket bra helhetsbild av universitetets uppbyggnad (när jag fick börja på US lärde jag mig för övrigt saker om universitetets organisation som jag inte hade den blekaste aning om som UTN-aktiv, men det var säkert bara jag).

Ni har också gjort ett inlägg om mer rikspolitik i kåren med ett diagram för att antyda detta som ett problem – Men ni glömmer att ta upp en diskussion om vad det innebär. Partierna har i regel en utbildningspolitisk grund och skiljer sig i regel i åsikter från sina rikspartier. Det är drivna studenter, inte riksdagspolitiker som bygger upp dem. Dessa reflektioner saknas

I er nya folder ”våga fråga”:

Men varför vill Uppsala studentkår så gärna representera TekNat-studenterna? Är det för att deras tungrodda bidragsberoende administration tappar 20% av sina inkomster? Eller beror det på att det är extra creddigt att representera studentgrupper som politiker faktiskt bryr sig om? Vi har ingen aning, men du kan ju fråga dem!

Jag tycker det är ett tråkigt sätt att formulera sig för att utmåla kåren som tungrodd och bidragsberoende, alternativt bestående av politikerbroilers. Tack för den tycker nog många studenter som slitit för en bra kår. Nä, det handlar självklart om andra saker och det vet ni nog också.

UTN pratar om samarbete på lika villkor och en mångfacetterad studentröst. För Uppsala studentkår är det viktigare att inte visa några sprickor i studentfasaden. Vad tror du är bäst för dig?

Här beskrivs Uppsala studentkår retoriskt som någon som försöker dölja sprickor i en fasad, någon som undanhåller saker. Nej det handlar för Uppsala studentkår om att vilja driva studenternas åsikter på ett bra sätt osv. tror jag.

I universitetets högst beslutande organ, konsistoriet, är 1⁄4 av alla studentrepresentanter från TekNat-fakulteten. Det brukar Uppsala studentkår lyfta fram som ett bevis på att TekNat-studenterna har mycket makt. Tyvärr är det ett dåligt exempel eftersom det av praxis alltid kvoteras in en från TekNat till detta organ. UTN förelsog att man med sitt kontaktnät skulle kunna få fram bra kandidater på TekNat, men det avslogs.

Konsistoriet är ett exempel som behövdes lyftas eftersom UTN ett flertal gånger hävdat att det inte funnits teknatrepresentation där. Ovan lyfter ni det också som att det skett via kvotering istället för att ni hittat ”bra kandidater”. Egentligen har det handlat om bra kandidater som velat sitta där, men samtidigt så vill förstås Uppsala studentkår ha en köns- och utbildningsmässig spridning. Caroline Erlandsson, Magnus Lundgren och många andra teknatare som suttit där har varit några av de bästa studentrepresentanter jag träffat och dessutom långvarigt aktiva inom UTN. Förresten vad tycker ni om kvotering i styrelser och universitetets riktlinjer kring detta?

Med Uppsala studentkårs nuvarande sektionslösning får UTN varken tillräckliga medel för att upprätthålla den omfattande verksamhet som bedrivs eller någon rätt att vara med och påverka Uppsala studentkårs organisation. Vissa skulle nog kalla det för lydrike, men det finns säkert andra fördelar som väger upp bantad studiebevakning och minskad självständighet för TekNat-studenterna.

Dagens sektionslösning på teknat till stor del är en följd av att UTN inte ville bli sektion och avstannade förhandlingar. UTN:s krav har också varierat över åren, det var inte länge sedan t.ex. ekonomiska medel var orelevanta. Här beskriver ni iaf sektionsalternativet i sämsta tänkbara dager för studenterna. Det ger en mycket missvisande bild som ingen oinsatt tror kan vara det minsta bra. Lydrike är också ett rätt värdeladdat ord …

Mer från initiativbloggen 2012:

Den samlade studentrösten har, genom sina företrädare Magnus Olofsson, Yasmin Hussein och Klara Ellström kommit med ett utlåtande. I ett pressmeddelande som skickades ut under omröstningens första dag gör de en kovänding om vilket valdeltagande som ska krävas för att omrösningen ska vara giltig. Det nya budet är 50 % och en ”tydlig majoritet” för UTN.

Som jag förstått det så fördes diskussionen med UTN:s presidium redan veckan innan omröstningen och landade då i att inte vara överens, och inte heller kunde de enas om ett gemensamt pressmeddelande den veckan. Då valde US att skicka ut informationen själva på måndagen. D.v.s. ingen kovändning under startat val.

På Uppsala studentkårs hemsida finns en lista över hur de bedriver studiebevakning. Den är verkligen imponerande, det är många av Uppsala universitets nämnder och råd där studenter representeras. Något som Uppsala studentkår dock glömt bort att berätta är att Uppsala universitetet måste bjuda in studenter till dessa möten eftersom studenter måste finnas representerad i alla beslutsfattande organ enligt lag. Alltså är dess styrelser och nämnder inte bundna till Uppsala studentkår. Oavsett vilken studentkår som representerar dig kommer den vara inbjuden till dessa möten, för att kunna berätta vad du och dina kurskamrater tycker och rösta enligt ert bästa. Skulle det inte finnas plats för fler studentrepresentanter så skulle studentkårerna få enas via ett samarbetsorgan.

Det här är inte en självklarhet på samma sätt som det beskrivs. Farmacevtiska studentkåren har inte representation vid alla möten och organ idag. Ofta är det få representanter som får plats och då spelar kårernas storlek roll. Det är alltså inte i framtiden en självklarhet att det skulle sitta UTN-representanter i dessa organ, som det går att tolka texten som vid en snabb läsning. Dessutom försöker texten vagt insinuera att Uppsala studentkår undanhåller information, när de försöker beskriva att de har representation i sin roll som kår.

”Partirepresentanterna framhåller vikten av en ideologisk grund som ger mandat att hålla en skarp linje i extern politik. Där studentrösten får en trygghet i och med att de representanter som utses har en tydlig politisk agenda. De tidigare studiebevakarna lyfter istället fram vikten av att den centrala verksamheten borde styras av lokalt engagemang, driv och initiativ. De offrar gärna en rikspolitisk spets mot att kåren har en stark och bred förankring hos studenterna. Det är intressant hur dessa två artiklar drar upp skiljelinjen för vad omröstningen faktiskt handlar om. Ska din studentkår vara “stark och vass” i toppen eller byggas från grunden av studenternas engagemang och intressen från kurser och utbildningar?”

Här lyfts ett falskt motsatsförhållande ur två debattartiklar – självklart strävar också Uppsala studentkår efter att bygga åsikter, engagemang och struktur från grunden.

Avslutningsvis vill jag dock säga att det verkar som diskussionsklimatet verkat blivit bättre mellan presidierna det senaste året. Det är mycket positivt!

Gällande de andra frågorna:

1. Det är roligt att du vill se UTN som en stark sektion. Vi kanske tolkar innebörden av en stark sektion olika, men utan reellt inflytande är sektionerna bara en chimär.

Jag tror UTN alltför sällan de senaste åren valt att samarbeta. Att UTN också lagt krutet på att skapa en egen kår och driva frågan mot US har inte hjälpt samarbetet eller främjat teknatengagemang i Uppsala studentkår. I det första förslag sektionsavtal som tidigare lades fram och ratades av UTN så garanterades formell representation, samarbete och det fanns även möjlighet att komma överens om ekonomiska medel. Sådana saker behöver inte vara omöjliga. Det stod bland annat följande i avtalet som förhandlades fram och nästan blev av:

• UTN ska vara den formella representanten för studenterna på fakulteten gällande frågor som rör fakultetens studenter. I nationella frågor ska US och UTN samordna uttalanden när de främst rör fakultetens studenter.
• UTN innehar rätten att få avvikande åsikter som i egenskap av sektion synliggjorda i remissvar som US ger eller vid behov som bilaga. UTN övertar arbetsgivaransvar för US arvoderade studiebevakare på fakulteten.
• US:s presidium har närvaro-, yttrande- samt yrkanderätt på UTN:s fullmäktige. UTN:s presidium har närvaro-, yttrande- samt yrkanderätt på US:s fullmäktige.

• UTN ska tillvarata och driva de åsikter som studenterna på fakulteten uttrycker genom UTN:s åsiktsprogram. Vid olika åsikter ska UTN meddela US förslag på förändringar av US centrala åsiktsdokument. UTN ska bedriva fallverksamhet tillgänglig för alla studenter på fakulteten.

• UTN äger rätt att företräda studenterna inom sin sektion vid US för den teknisk- naturvetenskapliga fakulteten.

2 Att prata om en splittring av studentrösten är att överdramatisera. Uppsala studentkårs egna utredning sammanfattar det väldigt kärnfullt.

Jag tycker det är en tveksam utredning och sätter faktiskt inte någon större tilltro till den. Jag tycker andra organisationsutredningar har varit mer träffande. Jag har inte använt ordet splittring i mitt inlägg.

Personligen anser jag fortfarande det jag skrivit ovan i mitt förra inlägg. Funktioner Uppsala studentkår har idag kommer sannolikt att behöva skäras ned, samtidigt som UTN måste utföra ett parallellarbete och ändra sin organisation avsevärt om viktiga områden inte ska försvinna. Jag tror det blir mindre effektivt, leder till ett UTN som är mer som Uppsala studentkår och mindre fokuserat på det lokala, och en utmaning för båda organisationerna av en skala som få uppfattar. Troligen kommer det också långsiktigt leda till fler kårer, att Uppsala studentkår minskas ned avsevärt och att mycket av det som finns idag försvinner.

Att bli sektion med mandat vore fortfarande en möjlighet (för övrigt vore det enklaste sättet att få stort inflytande i Uppsala studentkårs fullmäktige att bilda en teknat-lista och värva röster, skulle förmodligen ge mycket stort inflytande)

3. UTN har TekNat-studenternas perspektiv, men för den skull arbetar de inte bara med frågor inom TekNat. UTN är framgångsrik i sitt nationella påverkansarbete både som självständig kår och i samarbete med Reftec. Förutom CSN-kampanjen så har UTN även varit en av de drivande krafterna för den pedagogiska karriärstegen som nu finns på hela universitetet.

UTN har arbetat med nationella frågor någon enstaka gång, men Uppsala studentkår arbetar med universitetsövergripande frågor dagligen och berör ofta nationella frågor. Det är en enormt stor skillnad i det arbetet. Jag lovar att det tar upp enormt mycket tid om det ska göras bra (till att börja med flera personer som jobbar heltid). Det kräver en stor om ställning av UTN som organisation. Jag tror det skulle göra att UTN tappade fokus från det som organisationen gör fantastiskt bra idag. Jag tror inte UTN ska bli som Uppsala studentkår, men risken finns om UTN ska kunna göra det arbete som Uppsala studentkår gör som kår idag.

Fortfarande är Reftec inte en tung nationell aktör trots att tankarna funnits ett flertal gånger och också övergivits ett flertal gånger. SFS är de facto den nationella studentrösten och har både kårer och motparter med sig i de här frågorna. I det instämmer fackförbunden, pedagogiknätverken, lärosätena, SUHF, utbildningsdepartementet, regeringen, riksdagen osv. Och jag vill bli förträdd i frågor utanför de som rör min utbildning. Därför tror jag SFS-medlemskap är viktigt.

När det gäller den pedagogiska karriärsstegen så är det faktiskt många som drivit den länge även om UTN har varit bra på att lyfta den, precis som Uppsala studentkår och SFS under många långa år arbetat hårt för pedagogisk meritering vid anställningar och meritering. Så det är bra saker ni gjort, men glöm inte att Uppsala studentkår och SFS jobbat med villkor i dessa frågor så gott som kontinuerligt i tiotals år.

Som en egen kår skulle Uppsalas alla studentkårer komplettera varandra, både lokalt och nationellt. Idag är UTN utstängd från Sveriges förenade studentkårer, just för att man inte är en studentkår. Med UTN som studentkår skulle TekNat-studenterna få styrkan i att både tillhöra Reftec och SFS.

Tänker UTN gå med i SFS om UTN blir en egen kår? Det var inte mer än något är sedan som UTN-företrädare sade att det var onödigt och att SFS var irrelevant som svar på den frågan? Om UTN vill göra det så vore det ett välkommet besked?

4. UTN:s internationella arbete är ett av få områden där organisationerna faktiskt arbetar på lika villkor. Båda organisationerna har en heltidsarvoderad internationellt ansvarig och samarbetet fungerar mycket bra. I princip all information som ges ut från UTN finns idag tillgänglig på engelska, till skillnad från Uppsala studentkår, ta gärna en titt på UTN:s hemsida. 

Mycket bra, instämmer att det är en punkt där samarbetet fungerar, vilket är roligt! Men som jag skrev så tror jag de två posterna tillsammans ger ett starkt stöd för studenterna. Men om det blir två kårer kommer Uppsala studentkår troligen få dra ner på sin arvodering och inte heller kunna lägga krut på det nu välfungerande samarbetet. Det vore synd.

Uppsala studentkår hade nyligen också en engelsk hemsida men den verkar ha försvunnit när hemsidan håller på att byggas om (dock finns en sida för internationella studenter: http://www.uppsalastudentkar.se/international-students/life-uppsala), och har också arbetat t.ex. för att få universitetet att ta fram information om stipendier på engelska.

5. För de gemensamma funktionerna finns det redan en samarbetsfunktion då Farmacevtiska studentkåren och Uppsala studentkår samverkar vilket Uppsalas studentkår i sin kampanj har bortsett ifrån. I framtiden kommer troligtvis även Rindi och Uppsala teknolog- och naturvetarkår utgöra formella kårer på universitetet. Genom att samarbeta kommer vi att kunna skapa en samlad studentröst i de frågor då det verkligen finns en sådan. I andra frågor kommer vi med öppenhet och respekt förhoppningsvis kunna överbrygga och respektera de skillnader som finns.

Den samverkan som finns idag är bra, men jag anser att samverkansorgan i sig mellan kårer tenderar att få lite mandat att driva frågor och få för lite resurser. I realiteten är dagens samarbete också tämligen informellt och mycket beroende av Uppsala studentkårs resurser.

I vissa frågor krävs det däremot att en kår agerar kraftfullt för sina egna medlemmar. Under CSN-krisen så var det Uppsala teknolog- och naturvetarkår som stod upp och tog striden. Vi ordnade dessutom med de nödlån som krävdes för att våra studenter skulle kunna rädda sin ekonomi. Med andra ord finns vi som en stark kår som omedelbart kan agera för TekNat-studenternas bästa. Men vi kommer även arbeta för att Uppsala studentkår ska få fortsätta visa upp sina bästa sidor och ser fram emot ett nära samarbete för studenternas bästa.

Det var bra att UTN gjorde detta, men glöm inte att Uppsala studentkår också gjorde saker i den här frågan, vilket det inte låtit som på kommentarerna på nätet. Att agera i dessa frågor för sina medlemmar kan ju uppenbart också UTN göra redan idag, vilket är bra. Jag tror dock att ett nära samarbete sker bättre via en sektion istället för med en egen organisation.

Jag har med alltmer oro följt debatten som omger omröstningen om huruvida UTN ska ta över representationen av teknatstudenterna från Uppsala studentkår. Jag tycker tyvärr diskussionen i många fall varit missvisande och lite sorglig. Den kantats av felaktigheter, förvanskningar och rena personangrepp. Därför vill jag skriva ned några ord om vad jag tycker i frågan.

Är det relevant? Tja, jag hoppas i alla fall kunna bidra med några tankar som bland annat tidigare vice ordförande för UTN och X-sektionen, ordförande för Uppsala studentkår och ordförande för Sveriges förenade studentkårer (SFS). Jag har helt enkelt upplevt organisationerna från flera håll, sett många andra studentkårer runtom i landet och även suttit i Akademiska senaten, rektorsrekryteringsgruppen och två år i universitetsstyrelsen (ett organ som ofta kommer upp i diskussionerna om representation).

Jag var länge mycket aktiv i UTN på olika nivåer, från mottagningsverksamhet till heltidsarbete på kontoret. Det är en mycket fin organisation som gör många riktigt bra saker för studenterna på teknatfakulteten. Jag har också full förståelse för varför många vill bli en egen kår. Det är en idé som är lätt att fastna för. Men jag tycker inte att det självklart skulle bli så mycket bättre för studenterna. Det finns styrka i och skäl till ett samlat universitet med en central samordning och även när det gäller att ha en samlad kår.

Min slutsats efter att ha varit aktiv i många år ideellt och på heltid i båda organisationerna är att jag tror att de tjänar på att fokusera på det som de är bäst på och samarbeta. Inte göra samma saker som två studentkårer. Då riskerar både teknatstudenterna och alla andra studenter få sämre stöd och inflytande.

Bostadsrapport presenteras för kommunen

Uppsala studentkår är inte bäst på att anordna studiesociala aktiviteter som mottagningar, examensceremonier och inte heller bäst på att rekrytera och organisera alla studentrepresentanter på teknatfakulteten. Det är bakgrunden till att Uppsala studentkår i många år med glädje delegerat utseendet av studentrepresentanter på teknat till UTN och sett positivt på att UTN utför så mycket bra verksamhet för teknatstudenterna. På samma sätt har kåren också sett positivt på studentnationernas fantastiska studiesociala arbete. Däremot är Uppsala studentkår faktiskt bra på att arbeta mot Uppsala universitet och Uppsala kommun och att samordna studenternas inflytande och påverkansarbete. Det är svårt att inse hur mycket som kontinuerligt görs av Uppsala studentkår. Först efter ett år heltid på Uppsala studentkår kunde jag i alla fall ana vidden av allt slit som utförs dagligen för att alla studenter ska få det bättre. Det mesta sker i det tysta. Inspel på möten med universitetets arbetsgrupper, utseende av hundratals studentrepresentanter, diskussioner med lärare, möten med studenter med problem, träffar med rektor och universitetsledningen fler gånger i veckan, förslag till kommunen, utredningar, tips till journalister, förhandlingar, möten, idéer till Sveriges förenade studentkårer, utdelning av verksamhetsbidrag, arvodering till studiebevakare (bland annat på teknat) och så vidare. Och kåren försöker faktiskt ta hänsyn till alla studentgrupper, tro det eller ej.

Mycket av det som Uppsala studentkår gör idag är saker som UTN faktiskt inte gör idag och som skulle kräva en mycket stor del av UTN:s arbete om organisationen blev kår. Det går inte att anta att Uppsala studentkår ska fortsätta att göra dessa uppgifter för teknatstudenterna om UTN ska ta över arbetet som kår för teknat. Och planer på att UTN ska ta sig an dessa uppgifter har jag inte sett. Är tanken att Uppsala studentkår också ska göra det för UTN:s medlemmar, är tanken att båda organisationerna ska göra det parallellt? Är tanken att UTN:s medlemmar inte ska få dessa uppgifter gjorda och frågor drivna?

Inte heller skulle UTN som egen kår nödvändigtvis medföra att studenternas inflytande på teknatfakulteten skulle bli större om UTN blev en kår. Platserna i ledningsorganen och arbetsgrupperna på universitetet är få, där kommer det inte gå att få representation för alla kårer. Så är det. Det var ett behov av att samordna studenternas intressen som grundande Uppsala studentkår, en organisation som kunde samordna arbetet med frågor som rör alla studenter.

Dessutom så ville jag som student också ha en kår som driver frågor utifrån fler aspekter än bara min utbildning. Som student var jag inte bara min utbildning. Jag tyckte t.ex. att hållbar utveckling, jämställdhet, studenträttigheter, tvärvetenskap och internationalisering var viktigare än aspekterna som rörde just bara min utbildning som teknatstudent. Inte heller är det så att alla teknatstudenter har samma åsikter för att de läser samma utbildningar, på samma sätt som inte alla studenter vid universitetet har samma åsikter. Det behövs en organisation som kan höja blicken, se de övergripande frågorna och vaska fram professionella och kraftfulla förslag.

Det ska inte heller glömmas bort att det har funnits många aktiva teknatstudenter vid Uppsala studentkår. Bland annat så har det suttit en (en gång två) studentrepresentanter från teknat i universitetsstyrelsen varje år under alla de år jag var aktiv. Jag tror också att det skulle kunnat varit många fler kåraktiva teknatstudenter om trätan mellan UTN och Uppsala studentkår om kårfrågan kunde lämnas bakom oss. Tänk så mycket engagemang och tid som nu går förlorad på dessa organisationsdiskussioner. Dessutom skulle UTN kunnat vara bättre på att höra av sig med sina åsikter. Jag fick till exempel inte inspel från UTN under mina två år som teknatstudent i universitetsstyrelsen. Istället har alltför mycket krut de senaste åren lagts på att svartmåla Uppsala studentkår i olyckliga uttalanden som ofta gjort att jag skämts som fd. UTN-aktiv (jag är faktiskt imponerad att de aktiva på Uppsala studentkår orkat stå ut under så lång tid). Mer samarbete hade kunnat gjort så mycket för studenterna. Glastaket finns inte för teknatstudenter som vill påverka universitetet – problemet beror på andra saker.

Kåren på 80-talet

Det är också värt att tänka på att om UTN blir kår så kommer den behöva hantera nationell utbildningspolitik och många politiska ställningstaganden. Så är det inte idag i någon större utsträckning. Dessutom behöver någon driva frågor som t.ex. hållbar utveckling i alla utbildningar, jämställdhet och mångfaldsfrågor vid hela universitetet, rättssäkerhet, bostadsfrågan, frågor som rör studenter med barn, antagningssystemen, val mellan bredd och spets och så vidare. Det är helt nya utmaningar och många gånger har sådana frågor varit avgörande för uppsalastudenterna.

Jag tror att en stark kår kan utföra så mycket mer än ett antal mindre kårer eller ett UTN som ställer sig utanför. Det är också därför som kårer runtom i landet börjat gå samman de senaste åren (t.ex. i Göteborg som bildat Göta studentkår). Det är därför som kåraktiva från platser med många kårer alltid sade till mig ”gör inte som oss”. En samlad kår med starka sektioner möjliggör att studenterna kan samordna sina intressen över utbildningsgränserna, väl i linje med tankar om tvärvetenskap och breddade perspektiv. Det gör också att resurser kan användas effektivare vid t.ex. arvoderingar, uttalanden, utredningar, påverkansarbete och kampanjer. Stordriftsfördelar helt enkelt.

Jag tror på ett starkt UTN och en stark teknatsektion som lägger tid på kloka inspel och god teknatrepresentation via Uppsala studentkår. Då kommer studentrörelsen stå sig stark i Uppsala. Det är inte svårt om viljan finns till att göra bra saker tillsammans.

Herman

Förresten: Vad är det i övrigt som Uppsala studentkår gör idag som kan riskeras för teknatstudenterna? Här är ett litet axplock:

Jämlikhetsarbete. Uppsala studentkår har en jämlikhetsansvarig som på heltid bara arbetar med jämlikhetsarbete, för att alla ska få samma möjligheter till högre utbildning utan trakasserier och diskriminering. Det är en fråga som är högst relevant även för teknatstudenter. Den arbetar även i universitetets olika grupper och kommittéer  med dessa frågor. Här finns ingen motsvarande post på heltid hos UTN.

Studentombud. Uppsala studentkår har ett juridiskt kunnigt studentombud på heltid som hjälper studenter med problem på ett professionellt sätt och som med juridisk kompetens kan driva ärenden mot berörda instanser.

Lån & Stipendier – US ger handlån till studenter som hamnat i ekonomiska trångmål och utlyser stipendier som även teknatstudenter kan söka.

Studenthälsan – Uppsala studentkår sitter i majoritet i Studenthälsans styrelse (bildade också Studenthälsan) och ser genom detta till att studenter har tillgång till motionsanläggningar till bra priser. Kåren stöttar också verksamheten ekonomiskt och påverkar deras arbete kring t.ex. alkholrådgivning, stresshantering, rådgivning osv.

Internationellt – Uppsala studentkår utför ett omfattande arbete för internationella studenter med en person som jobbar heltid med detta. Detta handlar bland annat om att väva in det internationella perspektivet i universitetets arbete och regelverk, information om stipendier, ta hand om problem som uppstår, anordna fadderprogram för internationella studenter och så vidare. UTN arbetar också med det internationella, men som det är nu kompletteras det arbetet med en persons heltidsarbete via Uppsala studentkår.

Nationellt inflytande. SFS är den nationella organisationen för Sveriges studenter där Uppsala studentkår är den största medlemmen och har där dessutom har varit mycket drivande och inflytelserik. Det är SFS som är i löpande dialog med utbildningsdepartementet, träffar utbildningsministern, utser nationella studentrepresentanter, är officiell remissinstans på regeringens förslag, driver igenom förändringar om CSN, nationella regelverk och så vidare. Via SFS har flera stora och viktiga reformer för studenterna drivits igenom under åren. Här är UTN frånvarande och nätverket för teknatkårer, Reftec, är inte på något sätt ens nära att vara en sådan inflytelserik organisation.

Bostäder. Även teknatstudenter behöver någonstans att bo och det är inte det enklaste i Uppsala. Det kräver ett aktivt arbete och kunnighet om bostadspolitiken (och i förlängningen ställningstaganden i bostadspolitiska frågor). Här jobbar kåren hårt och det har gett resultat. Uppsala studentkår bedriver även en bostadsjour och bostadsförmedling och har tidigare varit drivande bakom uppkomsten av så gott som alla studentbostadsområden i Uppsala.

Studentbokhandeln – Uppsala studentkår äger och driver tillsammans med universitetet en bokhandel som ligger centralt i Uppsala. Den har ett bättre utbud än Akademibokhandeln i lager och har som syfte att se till att kurslitteratur finns tillgänglig för studenterna samt att pressa priserna i Uppsala på denna så att studenterna inte behöver betala dyrare än nödvändigt från en redan pressad ekonomi. I Studentbokhandelns utbud finns allt från datavetenskap till matematik till kemi till biologi.

Kårjurister. Uppsala studentkår erbjuder kostnadsfri juridisk rådgivning till studenter från juriststudenter i slutet på sin utbildning

Doktorandverksamhet – Uppsala studentkår bedriver utbildningsbevakning för forskarstuderande och har en heltidsanställd och mycket meriterad doktorandombudsman som arbetar för att forskarutbildningen ska fungera bra. Genom den verksamheten har många doktorander fått sin forskarutbildning räddad samtidigt som det medfört bättre villkor för alla doktorander vid universitetet. Doktorandnämnden vid Uppsala studentkår har också representation i bland annat universitetets ledningsråd och styrelse via sin ordförande – och är en tung instans mot universitetet (den avger svar som rör doktorander vid Uppsala universitet). Ska den i fortsättningen inte kunna driva teknatdoktorandernas frågor?

ERGO – En tidning som når ut till alla studenter vid universitetet och som möjliggör ett bredare perspektiv på studenttillvaron. Techna är en bra tidning (har själv med glädje jobbat sena nätter med den), men jag vill också läsa Ergo som dessutom kommer ut oftare. I Ergo kan också studenter föra en debatt som når ut till universitets ledning och andra aktörer.

ESMeralda – Uppsala studentkår är en av parterna bakom mångfaldsprojektet ESMeralda som hjälper elever i skolklasser med bland annat läxläsning och inspirerar dem att söka vidare till högskolan. Att få fler unga från en bredare bakgrund intresserade att läsa på högskolan är också intressant och gynnsamt för teknat. Högskoleverket visar på att en mångfald i studentgruppen medför ökad utbildningskvalitet.

Kondoma Mera! – Det här är ett stort projekt med som arbetar för bättre sexuell hälsa för Uppsalas studenter. Kåren erbjuder studenter information och möjlighet att ta ansvar för detta genom det här prisbelönta projektet, som får finansiering externt.

Föräldrar som studerar – US är även involverad i ett projekt för att hjälpa studenter som samtidigt är föräldrar.

För någon vecka sedan var jag på seminariet ”Vem sätter agendan” på Riksdagen, anordnat av Riksbankens jubileumsfond, RJ. Det var trevligt och mycket intressant.

Mötet bestod av en presentation av ett av de fyra projekt om riksdagsforskning som 2010 fick medel från jubileumsfonden. Forskaren som presenterade var professor Lena Wängerud, från statsvetenskapliga institutionen vid Göteborgs universitet. Hon forskar på riksdagsledamöterna, vilka är de och vilka är det som har makten och sätter agendan i riksdagsarbetet? De variabler hon tittat närmare på är kön, klass och etnicitet. Hon har utgått från de enkäter som skickas ut till riksdagsledamöter i Riksdagsundersökningarna via Göteborgs universitet och som är ganska unika internationellt sett, då de skickats ut sedan 1985 och har en mycket hög svarsfrekvens. Hon är också en av författarna i RJ:s årsbok (”I RJ:s årsbok diskuterar statsvetare, historiker, idéhistoriker, medieforskare och politiska journalister politisk praktik på både kommunal och nationell nivå”, den blir vinterläsning) tillsammans med bland annat Bjurwald, Hedvall och Linton. Boken i år heter Tungan på vågen: vågmästare och balanspartier.

Lenas forskning visar att bakgrundsfaktorer har betydelse för riksdagsledamöternas arbete, även om hon fortfarande inte är klar med dataanalysen. Lena har tittat på skillnader i svar i enkäterna och jämfört med bakgrundsvariablerna.
Den viktigaste bakgrundsvariabeln verkar vara kön. Data visar t.ex. att 44 % av kvinnliga ledamöter anser det mycket viktigt att representera kvinnors åsikter/intressen – men bara 12 % av de manliga ledamöterna ser det som mycket viktigt. Kvinnliga ledamöter också mer aktiva praktiskt i jämställdhetsfrågor, t.ex. genom att kontakta statsråd eller diskutera med kvinnoorganisationer. Det verkar dock finnas ett visst skifte då unga män börjat prioritera tidigare kvinnodominerade frågor som sociala frågor (men den trenden syns inte gällande rena jämställdhetsfrågor som kvotering).I Sverige tycks skiljelinjen i svaren ligga mellan vad en ledamot anser vara viktigt och mycket viktigt (få tycker att frågor inte är viktiga när de får svara på enkäter). Lena berättade att hon fortfarande arbetar med materialet. Analysen är till exempel inte intersektionell ännu, utan variablerna granskas fortfarande separat. Lena tittar dessutom både på hur ledamöter svarar på frågor om vad de tycker är viktigt och vad de väljer att göra rent praktiskt (t.ex. om de kontaktar statsråd).

Bakgrundsvariablerna ser också ut att samvariera med den politiska gärningen och höger-vänster-skalan tycks också påverka. Det mest överraskande enligt Lena var att det har stor påverkan att vara uppvuxen/född utanför Sverige. Hon hade inte tittat på föräldrarnas utbildningsbakgrund ännu, men ska göra det, vilket hon trodde kunde visa ett större avtryck gällande klassbakgrund.

Det är emellertid ganska svårt att se exakt vilken bakgrund som ger ett extra svårt jobb i Riksdagen (t.ex. finns det för få utlandsfödda kvinnor med arbetarbakgrund för att få ett statistiskt bra underlag).

I den efterföljande diskussionen kom det också upp att det går att se skillnad på sammansättningen i olika riksdagsutskott – hur många kvinnor har till exempel varit ordförande för skatteutskottet? Det nämndes också att ökad kvinnorepresentation i norska stortinget enligt studier tycks ha medfört förändringar i partiernas partiprogram (t.ex. vikten av sociala frågor som att ha barn och arbeta).

Fortfarande är bara 23 % kvinnor i medel i parlamenten i Europa 2012 …

I artikeln står bland annat:

En annan viktig aspekt är att en bred rekrytering till forskarutbildningen långsiktigt blir avgörande för kvaliteten på svensk forskning. Det behövs trygga villkor och bra karriärvägar, annars kommer inte forskarutbildningarna att rekrytera de skarpa tänkare som akademin behöver. Bra villkor och goda karriärvägar medför en attraktivare forskarutbildning och att fler högpresterande studenter väljer den banan. Det skulle också möjliggöra att fler personer i sämre ekonomiska situationer skulle ha råd att doktorera, till exempel ensamstående föräldrar.

Socialdemokraterna har alltid sökt svar i forskningen för att kunna föra samhället framåt. Det kommer vi att fortsätta med. Dåliga villkor och en otrygg vardag för forskare ger inte den bästa forskningen. En bra forskningspolitik kräver också en bra politik för forskare. Därför föreslår vi att alla doktorander ges anställning från första dagen.

Studentrörelsen, bland annat SFS och Uppsala studentkår, och fackförbundet för universitetslärare (SULF) har i flera år kämpat för denna fråga. Det har också varit en viktig fråga för mig personligen. Därför är jag glad över detta tydliga besked som saknades i forsknings- och innovationspropositionen från regeringen. Trygga anställningsvillkor är det enda rimliga om vi ska bygga ett starkt forskningsklimat. Dessutom så är det något som flera lärosäten infört den senaste tiden.

Fackförbundet SULF har tidigare till exempel skrivit:

-  Avskaffa utbildningsbidraget en gång för alla. Om vi ska få duktiga forskare måste vi kunna rekrytera rätt personer och det gör vi bäst genom trygga och förutsägbara villkor vad gäller anställning, sjuk- och pensionsförsäkring för doktorander. Jag hoppas att den kommande forskningspropositionen innehåller förslag om förbättrade villkor för såväl svenska som utländska doktorander, säger Veronica Ekström, doktorand och ordförande i Sveriges doktorandförening, Sveriges universitetslärarförbund.



De flesta högskolor och universitet i Sverige ligger ett par steg före regeringen i frågan om finansiering och säkerhet för doktorander. Utbildningsbidraget finns bara kvar på ett fåtal universitet. Också i det sammanhanget är det märkligt att regeringen väljer att lägga ett förslag som innebär bibehållet utbildningsbidrag, även om det bara ska gälla i ett år, och inte som idag i två år.

SFS har till exempel skrivit:

Flera universitet har redan gått över till att anställa sina doktorander från först dagen vilket är det enda rimliga. Regeringen går med andra ord inte hela vägen utan lämnar fortfarande doktoranderna utan fullvärdigt skydd

Uppsala studentkår har till exempel skrivit:

 När andra lärosäten nu visar att det är möjligt, bör även Uppsala universitet kunna konkurrera med att erbjuda sina doktorander trygga anställningar i enlighet med sitt mål- och strategidokument. Både nationellt och internationellt konkurrerar Uppsala universitet om de mest studiebegåvade doktoranderna. Menar universitetet allvar med att vilja vara ett ledande universitet bör det också erbjuda doktoranderna villkor som gör att de mest lovande unga forskarna väljer Uppsala universitet för sin forskarutbildning.

Per Eriksson som är rektor i Lund har också sagt till exempel detta om att avskaffa utbildningsbidragen:

Det är vår skyldighet. Det handlar om ett bättre sätt att hantera vår framtid, våra ungdomar

Uppdaterat: läs också detta inlägg av Maria Ehlin Holk hos Saco – ”Äntligen någon som vill gå hela vägen – låt utbildningsbidragen gå till sista vilan i hela landet!”. I dagens SvD finns ytterligare en artikel om jämställdhetsåtgärder i forskningspolitiken från Socialdemokraterna. Något som enligt mig behövs (se mina tidigare bloggposter).

/H

För egen del ledde det till sena kvällar, presskonferensbevakning från ett cafe när jag var på språng till ett annat arrangemang och mycket att göra. Jag tycker forsknings- och innovationspropositionen är bättre än den förra, även om det finns flera områden som är tveksamma. Det återstår också att se hur lätt det blir att genomföra förslagen i propositionen.

Vi på jobbet hade en debattartikel i UNT om förslagen där vi diskuterar risken att samverkan mellan forskning och samhälle (den så kallade tredje uppgiften i Högskolelagen) begränsas till ett snävt och näringslivsinriktat perspektiv. Här är ett citat från debattartikeln om detta:

Sådan samverkan är viktig, men samverkan är mycket mer än så. Vi efterlyser ett bredare perspektiv där samverkan också avser kunskapsöverföring och dialog mellan forskning och omgivande samhälle, för att utveckla Sverige såväl ekonomiskt som demokratiskt och kulturellt.

Världen står också inför en rad stora utmaningar inom områden som klimat och miljö, energi, hälsa, livsmedels- och vattenförsörjning, liksom inför behovet att skapa inkluderande och hållbara samhällen.

För att klara dessa utmaningar behövs stora forskningsinsatser, men kunskapen som tas fram måste också komma till användning. Det kräver en vilja till förändring och förankring hos befolkningen.

VA:s studier i samarbete med SOM-institutet visar dock att svenskarnas vilja att satsa på forskning varierar stort mellan olika forskningsområden. Samtidigt kräver dessa globala problem i regel kostsamma satsningar och stöd hos väljare och beslutsfattare, och ibland även medborgarnas aktiva hjälp.

Forskare som samverkar kan med sin kunskap bidra till förståelse, diskussion och analys av olika fenomen i samhället. Det ger också medborgarna möjlighet att vara med och diskutera såväl forskningens inriktning, som relevans och bästa utförande. Dessutom får forskarna nya perspektiv, kunskaper och kompetenser genom dialogen som därmed kan utveckla och stärka såväl forskning som utbildning.

Statssekreterare Honeth har också själv bekräftat att det finns en risk att det blir ett snävt perspektiv eftersom så många tryckt på åt det hållet. Fackförbundet SULF:s tidning Universitetsläraren noterar också att propositionen har påverkats till att betona samverkan ur ett visst perspektiv mer.

I övrigt tror jag det hade varit lönt att satsa på att anställa alla doktorander, satsa mer på jämställdhet och lagt mer pengar på unga forskare istället för internationell rekrytering. Bo Rothstein skriver intressant i DN om internationell rekrytering under rubriken ”Satsa på unga forskare istället för gårdagens män”. Det går också att fundera på om peer-review går att använda på ett så omfattande sätt som propositionen föreslår, eller om det verkligen säkrar djärva nya idéer, kanske. Mer fasta medel för att finansiera forskares tjänster behövs också, nu behöver alltför många forskare finansiera sin egen lön genom att hela tiden söka efter forskningsmedel. I många andra länder är det helt otänkbart.

Det kanske också är dags att slopa innovations- och forskningspropositionerna och istället satsa på något mer långsiktigt? Jag tror forskningspolitiken behöver mer långsiktighet.

Jag är emellertid glad över att propositionen innehåller några förslag i linje med den studie jag skrev på i jobbet om  myndigheters forskningsbaserade kunskapsinhämtning (det går att läsa mer om studien här). I den föreslogs bland annat ett ökat erfarenhetsutbyte mellan statliga myndigheter och en förbättrad kvalitetssäkring av processerna. I propositionen står:

Regeringens bedömning: Statliga myndigheter som bedriver eller finansierar forskning bör ha ett system för att kvalitetssäkra forskningen.

Vid Vetenskapsrådet bör det finnas ett nätverk för myndigheters kunskap och erfarenhetsutbyte mellan forsknings- och utvecklings- arbete för att driva utvecklingen av kvalitetssäkringsmetoder och andra gemensamma forsknings- och utvecklingsfrågor.

För övrigt är det viktigt att fundera på relationerna mellan alla siffror – hur stor är en forskningssatsning jämfört med restaurangmomsen egentligen?

Höstrusket då – tror det inte är värt att skriva så mycket mer om det än att jag hoppas återkomma med lite höstbilder.